Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1003-1004 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schell, Hermann - Schellack, farm. Se Gummilacka - Schellackharts. Se Haarts - Schellaha l. Schelluh, berbisk folkstam. Se Berber, sp. 1401, och Marokko, sp. 1029 - Schellenberg, Bronsart von. Se Bronsart von Schellendorf - Scheller, Immanuel - Schelling. 1. Friedrich Wilhelm Joseph von S 2. Karoline Dorothea S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Das wirken des dreieinigen Gottes (1884),
Katholische dogmatik (4 bd, 1889–93) och
Die göttliche wahrheit des christentums (2 bd, 1895–96).
Hade redan dessa arbeten genom den öppna kritik de
på flera punkter riktade mot den traditionella

teologien väckt anstöt på många håll, så framkallade
S. en verklig storm genom sitt vid invigningen af
Würzburg-universitetets nya byggnad 1896 hållna
rektorstal om Theologie und universität, liksom än
mer genom sina båda stridsskrifter
Der katholizismus als princip des fortschritts (1897; 7:e uppl. 1899) och
Die neue zeit und der alte glaube (1898),
i hvilka han direkt tog till orda för en reform af
den katolska kyrkan både i lära och praxis. Hans
framträdande väckte så mycket mer uppseende, som det
tedde sig som ett led i den just vid denna tid rundt
om i den katolska världen kraftigt frambrytande
s. k. modernismen (se d. o.). 1898 uppfördes ej
blott S:s nyssnämnda reformskrifter, utan ock två
af hans vetenskapliga hufvudarbeten på "index" (se
Index librorum prohibitorum). S. underkastade
sig 1899 i öflig form beslutet, men sökte tillika
göra gällande, att detta ej innebure någon egentlig
återkallelse af hans åskådning: det vore ej klart, om
hans arbeten fördömts af sakliga grunder eller blott
formella opportunitetshänsyn. Vid det starka klandret
mot S. för detta steg torde man alltför mycket ha
förbisett, att för honom, med hans aldrig brutna
hängifvenhet för den katolska kyrkan, en verksamhet
utanför denna måste te sig som nästan otänkbar. Genom
konflikten med kurian hämmades visserligen hans
vetenskapliga skaparkraft och påskyndades måhända hans
död. Dock utgaf han under denna period under titeln
Apologie des christentums (2 bd, 1901–05)
en fortsättning af det ofvan nämnda arbetet,
"Die göttliche wahrheit des christentums". Äfven
bör nämnas den mera populärt hållna monografien
Christus (1903; 17:e tusendet 1906).
En ny strid framkallades genom ett af ett stort antal
framstående katoliker, däribland ett par biskopar,
utfärdadt upprop till resande af ett minnesmärke
på hans graf. Professorn i Wien E. Commer, hvilken
tidigare stått i vänskapsförhållande till S. och i
bref öfverhopat honom med smicker, riktade i skriften:
"H. S. und der fortschrittliche katholizismus" (1907; 2:a uppl. 1908)
ett hätskt angrepp mot undertecknarna och utpekade
S. såsom hufvudet för en hemlig sammansvärjning mot
Rom. Den romerska kurian, hvars kamp mot den
modernistiska rörelsen under Pius X i hög grad skärpts,
tog visserligen i viss mån afstånd från Commers rent
personliga utfall mot S., men ställde sig i hufvudsak
obetingadt på Commers sida. Se
F. X. Kiefl, "H. S." (1907) och
"Die stellung der kirche zur theologie von H. S." (1908),
K. Hennemann, "Widerrufe H.

S:s" (1908), och N. Söderblom, "Religionsproblemet
inom katolicism och protestantism" (1910).

^{E. Bg.}

Schellack, farm. Se Gummilacka.

Schellackharts. Se Harts.

Schellaha l. Schelluh, berbisk folkstam.
Se Berber, sp. 1401, och Marokko, sp. 1029.

Schellenberg, bergutsprång öster om Donauwörth i
bajerska reg.-omr. Schwaben. Bajrare och fransmän,
tillsammans 8,000 man under Arco, hade tagit ställning
på S. och där börjat befästa sig, då de kejserlige,
25,000 man under Marlborough och prins Ludvig
af Baden mot aftonen 2 juli 1704 angrepo dem och
kastade dem efter en kort strid ur de ofullbordade
förskansningarna samt togo deras 16 kanoner.

^{L. W:son M.}

Schellendorf, Bronsart von. Se Bronsart von Schellendorf.

Scheller, Immanuel, tysk lexikograf, f. 1735 i
Brandenburg, d. 1803 som rektor vid gymnasiet
i Brieg, utgaf bl. a. de mycket spridda
Ausführliches lateinisch-deutsches und deutsch-lateinisches wörterbuch (3 bd, 1783–84; 3:e uppl., 7 bd, 1804–05) samt
Lateinisch-deutsches und deutsch-lateinisches handlexikon (2 bd, 1792).
Det sistnämnda har, i omarbetning af Lünemann och
Georges, ända in i nyaste tid utgått i nya upplagor
(utgafs på svenska 1828).

^{S. Hbrd.}


Schelling. 1. Friedrich Wilhelm Joseph von S., tysk
filosof, f. 27 jan. 1775 i Leonberg (Württemberg),
d. 20 aug. 1854 i badorten Ragaz (Schweiz, där
konung Maximilian II af Bajern 1856 lät resa honom
en minnesvård), intogs redan vid 15 års ålder i
teol. seminariet ("stift") i Tübingen, där han knöt
vänskapsförbindelse med sina kamrater Hölderlin
och Hegel. Tills. med dem studerade han Platon,
Leibniz och Kant. Med en latinsk disputation om
det ondas ursprung promoverades han redan 1792. Som
guvernör för två unga adelsmän företog han resor och
vistades 1796–97 i Leipzig, där han äfven studerade
naturvetenskap, matematik och medicin. Genom Goethes
förmedling erhöll han 1798 en professur i Jena, till
en början dock utan fast aflöning, och utöfvade där
vid Fichtes sida och under inflytande af honom en
uppseendeväckande filosofisk lärarverksamhet. Han
kom därunder i personlig beröring med den af
honom beundrade Goethe och med Schiller, till
hvilken han dock aldrig trädde i något förtroligt
förhållande. Af större betydelse för honom blef
umgänget med nyromantikerna, bröderna Schlegel,
Hardenberg m. fl., framför allt med A. W. Schlegels
snillrika maka Karoline (se S. 2), som 1803 blef
hans maka. Personliga misshälligheter och filosofiska
strider hade emellertid snart gjort förhållandena i
Jena olidliga för S., och samma år, som han gifte sig,
flyttade han till Würzburg, där han 1803–06 beklädde
en filosofisk professur. 1806 blef han medlem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>