Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schinkel, Karl Friedrich - Schinmeier (Schinmeyer), Johann Adolf - Schinopsis - Schintera (Sjintera), folkstam. Se Bedsja, sp. 1163 - Schinto, tysk transkription för Shinto, den japanska nationalreligionen. Se Japan, sp. 1270 - Schinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1051
Schinmeier-Schinus
1052
nationalgalleri). Äfven i de heroiska, strängt
stiliserade landskap från Italien och Grekland, som
han komponerade, står arkitekturen i harmoniskt
samband med naturen, är liksom uppväxt ur
denna. Efter sin återkomst till Berlin fick
S. länge vänta på konstnärliga uppgifter. De
politiska förhållanden, som rådde, voro allt annat
än gynnsamma för en byggkonstnär. 1810 blef han
anställd vid den nyinrättade Baudeputa-tion, vid
den preussiska förvaltningens reorga-nisation 1815
blef han oberbaurath, 1820 professor och medlem af
akademiens senat och 1839 oberbaudirektor. Många af
hans arkitektoniska projekt stannade på papperet. Dels
voro de alltför fantastiska för tidens nyktra smak,
dels hindrades utförandet af penningbrist. Bland dessa
förslag voro en gotisk grafkyrka öfver drottning Luise
(1810) och en praktfull gotikdom, afsedd att byggas på
Leipzigerplatz till minne af befrielsekriget 1813. De
byggnader han en tid framåt fick utföra voro hållna
i klassisk stil, men hans sätt att använda de antika
formerna var genialiskt själfständigt. Det första
af dessa verk var Nya vakten vid Unter den linden
(1816-18) med en dorisk fasad, samarbetad med en
fast, kastellartad byggnadsmassa af strängt, slutet
allvar. Så följde Schauspielhaus (1819-21; fig. 2),
som uppfördes
Fig. 2. Schinkels verk Schauspielhaus i Berlin.
på den äldre, brunna byggnadens grund och delvis
med användande af dess murar - en invecklad
uppgift, som S. löste med mycken både fyndighet
och smak -, och därefter Altes museum (1822- 29)
med sin ståtliga, sköna kolonnhall utmed fasaden
(se afbildning i art. Berlin, sp. 17-18). Mindre
lycklig är anordningen af byggnadens inre, ståtlig
är dock den kupoltäckta runda midtsalen liksom ock
den klassiskt hållna konsertsalen (nuv. foajén)
i Schauspielhaus. Närmast efter dessa tre storverk
följde en byggnad af helt annan art, W erderkyrkan
(1825-28), i gotik, men modifierad i klassisk anda och
skäligen nykter. Här liksom i den 1832-35 uppförda
Byggnadsakademien förde S. det typiskt nordtyska
tegelbygget in i Berlinarkitekturen. Han gaf härmed
nya uppslag af betydenhet. Bland S:s öfriga verk äro
kyrkan i Moabit, Nikolaikyrkan i Potsdam (fullb,
af L. Persius) samt de små slotten Charlottenhof
vid Sanssouci och Babelsberg i engelsk gotik (senare
tillbyggdt). Bland hans aldrig utförda verk äro att
nämna framför allt slottet Orianda på Krim, ett för
kejsarinnan af Ryssland utfördt projekt, ett härligt
sagoslott i härlig natur,
samt ritningarna till k. slott på Akropolis i Aten
(ritningarna till dessa båda företag utgåfvos 1846
-49; ny uppl. 1873) och till domkyrka i Berlin. På
rumsdekorationens område utförde S. stilfulla och
betydande verk, gaf ritningar till möbler och väfda
tapeter och gjorde utkast till Iningar (de minst
lyckade af dessa äro
freskerna i Altes museums kolonnad). - Han
utförde panoramabilder (bl. a. Palermo, 1807- 08),
den dekorativa målningen Greklands blomst-ring
(1825, slottet i Neuwied), väggmålningar
(fem landskap, väggprydnad i ett och samma
rum, numera i Nationalgalleriet i Berlin) samt
utmärkta stil- och fantasifulla teaterdekorationer
(bl. a. till "Trollflöjten"). Han utgaf samlingar
af arkitekturutkast (1820 ff.; en ny upplaga utkom
1857 -58) och möbelritningar (1835-37; ny uppl. 1852)
samt skref Grundlagen der praktischen baukunst (1834;
2:a uppl. i 2 bd 1835). 1862 -64 utgaf Wolzogen "Aus
S:s nachlass". Tekniska högskolan i Charlottenburg
eger en mängd ritningar och målningar af S. i det
s. k. Beuth-Schinkelmuseum. Minnesmärken öfver
honom äro uppställda i Altes museums förhall, i
Byggnadsakademien och i Neuruppin. Se monografier af
Kugler (1842), Bötticher (1857), Quast (1866), Dohme
(i "Kunst und kiinstler des XIX:ten jahrhunderts",
1882) och Ziller (1897). G-g N.
Schinmeier (Schinmeyer), Johann Adolf, tysk präst,
f. 1733 i Stettin, d. 1796 i Lübeck, blef 1764
archidiakon vid S:t Mariakyrkan i Stettin samt
professor i teologi och österländska språk vid
akademiska gymnasiet där och 1774 pastor vid Tyska
församlingen i Stockholm samt verkade sedan 1779 som
superintendent i Lübeck. S. utgaf bl. a. Predigten
ilber den charakter Jesu (Stettin, 1774, 1776) och
Geschichte der schwedischen bibeliiber-setzungen und
-ausgaben (Flensburg, 1777-82), trots sina biister
ett för sin tid mycket godt arbete. S. var led. af
Vet. akad. (1779).
Schino’psis Engl., bot., trädsläkte af
fam. Ana-cardiacece med 5 arter i Syd-Amerika. Bladen
äro enkla eller oftast mångpariga, blommorna äro små,
polygamiska, sittande i vippor. Mest utmärkande
för släktet är den vingade stenfrukten. Alla
arterna ha ytterst hård, rödaktig kärnved, som hos
S. Lorentzii och S. Balansce är mycket rik på tannin
och därför utgör ett af de viktigaste garf-medlen,
quebracho (se d. o. och Gar fm e-del, sp. 746).
G. L-m.
Schintera (Sjintera), folkstam. Se Bed-s j a,
sp. 1163.
Schinto, tysk transkription för S h i n t o, den
japanska nationalreligionen. Se Japan, sp. 1270.
Schinus L., bot., busksläkte af fam. Anacardia-cece
med 12 arter i Syd-Amerika. De smala grenarna
äro tätt besatta med enkla eller mångpariga
blad med ofta vingade skaft. De små hvitaktiga,
polygama blommorna ha dubbelt hylle och sitta i
vippor eller klasar. Ståndarna äro 10, fruktämnet
enrummigt. Frukten är en kulrund, ärtstor stenfrukt
med pappersartadt, glänsande exokarp, olje-rikt
mesokarp och benhårdt endokarp. Mest bekant är
S. molle i Anderna och Syd-Brasilien, pepparträd,
aroeira, som ej sällan odlas som prydnadsväxt i
Medelhafsländerna för det eleganta
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
