Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schouw [skau'], Joakim Frederik - Schouwen - Schovelin, Julius - Schrad. - Schrader, Heinrich Adolph - Schrader, Julius Antonio - Schrader, Eberhard - Schrader, Franz Jean Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meningsvänner erbjödo sig att skaffa honom valbarhet
genom att köpa honom en fastighet, men han afvisade
detta förslag. Däremot återtog han sin publicistiska
sysselsättning, med utgifningen af "Dansk ugeskrift",
hvars andra serie (8 bd, 1842–46), jämte dess
fortsättning, "Dansk tidsskrift" (5 bd, 1847–51),
långt mer än den första behandlade politiska och
nationella spörsmål. S. uttalade sig med fyndighet
och kraft för en konstitutionell författning,
ehuru visserligen på en mycket konservativ
grundval, och för en närmare sammanslutning
mellan Slesvig och konungariket. 1843 stiftade han
Föreningen for danskhedens bevarelse i Slesvig och
framkallade för samma ändamål 1844 en adress till
konungen. Han hyllade äfven uppriktigt den nordiska
enhetstanken och deltog verksamt i de skandinaviska
naturforskarmötena. Kort efter Kristian VIII:s död
(jan. 1848) utgaf han tills. med H. N. Clausen
flygskriften Ved tronskiftet, där han framlade en
plan både till vallag för en ny riksdag med klassval
och låg rösträttscensus och till en ny organisation
af rikets förhållande, med det tyska hertigdömet
Holsteins afsöndring och Slesvigs närmare förening
med konungariket, dock med särskild landtdag för
dess speciella angelägenheter. Under mars månad
var S. naturligtvis en af det nationalliberala
partiets ledare. Därefter blef han ordf. i de två
sista ständerförsamlingarna och slutligen i den
grundlagsstiftande riksförsamlingen 1848–49. Det
erbjöds honom också att ingå i novemberministären, men
han afslog anbudet. S. dolde icke sina betänkligheter
ang. den utsträckta valrätt, som denna gång tilläts,
och uttalade sig 1849 öppet för en delning af Slesvig
framför den själfständiga ställning, som påtänktes för
detta land och som sedan förde till dess fullständiga
förlust. 1850 valdes S. till landstingsman, men tog
endast obetydlig del i förhandlingarna. S. hade
1841 blifvit direktör för botaniska trädgården,
1845 professor och 1847 etatsråd. 1841 blef
S. medlem af sv. Vet. akad. S:s bronsbyst (af
H. Bissen) uppsattes 1857 framför universitetet. –
Se H. N. Clausen, "J. F. S:s offentlige liv" (1856).
E. Ebg.
Schouwen [s-cha’oen], ö vid kusten af nederländska
prov. Zeeland, emellan Ooster Schelde och den
sydvästligaste Maasarmen, genomskuren af en kanal,
Dijkwater. 228 kvkm. I v. dyner, men f. ö. flackt,
bördigt, af dammar mot öfversvämningar skyddadt
land. Omkr. 25,000 inv., som lefva af jordbruk,
ladugårdsskötsel och fiske. Ännu på 1200-talet
6 öar, som sedan förenats, har S. flera gånger
öfversvämmats af stormflod. Hufvudort är Zierikzee.
J. F. N.
Schovelin, Julius, dansk nationalekonom, politiker,
f. 6 jan. 1860, blef 1882 statsvetenskaplig kandidat
och vann 1884 Köpenhamns universitets guldmedalj. 1888
blef han sekreterare för Grosserer-societetets
kommitté och 1889 därjämte börskontorets chef
samt är sedan 1910 kommitténs nationalekonomiske
konsulent. Han var 1909–14 stadsfullmäktig i Köpenhamn
och är sedan 1910 led. af folketinget, där han är
en af högerns förträffligaste talare i synnerhet
i finansiella och nationalekonomiska frågor. Utom
många tidningsartiklar har han författat
Den tyske toldforening og en nordisk toldunion (1888) och
Ölskattens virkninger (1893)
samt en serie historiska arbeten
Fra den danske handels empire (2 bd, 1899–1900),
Det forenede dampskibsselskab aktieselskab. 40 aars udvikling (1906),
Privatbanken i Kjöbenhavn 1857–1907 (1907),
Aktieselskabet Helsingörs jernskibs- og maskinbyggeri 1882–1907 (s. å.),
Den Kjöbenhavnske sö-assuranceforening 1852–1912 (1912) och
Haandbog for kjöbmænd.
Sedan 1889 har han utgett Grosserer-societetets
årliga handelsberättelse.
E. Ebg.
Schrad., vid växtnamn förkortning för H. A. Schrader (se d. o.).
Schrader, Heinrich Adolph, tysk botanist,
f. 1 jan. 1767 i Alfeld vid Hildesheim,
d. 22 okt. 1836 i Göttingen, blef med. doktor i
Göttingen 1795, e. o. professor och föreståndare för
universitetsträdgården där 1803 och ord. professor
1809. S. utgaf många deskriptiva arbeten dels öfver
tyska, dels öfver aflägsna länders växter, däraf flera
större verk med kolorerade planscher, såsom
Sertum Hannoveranum (1795–98),
Nova genera plantarum (1797),
Flora germanica (början, 1806),
Hortus Gottingensis (1809),
och var en af de förste utgifvarna af ett exsickatverk, nämligen
Systematische sammlung cryptogamischer gewächse (1796–97).
Han utgaf 1799–1803 "Journal für die botanik" och
1806–10 "Neues Journal f. d. b.", en föregångare till
den än i dag sedan 1818 existerande tidskr. "Flora".
1815 blef S. korresp. led. af Vet. akad.
C. Lmn.
Schrader, Julius Antonio, tysk målare, f. 1815
i Berlin, d. 1900, studerade i Düsseldorf för
F. W. Schadow, vistades i Italien 1845–47 och var
lärare vid Berlins konstakademi 1848–92. Han tog
lifligt intryck af Gallait och de Keyser och målade
historiska tilldragelser närmast i deras anda:
Calais’ kapitulation (1847),
Lionardo da Vincis död (1851, Ravenéiska galleriet, Berlin),
Lady Macbeths sömngång (1860),
Berlin och Kölln hylla Fredrik af Hohenzollern 1415 (1874, Nationalgalleriet i Berlin) och
Drottning Luise besöker ett barnhus (Hohenzollernmuseet).
S. målade förträffliga porträtt
(L. von Ranke i Nationalgalleriet,
Cornelius,
A. von Humboldt m. fl.).
G–g N.
Schrader, Eberhard, tysk orientalist, f. 1836
i Braunschweig, d. 1908, professor i teologi i
Zürich 1863, i Giessen 1870 och i Jena 1873
och i orientaliska språk i Berlin 1875, vann
berömmelse särskildt för sina assyriologiska
forskningar. Skrifter:
Studien zur kritik und erklärung der biblischen urgeschichte (1863),
Die keilinschriften und das Alte testament (1872;
3:e uppl., af Zimmern och Winckler, 1901–02),
Keilinschriften und geschichtsforschung (1878),
tills. med andra forskare "Keilinschriftliche bibliothek" (1889–96).
D. M.
Schrader, Franz Jean Daniel, fransk geograf,
f. 1844 i Bordeaux, är professor i geografi vid
École d’anthropologie i Paris och föreståndare för
firman Hachette & C:ies kartografiska afdelning. Han
har ensam eller i förening med andra skrifvit geografiska
läroböcker för franska läroverk på olika stadier samt
utarbetat väggkartor och kartsamlingar, bl. a.
Atlas de géographie historique (55 blad),
Atlas de géographie moderne (64 kartor, i förening med Prudent och Anthoine) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
