Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1241-1242 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwartz. 1. Gustaf Magnus S 2. Marie Sofie S 3. Viktor S 4. Eugen S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en släkting, gift med öfvertullinspektoren Trotzig på
Blockhusudden utanför Stockholm. Den undervisning,
som hon i barndomen åtnjöt, afbröts i hennes elfte
år till följd däraf, att hennes fosterfader måste

göra cession och kort därefter dog. Fjorton år
gammal, blef hon genom förmögna släktingars försorg
satt i en större flickskola och tillbragte där två
år. 1840 blef hon gift med professor S. Fru S., som
redan under sin flicktid sysslat med författarskap,
ehuru ej offentligt, erhöll först 1851 af sin man,
hvilken var fiende till kvinnligt författarskap,
tillstånd att söka förläggare till en af sina
berättelser. Samma år utkom under pseudonymen Fru
M. S. S.*** hennes första novell, Förtalet (2:a
uppl. 1863). Såväl i denna som ock i hennes närmast
följande arbeten, bland hvilka den mot 1850-talets
midt skrifna följetongsromanen Eman-cipationsvurmen
utgör ett inlägg i kvinnofrigörelse-striden (i bokform
1860, 3:e uppl. 1886), skönjes stark påverkan dels
af Wetterberghs då mycket populära tendensromaner,
dels af den samtida franska romanlitteraturen. Efter
sin mans död (1858) måste fru S. af ekonomiska skäl på
fullt allvar egna sig åt författarskapet. Stort rykte
vann hon med romanen Mannen af börd och qvinnan af
folket (1858; 3:e uppl. 1878); skildringen är liflig
och spännande, men också ensidig och präglad af hennes
motvilja för det privilegierade adelsståndet. Samma
förtjänster och fel framträdde i de följande
romanerna: Ett hämdens offer (1859; 2:a uppl. 1866),
Arbetet adlar mannen (s. å.), hennes andra stora
tendensroman af stor popularitet, Ädlingens dotter
(1860), Skuld och oskuld (1861; 2:a uppl. 1886), Börd
och bildning (s. å.; 2:a uppl. 1890) m. fl. Samtidigt
utgåfvos i bokform nästan alla de många större och
mindre berättelser, hvilka hon förut offentliggjort
i tidningar och kalendrar, hvadan det "framsvallade
öfver bokhandelsdiskarna en verklig uppsjö på noveller
och romaner af den populära författarinnan". Genom
bekantskap med K. Strandberg (Talis Qualis) och
författarinnan Rosa Carlén föranleddes hon att
studera engelska litteraturen, särskildt Dickens
och Julia Kavanagh, och inträdde därefter i en ny
period af sin författarverksamhet, då nämligen det
engelska inflytandet hos henne verkade en djupare
och bättre smakriktning. Den anonymt utgifna romanen
Positivspelarens son (1863), som anses beteckna
höjdpunkten af hvad hon åstadkommit, skildrar, huru
den tyngd, som föräldrars vanära lägger på en man, kan
bortarbetas genom egna sträfvanden. Vidare må nämnas
Guld och namn (s. å.), Författarinnan och hennes man
(1864), Den rätta (s. å.), Ungdomsminnen (s. å.), Mina
lefnadsöden (1865), David Waldner (1866), Vexlande
öden (1871) och Sonsonen (1872). Hennes arbeten ha
1913 ff. utkommmit i billiga upplagor. De flesta
ha blifvit öfversatta till da., ty., fr. och eng.,
åtskilliga äfven till holl., ung. och polska. Från 1863 ha
hennes romaner sålts och tryckts i Tyskland, innan
de utkommit i Sverige, och några bland dem ha utgetts
endast på tyska. Jfr B. Schöldström i "Svea" 1895.

3. Viktor S., de föregåendes son, ingenjör,
industriman, f. l mars 1843 i Stockholm, d. 25 april
1912 i Billesholm, aflade ingenjörsexamen vid
Teknologiska institutet 1863, var anställd vid Statens
järnvägar till 1873, disponent vid Utö
grufbolag till 1880 och vid A.-b. Öfverums bruk 1879-93.
Sistnämnda år kallades S. till verkställande
direktör och chef för Vallåkra stenkolsaktiebolag, då
egare af Billesholms stenkolsgrufvor. Som ledare
för detta företag insatte han sin stora energi
på sammanslutningen af de smärre företag,
i hvilka den skånska stenkolsindustrien
då var splittrad. Han medverkade sålunda
till bildandet af Billesholms-Bjufs a.-b.
1895 och till den större sammanslutning, som
1903 kom till stånd, då detta bolag
förenades med Höganäs-bolaget under namnet
Höganäs-Billesholms aktiebolag; genom förvärfvet
af Skrombergagrufvorna 1905 och Hyllingegrufvorna
1911 har detta företag i sig koncentrerat samtliga
skånska stenkolsgrufvor. Lika framstående
organisatör som affärsledare, gjorde S. en af
de betydelsefullaste insatserna för den skånska
stenkolsindustriens sunda och kraftiga utveckling.

4. Eugen S., den föregåendes broder,
språkvetenskaplig och pedagogisk skriftställare,
skolman, f. 2 aug. 1847 i Stockholm, d. där 2
febr. 1914, blef student i Uppsala 1867, filos, doktor
och docent i nordiska språk 1875, tjänstgjorde 1875-81
vid åtskilliga läroverk i Stockholm och upprättade
där 1882 Östermalms högre läroanstalt för flickor,
hvars rektor han var till 1910 och där han nedlade ett
i administrativt och pedagogiskt hänseende
synnerligen dugande arbete. Ett bevis
på den framskjutna och ansedda ställning S. som
skolman intog är, att han, ehuru aldrig anställd som
ord. lärare vid statens läroverk, likväl under en lång
följd af år var ordf. i Stockholms lärarsällskap och
Svenska lärarsällskapet (numera Läroverkslärarnas
riksförbund), båda sammanslutningar af väsentligen
läroverkslärare. 1901-14 var han hufvudredaktör
för "Pedagogisk tidskrift". S. egde starka
humanistiska intressen och hörde fördenskull
till dem, som kämpade för de klassiska
studiernas vidmakthållande vid våra läroverk.
Bland hans skrifter må nämnas Om användningen af
kasus och prepositioner i fornsvenskan före år
1400 (I, 1875; II, 1878), Äldre Vestgötalagen.
Normaliserad text (tills, med A. Noreen, 1876),
Svensk språklära för den högre undervisningen (tills,
med A. Noreen, 1881), Några anmärkningar i
rättstafningsfrågor (tills, med Fr. Läffler och
J. A. Lundell, 1886), Konstslöjdens skolor (1895),
Några anmärkningar om uppfostrans begrepp och mål
(i "Åt minnet af Chr. Jac. Boström", 1897; bearb,
på tyska i "Zeitschrift fur philosophie und
pädagogik", s å.), Esaias Tegnérs ställning till
vissa pedagogiska och vittra tidsströmningar (n:r
VII i "Svenska humanistiska förbundets skrifter",
1903). S. utgaf "Berättelse om 4:e allmänna
flickskolemötet i Stockholm" (1889).

2. (K. W-g.) 3. G. H-r. 4. R. N-n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>