Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwerin, von, svenska adliga ätter - Schwerin, urgammal tysk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1303
Schwerin
1304
Råda vid Göteborg, d. l juli 1880 på Skarhult, blef
kornett vid Lif gardet till häst 1827, hvarifrån han
1840 tog afsked som ryttmästare för att egna sig åt
förvaltningen af sina egendomar Sireköpinge m. fl. och
(sedan 1844) Skarhult. Han var äfven något litterärt
verksam. S. var en skicklig landt-hushållare. Sin
politiska bana började han på Riddarhuset, gjorde
sig där bemärkt, blef 1862 statsrevisor och 1865
ordf. i bankoutskottet. 1867 valdes han till
led. för Malmöhus län af Första kammaren, som
han tillhörde till 1875; på länsbänken hade han
sådana kamrater som K. A. Trolle, C. Beck-Friis,
M. Hallenborg, J. Stjernblad, R. Tornérhjelm och
N. J. Berlin. S. blef på grund af sin politiska
begåfning och sina vidsträckta förbindelser snart
ganska inflytelserik. 1869-75 var han ordf. i
bankoutskottet. Han var led. af Fysiogr. sällsk. i
Lund (1864) och Landtbruks-akad. (1867).
8. Verner Gottio b von S., friherre, den föregåendes
son, jordbrukare, politiker, f. 18 mars 1851
på Skarhult, Malmöhus län, blef student i Lund
1870, tog juridisk filosofisk examen 1873 och
egnade sig därefter åt landtbruk samt eger efter
sin faders död Skarhult. Han valdes 1885 till
landstingsman, ett uppdrag, som alltsedan förnyats.
Han var 1888-99 led. af Andra kammaren för Frosta
härads domsaga samt 1902-11 af Första kammaren
för Malmöhus län. S. var suppleant
i bankoutskottet 1891 samt 1904-05, led.
af bevillningsutskottet 1892-99 (de tre
senaste åren vice ordf.) och af bankoutskottet 1906
-11 (de fyra senaste åren ordf.). 1894-95 var
han statsrevisor. Han tillhörde i Andra kammaren
gamla landtmannapartiet och i Första
det moderata partiet. S. hade i riksdagen genom
flärd-löshet, arbetsamhet och godt hufvud förvärf
vät ett ej obetydligt inflytande. Han är led.
af Landt-bruksakad. (1894).
9. Hans Hugold von S., friherre, den
föregåendes broder, geograf, f. 17 sept.
1853 på Skarhults sätesgård i Malmöhus län,
d. 19
dec. 1912, blef student 1871 i Lund, var 1879
.-87 e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket,
promoverades 1884 till filos, doktor i och
kallades s. å. till docent i geografi och |
statskunskap. Profes-1 suren i dessa ämnen förestod
han vårterminen 1885 och höstter-nen 1888. På uppdrag
af Svenska sällskapet för antropologi och geografi
och af Utrikesdepartementet gjorde S. 1885-87 en resa
i Central-Afrika samt företog därunder expeditioner i
de då okända trakterna på ömse sidor om Kongoflodens
mynning, hvilka förut ej besökts af någon europé,
äfvensom i det portugisiska riket Angola, till floden
Kunene. Han lyckades därvid återfinna lämningar af
den som förlorad ansedda marmor-pelare ("padrao"),
hvilken Kongoflodens upptäckare, portugisen Diogo Cäo,
1484 uppställt som
ett bevis på Portugals besittningstagande af
Kongolandet. Han genomströfvade f. ö. nedre Kongo,
undersökte dess biflod Ikissi och lärde känna
bl. a. öarna i Biafrabukten. Efter återkomsten
skänkte han sina högst betydande etnografiska
samlingar till Vet. akad. i Stockholm. 1887
utnämndes han till Kongostatens konsul för
Sverige-Norge. Till e. o. professor i geografi
och historia vid Lunds universitet utnämndes han
1897. Bland hans skrifter (se "Ymer", 1913) må
nämnas Herodots framställning af Europas geograf,
(1884), Initialmeridianens historia (i "Ymer",
1886-87), Slafveri och Slafhandel i Afrika (1891),
Muhammedanismen i Afrika. Antropo-geografisk studie
(1892), Afrikas kust. Ett bidrag till Afrikas fysiska
geografi (1895), Helgoland. Historisk-geografisk
undersökning (i Lunds univ:s Årsskr., XXXII,
1896), De stora upptäckternas tidehvarf (1900),
Om kustfolks olika sjöduglighet (s. å.), De
geograf ska upptäckternas historia. Forntiden och
medeltiden (1905), Odysseus’ irrfärder. Geografisk
undersökning (i Lunds univrs Årsskr. Ny följd,
I, bd 6, 1909). 4. L. S. 6. E. Wrgl. 7-8. J-
C. 9. (J. F. N.) Schwerin, urgammal tysk adlig
ätt. (Jfr Schwerin, svenska adliga ätter). 1. Kurt
Christoph S., grefve, preussisk fältherre,
f. 26 okt. 1684 på godset Löwitz vid Anklam i
dåv. Svenska Pommern, deltog 1700- 06 i Spanska
tronföljdskriget. Som öfverste i mecklenburgsk i
tjänst bevittnade han slaget vid Gadebusch l (1712)
och skickades \ sedan af Magnus Stenbock till Karl
XII i Bender för att inför denne aflägga muntlig
rapport ang. slaget. I Mecklenburg avancerade han till
generalmajor (1718) och generallöjtnant (1719). 1720,
sedan genom freden i Stockholm s. å. den del af
Pommern, hvarest familjens egendomar lågo, blifvit
af trädd till Preussen, gick han i preussisk tjänst,
blef 1739 infanterigeneral samt 1740 fältmarskalk och
grefve. Vid förberedelserna till fälttåget i Schlesien
1740 var han Fredrik II:s förnämste rådgifvare. Som
befälhafvare för preussiska härens högra flygel
eröfrade han öfre Schlesien 1741 och afgjorde striden
vid Mollwitz s. å. I andra schlesiska kriget bidrog
han (1744) väsentligt till Prags kapitulation, men
drog sig därefter tillbaka till följd af enskilda
tvister och återinträdde ej i krigstjänsten förrän
1756. Tappert kämpande, föll han vid Prag 6 maj
1757. S. var en god fältherre och utförde också vid
flera tillfällen med framgång diplomatiska uppdrag. -
2. Maximilian, grefve af S.-P u t z a r, preussisk
statsman, f. 1804 i Boldekow i Pommern, d. 1872,
var mars-juni 1848 kultusminister i Camphausens
liberala ministär. I Frankfurtparlamentet (1848-49)
tillhörde han det "arfkejserliga" partiet. Som medlem
af Preussens deputeradekammare (hvars president han
var 1849-55 och 1859) företrädde han en varmt
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
