Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sclater [slei'te], Philip Lutley - Sclera, anat. Se Senhinnan - Scleranthus - Sclerema, med. Se Sklerodermi - Scleroderma - Sclerodermata (af grek. skleros, hård, och derma, hud), zool. Se CÏlenterata, sp. 489 - Sclerodermataceæ, bot. Se Gasteromycetes och Scleroderma - Sclerodermi (af grek. skleros, hård, och derma, hud), zool. Se Fastkäkar - Sclerodermia, med. Se Sklerodermi - Sclérose en plaques [sklerås ã pla'k], fr., anat. Se ryggmärgssjukdomar, sp. 1335 - Sclerostomum armatum, zool., palissadmask. Se Strongylidæ - Sclerotica, anat. Se Senhinnan - Sclerotubua - Sclerotium, bot. Se Sklerotium - Sclopis di Salerano [sklå- -nå], Federigo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1351
Sclater-Sclopis di Salerano
1352
Sclater [sléYte], Philip Lutley, engelsk zoolog,
f. 1829, d. 1913, graduerades i Oxford 1849 och
var 1859-1902 sekreterare hos Zoologi-cal society
i London. Han var utgifvare af "Ibis", tidning
för ornitologi, samt författade ett mycket stort
antal skrifter, flertalet af zoografiskt innehåll
och behandlande fåglar och däggdjur. Af allmän
och grundläggande betydelse för djurgeografien
äro Ön the general geographic distribution of the
mem-bers of the dass Aves (1858) och The geographical
distribution of mammals (1874) m. m. Se L e-m u r i a.
L-e.
Sclera, anat. Se Senhinnan.
Sclera’nthus L., K n af v el, bot., ett till
fam. Caryophyllacece, underfam. Alsinoidece
hörande släkte af små örter med nedliggande eller
upprätt grenig stjälk, små tråd- eller syllika,
motsatta blad utan stipler, som äro förenade med
slidorna omkring stjälken, samt små, hvitaktiga
eller gröna blommor med enkelt hylle, ställda i
knippen i stjälkens och grenarnas spets. Frukten
är nöt. I Sverige finnas två arter, S. perennis och
S. annuus, af hvilka den förra växer på torra backar
och grusiga berghällar, den senare äfven i åkrar.
O. T. S. (G. L-m.)
Scle^ema, med. Se Sklerodermi.
Sclerode’rma (af grek. sklero’s, hård, och de’r-ma,
hud), bot., svampsläkte bland gasteromy-ceterna,
utgörande typen för fam. Scleroderma-
Rottryffel (Scleroderma vulgäre), hel och längsskuren.
tacece. Fruktkroppen, i början helt eller delvis
dold i jorden, är knöllik och ofta försedd med en
skaftlik basaldel, från hvilken kraftiga, greniga
mycelietrådar utgå. Peridiet är enkelt, nästan
läderartadt, slutligen oregelbundet sönderbristande,
kapillitium saknas. Den allmännaste hithörande svampen
är S. vulgäre, rottryffel, som ofta misstages för
tryffel, men är giftig. Den blir af en valnöts till
en knuten hands storlek, är utvändigt gulaktig och
vanligen vårtig eller fjällig, invändigt svart med
hvit marmorering (ung nästan hvit) och förekommer ej
sällsynt vid vägar i sydligare Sveriges skogsmarker.
G- L-m.
SclerodeYmata (af grek. sUerofs, hård, och defrma,
hud), zool. Se C ce l e n t e r a t a, sp. 489.
Sclerodermatäceae, bot. Se Gasteromyce-tes och
Scleroderma.
SclerodeYmi (af grek. sklerofs, hård, och defrma,
hud), zool. Se Fastkäkar.
SclerooVrmia, med. Se Sklerodermi.
Sclerolichénes, bot. Se L af var, sp. 805.
Sclérose en plaques [sklerås ä pla’k], fr., anat. Se
Ryggmärgssjukdomar, sp. 1335.
SclerVstomum armätum, zool., palissadmask. Se
Strongylidse.
Sclerotica, anat. Se Senhinnan.
Sclerotinia (af grek. sUero’s, hård), bot.,
svampsläkte af fam. Pezizacece (bägarsvampar)
med många arter, som parasitera å olika slag af
växter. En art, S. Libertiana, rotfruktsröta (se
fig.), hemsöker rotfrukter (beta, rofva, kålrot,
morot, selleri, persilja, cikoria m. fi.), som
lagrats för vintern uti källare eller jordtäckt
hög. Den ger sig först till känna som en hvit,
bomullsliknande tråd-väfnad. Sjukdomen gynnas af
fuktig, instängd luft. Den sprider sig hastigt
från rot till rot. Den når äfven in uti roten och
framkallar därvarande väfnaders förruttnelse. Efter
någon tid framträda i den hvita pälsen svarta,
hårda trådnystan, s. k. sklerotier, i storlek
växlande från en ärt till en liten böna, ofta många
gyttrade i hvarandras närhet. De uppstå såväl
utanpå som inuti rötterna. Sklerotierna kur.na,
om de förvaras torrt, bibehålla sin lifskraft
i åratal. Efter skedd öf-vervintring i det fria
utveckla de på försommaren fruktkroppar, vanligen
hvardera ett flertal. Fruktkropparna äro uppburna på
ett Rotfruktsröta (Sclerotinia U-ända till 3 cm. långt
bertiana) å morot,
skaft. Deras skifva är
i midten fördjupad, med fördjupningen nedlöpande i
skaftets midtkanal, hvarigenom fruktkroppen får formen
af en trumpet. Från skifvans öfversida utvecklas
sporer. - En annan art, S. Fuckeliana, stjälkmögel,
angriper åtskilliga växtslag (rofva, kålrot, ärt,
vicker, lupin m. fl.), medan de ännu stå på rot. Den
visar sig som ett ask- eller brungrått mögelludd på
stamdelar och blad nedtill på växten. De angripna
växtdelarna skrumpna och dö. Sklerotier frambryta
sedan på de angripna växtdelarnas yta som aflånga,
tillplattade skorpor. - Andra hithörande arter äro
S. fructigena, kärnfruktmögel (som kan framkalla
"mumifiering" af frukten), och S. cine-rea,
stenfruktmögel (se om dessa arter Fruktmögel),
samt S. Trifoliorum, k l ö f-verröta (se d. o.).
J. E-n.
Sclerötium, bot._ Se Sklerotium.
Sclopis di Salerano [sklå- -nå], F e de ri g o,
grefve, italiensk rättslärd, f. 1798 i Turin, d. 1878,
led. af högsta domstolen, ordf. i presslagkommittén
1847, sardinsk justitieminister mars- juli 1848,
led. af senaten sedan 1849 och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
