Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scriba - Scribe [skrib], Augustin Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1375
Scribe
1376
kommo riksämbetsmännen, bland hvilkas underlydande
de voro de förnämste. Scribse motsvarade sålunda till
gagnet, ehuru ej till rangen, alla de administrative
ämbetsmän i en modern stat, som direkt eller indirekt
stå under vederbörande ministrar. De voro med sin
rutin och sina juridiska kunskaper oumbärliga för
de årligen ombytte riksämbetsmännen. De förnämste
scribae voro skattkammartjänstemännen (scriboe
qucestorii), slutligen 36, indelade i tre dekurier;
vidare förekommo scribse hos provinsståthållarna,
pretorerna, kuru-liske edilerna o. s. v. De
räknade sig också till riddarståndet, som många
af dem tillhörde redan genom sin förmögenhet. De
erhöllo redan från början lön^ merces 1. salarium
(i motsats mot riks-ämbetsmännen). I den
diokletiansk-konstantinska författningen blefvo
många af dessa scribae förvandlade till höga
ämbetsmän. Äfven municipala scribse omtalas.
J. C.
Scribe [skrib], Augustin Eugene, fransk dramatiker,
f. 24 dec. 1791 i Paris, d. där 20 febr. 1861,
studerade juridik, men drogs snart oemotståndligt mot
teatern. Hans första stycke, en vådevill i en akt, Le
prétendu sans le savoir (1810), uthviss-lades. Under
de närmaste åren skref han ett dussintal pjäser utan
synnerlig framgång. Men Une nuit de la garde nationale
(tills, med Delestre-Poirson) rönte 1815 af gjord
framgång på Vaudeville, och S. hade därefter en
säker publik att lita på. Han utvecklade från denna
tid oerhörd produktivitet och upprättade en formlig
ateljé för utarbetande af teaterstycken med genomförd
arbetsfördelning. En hade att finna ämnet, en annan
att uppgöra planen, en tredje formade dialogen, en
fjärde versifierade kupletterna, en femte hittade på
kvickheterna, hvarefter S. slutligen själf genomsåg
och öfverarbetade alltsammans. Hans förnämsta
medarbetare voro: Bayard, Brazier, Carmouche,
G. Delavigne, Delestre-Poirson, Désaugier, Dumanoir,
Dupin, Im-bert, Legouvé, Masson, Mélesville,
Eoger, Sain-tine, Vandenburch och Varner. Det är
omöjligt att uppräkna alla de teaterstycken, som
på detta sätt fabricerades. Före 1820 uppfördes
Farinelli (1816), Flore et Zéphyre (s. å.),
Le comte d’0ry (s. å.), Encore un Pour-ceaugnac
(1817), Le solliciteur (s. å.), La fete du mari
(1818) m. fl. Efter upprättandet af Gymn åse-teatern
afslöt dess direktör, Delestre-Poirson, 1821 ett
kontrakt med S., som 1821-30 aflämnade 150 dramer åt
denna teater (mer än ett i månaden!). Han försökte
sig i många olika arter. Mest omtyckta voro kanske
dessa lätta och lifliga vådeviller, med hvilka han
börjat sin bana: L’ours et le pacha (1820; "Björn
och paschan", 1832), Le secrétaire et le cuisinier
(1821; "Hand-sekreteraren och kocken", 1869), Michel
et Christine (1821; "Fredrik och Christine", 1828), La
demoiselle å marier (1826; "Första mötet", 1827;
"Friarens besök", 1859; "Friarn kommer", 1864), Le
diplomate (1827), L’héritiére (1824; "Arf-tagerskan",
1830; "Den förträfflige onkeln", 1836), Les premiéres
amours (1825; "Den första kärleken", 1828), La
veuve du Maltäar (1822) och Malvina ou mariage
d’inclination (1828; "Ett giftermål af böjelse",
1834). På öfvergången till sedekomedierna, som i
allmänhet spelades på Théåtre francais, står Valérie
(1822; "Valerie", 1824); till de bästa höra Le mariage
de raison (1826; "Passionen och förnuftet", 1827) och
Le mariage d’argent (1827; "Giftermål för pengar",
1842). Stor framgång åtnjöto också hans politiskt
historiska dramer, som alltjämt utgöra mönster
för denna art af satiriska stycken. Bland de mest
berömda äro Bertrand et Ratou (1833; "Strozzi och
Martino", 1839), L’ambitieux (1834; "Den ärelystne",
1839), La camaraderie (1837; "Ko-teriet", 1838),
Les indépendants (1837; "De oberoende", 1841), La
calomnie (1840; "Förtalet", 1841), Le verre d’eau
(1840; "Ett glas vatten", 1841), Vne chaine (1841;
"Kedjan eller mellan två eldar", 1842), Adrienne
Lecouvreur (1849; "Adrienne Lecouvreur", 1851), Les
contes de la reine de Nävar re (1851; "En saga af
drottningen af Navarra", s. å.), Réves d’amour (1859),
Le puff (1848; "Puffen eller lögn och sanning", 1853),
Bataille de dames (1851) och Mön étoile (1854; "Min
lyckliga stjerna", 1856). Samtidigt skref han äfven
skickligt hopkomna libretter till en mängd komiska
operor, pantomimbaletter och operor, som blifvit
ryktbara genom den till dem satta musiken af några
bland århundradets förnämsta tonsättare. Den första
var La dame Uanche (1825, musik af Boleldieu; "Hvita
frun", 1827); därefter La muette de Portici (1828,
musik af Auber; "Den stumma", 1836), Fra Diavolo
(1830, musik af Auber; öfv. 1833), Robert le diable
(1831, musik af Meyer-beer; "Kobert af Normandie",
1839), La juive (1835, musik af Halévy; "Judinnan",
1864), Les huguenots (1836, musik af Meyerbeer;
"Huge-notterna", 1842), Actéon (1836, musik af Auber:
öfv. 1837), L’ambassadrice (1836, musik af Auber;
"Ambassadrisen", 1846), Le domino noir (1837, musik
af Auber; "Svarta dominon", 1845), La favorite (1841;
"Leonora", 1850), Les diamants de la couronne (18413
musik af Auber; "Kronjuvelerna", 1845), Le prophéte
(1849, musik af Meyerbeer; "Profeten", 1852),
L’étoile du Nord (1854; "Nordens stjärna", 1881),
Vajricaine (1865, musik af Meyerbeer; "Afrikanskan",
1866), La siréne (1844, musik af Auber; "Sirenen",
1846) m. fl. samt baletter som La somnambule
("Sömngångerskan i Provence", 1835). S. skref också
romaner och noveller, men utan större framgång: Carlo
Broschi (1840; öfv. 1848), Maurice (1845; öfv. 1849),
Judith, Le roi de carreau, La maitresse anonyme
(1840) m. fl. samlade 1856 (Nouvelles}) Piquillo
Alliaga (1847; öfv. s. å.). Utom redan nämnda arbeten
finnas följande öfver-satta till svenska: Le menteur
véridique (1823; "Sannljugaren", 1828), La petite
soeur (1821, "Dockan", 1828), Le concert å la cour
(1824, musik af Auber; "Concerten på hofvet", 1834),
Fron-tin (1821; "Frontin", 1835), Le quaker et la
danseuse (1831; "Qväkarn och dansösen", 1835),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
