Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1395-1396 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sebraträ - Sebrocybthus, biskop. Se Zebråcynthus - Sebta, stad. Se Céuta - Sebu - Sebuktigin. Se Sebektikin - Sebulon - Sebum - Sebun, zool. Se Zebun - Sebzavar - Sebzavar - Sebzor. Se Sebzavar - S. e. c. - Sec. - Secale, bot. Se Mjöldryga och Råg - Secchi [se'kki] Angelo - Secchia - Secco - Seceders - Secentismo - Secessio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olika slag af palmer, af Centrolobium robustum
(se Araribá och Centrolobium) och af
Omphalobium Lambertii (fam. Connaracece). G. L-m.

Sebrocynthus, biskop. Se Zebråcynthus.

Sebta, stad. Se Céuta.

Sebu, lat. Subur, flod i Marokko, rinner upp på
nordvästra sidan af Stora Atlas, flyter i nordvästlig
riktning 5 km. ö. om staden Fes, upptar fr. h. Asfar
och Wergha samt faller ut i Atlantiska oceanen vid
El Mehedija. Längd 550 km. Dess och Werghas dalar
jämte den till Medelhafvet flytande Mulujas bilda
hufvudvägen från Atlantiska hafvet till Medelhafvet.
(J- F. N.)

Sebuktigin. Se Sebektekin.

Sebulon. 1. Patriarken Jakobs son med Lea
(l Mos. 30: 20), i källorna nämnd efter Isaskar
(l Mos. 35: 23). - 2. En efter honom benämnd
israelitisk stam, som hade sina boningsorter
n. om Isaskar, s. v. om Naftali och ö. om Asser
(Jos. 19: 10 f., 27, 34), ungefär från nordvästra
foten af Tabor till östra sidan af Karmel och i
n. till Battofslätten. Af 5 Mos. 33: 18 f. synes
framgå, att den på ett eller annat sätt också haft
tillträde till hafvet. I Israels historia namnes
S. icke ofta, ehuru den säkert där spelat en icke
obetydlig roll, alldenstund den stora karavanvägen
från Egypten till Damaskus och Eufratländerna gick
fram öfver den del af Jisreelsslätten, som låg
inom dess område. Den nämns hufvudsakligen under
Domaretiden (Dom. 4: 6, 10; 5: 14, 18, jfr 12: 11
f.). 1-2. E. S-e.

Sebum (lat., talg), med., det fett,
som afsöndras ur hudkörtlarna. Det genomdränker de
ytligaste epitelcellerna och håller därigenom huden
smidig och hindrar, att den för starkt uttorkas, samt
minskar afdunstningen och värmeförlusten genom huden.
L. Mbg.

Sebun, zool. Se Zebun.

Sebzavar (Sebzor),
stad i västra Afganistan, 150 km. s. om Herat, vid
floden Harud.

Sebzevar, stad i Persien, prov. Chorasan, vid
handelsvägen från Mesched till Teheran. Omkr. 15,000
inv.

Sebzor. Se Sebzavar.

s. e. c., förk. för lat. salvo errore calculi,
med förbehåll af räknefel.

Sec., mat., förk. för sekant (se d. o.).

Secale, bot. Se Mjöldryga och Råg.

Secchi, Angelo, italiensk astronom,

f. 29 juni 1818 i
Reggio i Lombardiet, d. 26 febr. 1878 i Rom, medlem
af jesuitorden, lefde efter sin prästvigning flera
år i Rom, men blef vid revolutionen 1848 fördrifven
och tog sin tillflykt till Nord-Amerika, där han
blef professor i fysik och matematik vid Georgetown
college i Washington. Redan 1849 blef han återkallad
till Rom som De Vicos efterträdare som professor i
astronomi vid Collegio romano. Där inrättade han det
nya observatoriet vid denna institution och utvecklade
som chef för detta observatorium en mycket omfattande
och betydelsefull vetenskaplig verksamhet. Hans
arbeten omfatta en mängd olika områden af den
praktiska astronomien, meteorologien och geofysiken
samt framför allt astrofysiken. Denna sistnämnda,
då helt unga vetenskapsgren kan i själfva verket
sägas i S. ha en af sina förnämsta pionjärer. Han
egnade sig med ifver åt spektralanalysens användning
på himlakropparna, i synnerhet fixstjärnorna. Från
honom härstammar den första brukbara klassificeringen
af stjärnornas spektra. Äfven hans arbeten öfver
solfysiken ega bestående värde. Han utförde de
första noggrannare undersökningarna öfver solens
värmestrålning, och hans teori för solens konstitution
var af grundläggande betydelse. Bland hans arbeten
inom den praktiska astronomien må framhållas
observationer öfver dubbelstjärnorna. S. utöfvade
en ofantligt vidlyftig skriftställarverksamhet. Till
hans större och mera kända arbeten, af hvilka några
utgingo i flera uppl. och öfversattes till flera
språk, höra Le soleil, exposé des découvertes
mödernes sur la structure de cet astre (1870;
2:a uppl. 1876; tysk uppl. utg. af Schellen 1872),
L’unitå delle forze fisiche (1869; 2:a uppl. 1874;
fransk uppl. 1874; tysk uppl. 1876), Le stelle
(1877; tysk uppl. 1878). S. utgaf äfven sedan
1851 Collegio romano-observatoriets publikationer.
B-d.

Secchia, forntidens Gabellus, biflod
fr. h. till nedre Po, rinner upp på Monte Casarola
(toskanska Apenninerna) på 1,430 m. höjd, flyter i
nordöstlig hufvudriktning och faller ut i Po nedanför
Mincios mynning. Längd 157 km. (J. F. N.)

Secco [se’kkå], it., mus., eg. "torrt", hårdt och kort
anslag. - Al secco. Se d. o. och Freskomåleri,
sp. 1367. - Seccorecitativ, mus. Se Recitativ.

Seceders, "utträdare", skotska statskyrkans
benämning på medlemmarna af den från densamma
afsöndrade "förenade presbyterianska kyrkan",
Secession church. Denna, bildad 1733 af Erskine
och andra präster i striden om patronatsrätten,
har med 26 församlingar behållit sig till våra dagar
som United original seceders. Om det sista årtiondets
unionsförsök se Skotska kyrkan. Den öfverensstämmer
till läran med presbyterianska statskyrkan, men
skiljer sig från densamma genom en fullkomligt
demokratisk författning. I frågan om afläggande af
medborgared eller icke delade S. sig 1747 i burghers
och antiburghers, som dock återförenades 1820. sedan
de senare, de edvägrande, gett vika. Se C. G. Mc
Orie, "The church of Scotland. Her divisions and her
re-unions" (1901) och litt. till art. Skotska kyrkan.
(Hj. H-t.)

Secentismo [it., af secento, sexhundra,
uti Italien vanlig benämning på 1600-talet], en
stilriktning inom italienska litteraturen (se d. o.,
sp. 1089). - Secentist, författare, som tillhör
secentismo.

Secessio (lat., "utträde"), de romerske
historieskrifvarnas benämning på plebejernas
utvandringar till Heliga berget (se d. o. och Romerska
riket, sp. 726) åren 494, 449 och något år mellan
289 och 286 f. Kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>