Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ségur [-gyr], gammal fransk släkt - Segura - Segu-Sikoro, stad. Se Segu - Segusio, stad. Se Susa - Sehested - Sehested (skref sig äfven Sehestedt), Kristian - Sehested [Sehestedt), gammal dansk adelsätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1475
Segura-Sehested
1476
Filip gjorde honom till generallöjtnant och pär
(1831). Han var en framstående författare och skref
bl. a. det berömda arbetet Histoire de Napoleon et
de la grande armée 1812 (1824; 16:e uppl. 1852),
Histoire de Russie et de Pierre le grand (1829)
och Histoire de Charles VIII (1834 -42). Bland hans
efterlämnade manuskript ha utgetts den värdefulla
samlingen Histoire et mé-moires (8 bd, 1873 ff.) och
Un aide de camp de Napoleon (1800-1812). Mémoires
du general comte de Ségur, utg. af sonsonen Louis
de S. (3 bd, 1894-95). Jfr Saint-Kené Taillandier,
"Le general Philippe de S." (1875). 1-5. E. A-t.
Segura [-ge/-]. 1. Flod i östra Spanien, uppkommer
genom förening af två källfloder, af hvilka den norra
upprinner på östra sluttningen af Sierra de Segura
i prov. Jaen, den södra på .norra sluttningen af La
Sagra, i nordöstra hörnet af prov. Granada; de förena
sig i närheten af La Graya i prov. Albacete. S. flyter
sedan under .många slingringar i hufvudsakligen
östlig riktning genom prov. Murcia och Alicante samt
faller ut i Medelhafvet. Den upptar fr. h. bifloderna
Caravaca och Quipar samt Sangonera (från Sierra de
Maria), fr. v. Mundo (från Sierra de Alcaråz). S. har
ofta genom öfversvämningar förhärjat de kringliggande
bördiga slätterna (särskildt 1651 och 1877). Längd
omkr. 240 km. - 2. Sierra de S., bergskedja i
Spanien, sammanhänger i s. med bergsknuten La
Sagra (2,400 m.) i prov. Granada och i n. med
Sierra de Alcaråz i prov. Albacete. Dess högsta
topp är Cerro de Yelmo (1,807 m.). Sierran är
bevuxen med granskog och hufvudsakligen bildad
af kalksten från jura- och triasperioderna.
l-2. (J. F. N.)
Segu-Sikoro, stad. Se Se g u.
Segu’sio, stad. Se Susa.
Sehested, by i sydligaste delen af Slesvig, 13
km. n. ö. om Eendsborg. Där kämpade danska hären
på sitt återtåg från Lübeck i dec. 1813 tappert
mot den engelsk-hannoverske generalen Wallmoden,
kastade honom tillbaka öfver Eider och banade sig
väg till Eendsborg. E. Ebg.
Sehested (skref sig äfven Sehested t), Kristian,
dansk diplomat, af holsteinska adelssläkten S.,
f. 1666, d. 1740, afgick 1699 som utomordentligt
sändebud till Stockholm och var 1700-07 och
ånyo 1708 öfversekreterare i tyska kansliet,
d. v. s. utrikesminister (till 1721), samt dessutom
geheime-råd och medlem af konseljen. Som sådan höll
han fast vid förbundet med Eyssiand mot Sverige
och hade viktig andel i Slesvigs inkorporering
1721. Han var sedan stiftsamtman öfver Fyns stift,
men användes därjämte i diplomatiska värf. 1728-31
var han sändebud i Paris och 1734-35 i Stockholm,
där han slöt alliansen 5 okt. 1734. E. Ebg.
Sehested (S e h e s t e d t), gammal dansk adelsätt,
som förr felaktigt på grund af vapnens likhet ansågs
besläktad med den holsteinska ätten S., hvars namn
den upptog på 1600-talet. Se "Dansk adelsaarbog" 1911.
1. Steen Maltesen, krigare, f. 1553, d. 1611, var
1568-82 i nederländsk krigstjänst och till 1586 i
spansk fångenskap, blef 1607 riksråd och 1610 marsk
samt medverkade till Kalmars intagande 1611.
2. Kristen Thomese n, den föregåendes
brorson (kallade sig lika litet som farbrodern, S. l,
för S.), statsman, f. 1590, d. 1657, var 1617- 27 hof
mästare hos prins Kristian, afgick 1625 i beskickning
till Gustaf II Adolf och blef s. å. riksråd, 1630
rikets och 1640 konungens kansler. Han hade viktig
andel i Kristian IV:s lagsamling, re-cessen 1643, och
i fredsslutet 1645, höll sig tillbaka under Kristian
IV :s kamp mot adeln, men gillade 1651 Kannibal S:s
och Ulfelds fall, utan att dock medverka därtill.
3. H a n n i b a l S., den föregåendes kusin
(upptog liksom sina bröder namnet S.), statsman,
f. 1609, d. 23 sept. 1666 i Passy, företog resor
i Väst-Europa 1630-35 och sändes 1636 till Wis-mar
för att underhandla med Axel Oxenstierna. Kristian
IV hade redan då utsett S. till sin måg, och
denne ledsagade sin blifvande svåger Valdemar
Kristian på en utländsk resa 1637- 39 och blef 1640
riksråd. Efter viktiga beskickningar till Spanien
och Nederländerna blef han 1642 ståthållare i Norge
och förmäld med Kristian IV:s dotter Kristiane
(f. 1626, d. 1670). Af sin svärfader utrustad med
vidsträckt myndighet, styrde han provinsen med
stor duglighet och mycket nit för dess förkofran,
verkade för näringarnas och bergverkens utveckling
och ordnade förvaltningen. Likaså ledde han 1643-45
landets försvar och gjorde flera infall i Sverige,
hvarför kriget fick namnet "Hannibalsfejden". Efter
kriget återupptog han sitt arbete på Norges inre
utveckling, ordnade skatteväsendet och införde
postväsen. Hans planer gingo ut på att skaffa Norge
större själfständighet, och han styrde därför med
tillhjälp af ständer-möten, hvarför man också från
norsk sida kallat hans ståthållarskap "et tidsskifte
i Norges histo-rie". Delvis upptogos och fullföljdes
hans planer senare af U. Fr. Gyldenlöve. Men S:s
girighet förledde honom till missgrepp, och han
skaffade sig efter hand mycket betydande egendomar
(omkr. Vie af Norges jordagods). Eedan 1647 nödgades
han afstå en del af sin makt och myndighet till förmån
för svågern Ulf eld, och. i förtröstan på Fredrik IILs
ynnest inlät han sig snart i strid med riksrådet. 1651
kallades han inför herredagen, som affordrade
honom räkenskap för hans förvaltning under och efter
kriget. Han utgaf då en vidlyftig försvarsskrift; men
när han märkte riksrådets fientliga stämning, uppgaf
han alla försök till försvar, nedlade sina ämbeten
och vädjade till konungens nåd i hopp att genom
dennes gunst få en rimlig förlikning till stånd. Men
däri blef han besviken; Fredrik III fullföljde saken
till det yttersta, och S. måste lämna ifrån sig alla
sina norska gods, d. v. s. brag-tes till ekonomisk
ruin. Dock fick han ett årligt underhåll af 4,000 rdr
samt tillåtelse att resa utomlands, till Nord-Tyskland
och Nederländerna, men kunde ej återvinna konungens
ynnest och få ny verksamhet. Kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
