Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sekreta utskottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1499
Sekreta utskottet
1500
biskoparna en betydande ställning; en fördelning
på de olika stiften, liksom inom borgarståndet på
de olika städerna, samt en viss cirkulation mellan
dessa torde kunna spåras. Böndernas uteslutande från
utskottet föranledde 1723 bildandet af en särskild
institution. Detta var ett utvidgadt sekret utskott,
stora sekreta deputationen, bestående af utskottet
och 25 representanter för bondeståndet eller af
utskottet sammanslaget med sekreta deputationen (se
d. o.), där bondeståndet var representeradt, eller
på annat sätt växlande sammansättning. Samarbete
med andra deputationer förekom under flera
former. 1738-65 var sekreta handels- och
manufakturde-putationen ett sådant samband mellan
sekreta utskottet och kammarekonomiedeputationen. Vid
riksdagen 1769-70 öfverlade utskottet, sekreta
och justitiedeputationerna om förändring af
författningen. Utskottet fördelade sig på afdelningar,
deputationer. Af sådana blefvo mindre sekreta
deputationen (för utrikesärenden) samt dejensions-,
stats-, banko- och kontors- (för ständernas
kontorsärenden) deputationerna de vanliga (se
Deputation, sp. 170), ehuru äfven andra förekommo. Vid
de viktiga afgörandena 1740 rörande kriget med
Ryssland tillsattes en sekretissime beredning
och 1746 för diplomatiska ärenden en beredning,
bestående af resp. 4 och 8 medlemmar af utskottet
(se vidare Sekretissime beredningen). Utskottet var
till sin organisation en afbild af riksdagen i smått
med sitt eget kansli och sina egna urskillnings-
och expeditionsdeputationer. R. 0. 1723 § 18 gaf de
första bestämmelserna om utskottets befogenhet. Som
dess "egenteliga syssla" angafs där att behandla
och afgöra utrikespolitiska spörsmål, uppgöra
riksstat och behandla militära frågor (egentligen
krigs- och amiralitetskollegiernas berättelser
om försvaret). Dessutom skulle det fungera som
bankoutskott. Vidare egde ständerna hänskjuta frågor
af allehanda slag till utskottet, öfver hufvud
skulle det handlägga alla frågor, som borde hållas
hemliga. Utskottet afgjorde själf, hvilka frågor voro
af denna natur, och kunde därigenom med uteslutande
af ständerna draga en hel rad frågor under sin
handläggning. De instruktioner, som gåfvos utskottet,
innehöllo bestämmelser, som i stort sedt afsågo
att binda utskottet och klarare draga gränserna
mellan dess och plenas maktområde. Utskottets
afgörande inflytande på utrikespolitiken var redan
1726 fullt fixeradt. Till ledning för regeringen
afgaf utskottet "sekreta bihang" (se Sekret
proposition). Mellan utskottet och rådet förekommo
vid flera riksdagar viktiga förhandlingar. Redan
1719 nedkallades rådet i utskottet, hvilken form
för öfverläggning bibehölls 1726 och 1734 rörande
förändring af utrikespolitiken. 1738 erhöll utskottet
t. o. m. i sin instruktion ett direkt bemyndigande
härtill. Ett starkt samband mellan regeringen och
utskottet förefanns under frihetstidens första skede,
när Arvid Horn fungerade både som kanslipresident
och som landtmarskalk. Äfven senare kunde enskilda
medlemmar af rådet kallas till utskottet eller dess
underafdelningar. Äfven inom förvaltningen ingrep
utskottet genom sina föreskrifter till regeringen
och ämbetsverken och genom sina rekommendationer
vid ämbets-
tillsättningar. Genom att statsregleringen kom att
omfatta ej blott utgifts-, utan äfven inkomstsidan,
fick utskottet stort inflytande på bevillningarna,
fungerade som både stats- och bevillningsutskott,
det senare dock blott till 1742. Utskottets
kontrollerande befogenhet bestod sedan 1726 i
granskning af rådsprotokollen i utrikes ärenden
och utöfvades af dess mindre sekreta deputation,
som meddelade "remarker" och infordrade rådets
förklaringar. Ur denna granskningsrätt framgick
den rätt utskottet tog sig att "licentiera"
riksråd. Genom praxis tillegnade det sig rätt till
statsrevision. Efter ansatser 1723 och 1726 egde
vid 1738 års riksdag den första mer omfattande
statsrevisionen rum. Rätt härtill erhöll utskottet
i 1742 års instruktion. Genom instruktionerna sökte
man, som ofvan nämnts, binda utskottet, särskildt
beträffande statsregleringen- redan 1734 bestämdes,
ehuru förgäfves, att såväl ökning som minskning i
staten skulle hänskjutas till plena. Ett förbud
mot ingripande i tjänstetillsättningar infördes
1734. Mot utskottets ingripande i rättskipningen
gjordes flera förbud. 1742 förbjöds dess
tilltag att utdela gratifikationer. 1751 ålades
utskottet att lämna ständerna redogörelse rörande
statsrevisionen. Sekretessen började genombrytas
1760-62, då utskottet fick lämna underrättelse om
statsrevisionen och kronans skuld till banken. En
fullständig förändring i dess ställning betecknade
partiskiftet 1765, då mössorna grepo makten. Från att
vara en delegation, som beslöt med ständernas rätt,
blef det delvis endast beredande. Utrikespolitiska
frågor skulle, om det kunde ske utan rikets skada,
meddelas ständerna. Alla de ekonomiska spörsmålen
om statsregleringen, statsskulden, lånen i
banken o. s. v. skulle afgöras i sista hand af
ständerna. Utskottet utgjorde under sin största
maktställning snarast en koncentrerad riksdag. -
Under den gustavianska tiden (1772-1809) tillsattes
vid riksdagarna enligt 1772 års R. F. § 47 ett
utskott, med hvilket konungen kunde öfverlägga
i hemliga ärenden. Vid riksdagarna 1778 och
1786 utsågs ett statsutskott,, som samtidigt var
hemligt utskott, valdt af de tre högre stånden. Vid
riksdagarna 1789, 1792, 1800 egde äfven bönderna
tillträde till detsamma. Det fungerade äfven då som
statsutskott. Hemliga utskottet blef från 1789 den
egentliga själen i riksdagsarbetet. Det fördelades
1789, 1792, 1800 på afdelningar, som 1800 fingo
namn af utskott. Rörande ständernas rätt att binda
utskottet genom instruktioner eller bestämmelser om,
hvilka ärenden borde vara hemliga, förekommo 1789 och
1800 konflikter mellan regeringen och ständerna. -
R. O. af 1810 och 1866 nämna intet om ett sekret
eller hemligt utskott, men i dagligt tal nyttjas
ordet hemligt utskott om "särskilda deputerade"
af riksdagen (se därom Hemligt utskott). Litt.:
’’Svenska riksdags-akter. Serien 2." (I-III: l,
1909-16), utg. af Th. Westrin, som innehålla sekreta
utskottets skrifvelser till K. M:t (hittills för
tiden 1719-31), V Carlgren, "Riksdagsutskott före
1680" (1909), E. Naumann, "Om sekreta utskottet
under den tidigare frihetstiden" (1911), och
"Frihetstidens grundlagar och konstitutionella
stadgar" (1916), utg. af A. Brusewitz, där
instruktionerna för sekreta utskottet äro tryckta.
E. N-un.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
