Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 123-124 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Septemberrevolutionen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ålder är äfven ansenlig. Ett träd i Calaveras Grove,
hvars diameter var 7 m., hade omkr. 1,300 årsringar;
ett annat, hvars diameter innanför barken var 6,5
m. och hvars ved ännu var mycket frisk, visade
ungefär 2,130 årsringar; ett tredje, hvars diameter
vid själfva marken var 10 m.,


Fig. 2. Grupp af mammutträd i Mariposa grove.
(Obs. mannen vid mellersta stammens fot!)

uppskattades till 3,500 år. De båda nu lefvande
Sequoia-arterna äro de sista ättlingarna af
ett släkte, som under forna geologiska perioder
hade stor betydelse. Under den tertiära tiden var
sålunda en med rödvedsträdet mycket närbesläktad art
(S. Langsdorfii) utbredd öfver Europa, Spetsbergen,
Asien, Nord-Amerika och Grönland; en annan art
(S. Sternbergii), hvilken är närmast besläktad med
mammutträdet, är känd från Europa och Grönland. Men
därjämte funnos äfven flera andra tertiära arter,
hvilka bilda öfvergångar mellan de båda nämnda. Äfven
kritperioden räknade många Sequoia-arter, och
släktets första uppträdande faller antagligen inom
juraperioden. De båda nu lefvande arterna kunna sägas
representera släktets yttersta flyglar; centern och de
många mellanformerna ha under tertiärperioden utdött.
A. G. N.

Sequoia-parken. Se Nationalpark, sp. 543.

Sequo Yah (engelskt namn George Guess), uppfinnare
af ett skriftspråk, f. omkr. 1770, d. 1843 i New
Mexico, en halfblodsindian af cherokesernas stam,
bosatt i nordvästra delen af Alabama. Det af honom
uppfunna, särdeles snillrika alfabetet bestod
af 80 bokstäfver eller tecken, af hvilka hvarje
motsvarade en stafvelse, och det hade redan erhållit
omfattande användning bland indianerna, innan de
hvite erhöllo kännedom därom. Senare antogs det af
missionärerna, och 1828 utgafs t. o. m. en tidning
på detta språk. S. fördrefs öfver Mississippi jämte
sin stam. Bland de kvarlefvande af stammen lär hans
skriftspråk ännu användas. Efter S. ha Kaliforniens
jätteträd blifvit uppkallade (jfr Sequoia).
A. G. N.

Ser., vid växtnamn förkortning för N. Ch. Seringe
(se d. o.).

Sera, plur. af serum (se d. o.).

Sera, namn på Kina (se d. o., sp. 58).

Serachs, fästning. Se Sarakhs.

Seradella, bot. Se Ornithopus.

Seraf, biflod till Nilen, upprinner v. om Atbara, nära
Abessiniens gräns, men för vatten endast vissa tider.

Serafer (hebr. serafim, förekommer blott i
plur.) omtalas i G. T. endast i den storartade
inauguralvisionen, som profeten Esaias beskrifver
(kap. 6 af hans bok). Ordets etymologi är oviss
(se kommentarerna till Esaias). I profetens
beskrifning ha de i hvarje fall betydelsen af
ett slags högre väsen i Guds närhet, motsvarande
hvad på andra ställen kallas "himlens här" eller
"Guds söner" (jfr l Kon. 22: 19, Job 1: 6). I den
etiopiska Henoksboken (kap. 61: 10) omtalas de jämte
keruberna och Guds här samt andra änglaklasser som
hörande till Guds närmaste omgifning. När Uppb. 4: 8
beskrifver de 4 heliga väsen (jfr Hesekiels keruber),
som stodo omkring Guds tron, så har den kombinerat
med dem Esaias’ beskrifning af S. – Serafisk,
som har afseende på serafer; änglalik, himmelsk.
E. S-e.

Serafi, Pere. Se Katalanska litteraturen, sp. 1251.

Serafimerklockan. Se Serafimerorden.

Serafimerlasarettet, sjukhus i Stockholm, har
gamla anor. Stadsfysikus N. Boys förslag till
1734 års riksdag om inrättande i hufvudstaden
af ett sjukhus, som vore på samma gång vård-
och undervisningsanstalt, föll visserligen. Men
sundhetskommissionen utverkade vid 1739 års
riksdag vissa förmåner i och för bildandet af
fond för grundläggning och underhåll af sjukhuset,
hvarpå insamling af medel började, en insamling,
som efter 1746 tog raskare fart, sedan två af den
tidens förnämsta läkare, A. Bäck och O. Acrel, börjat
intressera sig för saken samt i tal och skrift verka
för densamma. 5 april 1749 inköptes det s. k. Hoornska
huset på Kungsholmen för 79,178 dal. 5 öre kmt; den
blifvande sjukvårdsanstalten ställdes under inseende
af två serafimerriddare och kunde öppnas för sjukas
mottagande 30 okt. 1752, hvarefter 15 sjuka blefvo
intagna till vård å sjukhuset under de två återstående
månaderna af året. Den nya anstalten erhöll namnet
K. Serafimerordenslasarettet l., som det numera
vanligen kallas, k. Serafimerlasarettet. Sjukhuset,
som till en början kunde underhålla endast 8
sängar, var då afsedt närmast för fattiga sjuka
från Stockholm. 1754 började emellertid äfven
landsorten att medelst kollekter i kyrkorna och
frivilliga insamlingar bidraga till dess underhåll,
på grund hvaraf den jämväl erhöll rättighet att
ditsända sjuka. Sängantalet måste i följd häraf
ökas och hade 1765 vuxit till 44. Sedan ständerna
likväl s. å. bestämt, att de i landsorten insamlade
lasarettsmedlen skulle användas till underhåll af
sjukhus inom de olika länen och icke vidare tillfalla
Serafimerlasarettet, sjönko anstaltens årsinkomster
så betydligt, att sjuksängarnas antal redan 1766
måste nedsättas till 22, hvarigenom också sjuka från
landsorten förlorade alla anspråk på att bli intagna å
lasarettet. Småningom ökades emellertid tillgångarna
genom enskilda donationer och understöd af allmänna
medel, så att antalet sjuksängar 1805 uppgick till
100, och dåv. professor Ekström lyckades t. o. m. att
genom god förvaltning öka inkomsterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>