ålder är äfven ansenlig. Ett träd i Calaveras Grove, hvars diameter var 7 m., hade omkr. 1,300 årsringar; ett annat, hvars diameter innanför barken var 6,5 m. och hvars ved ännu var mycket frisk, visade ungefär 2,130 årsringar; ett tredje, hvars diameter vid själfva marken var 10 m.,

Fig. 2. Grupp af mammutträd i Mariposa grove. (Obs. mannen vid mellersta stammens fot!) uppskattades till 3,500 år. De båda nu lefvande Sequoia-arterna äro de sista ättlingarna af ett släkte, som under forna geologiska perioder hade stor betydelse. Under den tertiära tiden var sålunda en med rödvedsträdet mycket närbesläktad art (S. Langsdorfii) utbredd öfver Europa, Spetsbergen, Asien, Nord-Amerika och Grönland; en annan art (S. Sternbergii), hvilken är närmast besläktad med mammutträdet, är känd från Europa och Grönland. Men därjämte funnos äfven flera andra tertiära arter, hvilka bilda öfvergångar mellan de båda nämnda. Äfven kritperioden räknade många Sequoia-arter, och släktets första uppträdande faller antagligen inom juraperioden. De båda nu lefvande arterna kunna sägas representera släktets yttersta flyglar; centern och de många mellanformerna ha under tertiärperioden utdött. A. G. N. Sequoia-parken. Se Nationalpark, sp. 543. Sequo Yah (engelskt namn George Guess), uppfinnare af ett skriftspråk, f. omkr. 1770, d. 1843 i New Mexico, en halfblodsindian af cherokesernas stam, bosatt i nordvästra delen af Alabama. Det af honom uppfunna, särdeles snillrika alfabetet bestod af 80 bokstäfver eller tecken, af hvilka hvarje motsvarade en stafvelse, och det hade redan erhållit omfattande användning bland indianerna, innan de hvite erhöllo kännedom därom. Senare antogs det af missionärerna, och 1828 utgafs t. o. m. en tidning på detta språk. S. fördrefs öfver Mississippi jämte sin stam. Bland de kvarlefvande af stammen lär hans skriftspråk ännu användas. Efter S. ha Kaliforniens jätteträd blifvit uppkallade (jfr Sequoia). A. G. N. Ser., vid växtnamn förkortning för N. Ch. Seringe (se d. o.). Sera, plur. af serum (se d. o.). Sera, namn på Kina (se d. o., sp. 58). Serachs, fästning. Se Sarakhs. Seradella, bot. Se Ornithopus. Seraf, biflod till Nilen, upprinner v. om Atbara, nära Abessiniens gräns, men för vatten endast vissa tider. Serafer (hebr. serafim, förekommer blott i plur.) omtalas i G. T. endast i den storartade inauguralvisionen, som profeten Esaias beskrifver (kap. 6 af hans bok). Ordets etymologi är oviss (se kommentarerna till Esaias). I profetens beskrifning ha de i hvarje fall betydelsen af ett slags högre väsen i Guds närhet, motsvarande hvad på andra ställen kallas "himlens här" eller "Guds söner" (jfr l Kon. 22: 19, Job 1: 6). I den etiopiska Henoksboken (kap. 61: 10) omtalas de jämte keruberna och Guds här samt andra änglaklasser som hörande till Guds närmaste omgifning. När Uppb. 4: 8 beskrifver de 4 heliga väsen (jfr Hesekiels keruber), som stodo omkring Guds tron, så har den kombinerat med dem Esaias' beskrifning af S. -- Serafisk, som har afseende på serafer; änglalik, himmelsk. E. S-e. Serafi, Pere. Se Katalanska litteraturen, sp. 1251. Serafimerklockan. Se Serafimerorden. Serafimerlasarettet, sjukhus i Stockholm, har gamla anor. Stadsfysikus N. Boys förslag till 1734 års riksdag om inrättande i hufvudstaden af ett sjukhus, som vore på samma gång vård- och undervisningsanstalt, föll visserligen. Men sundhetskommissionen utverkade vid 1739 års riksdag vissa förmåner i och för bildandet af fond för grundläggning och underhåll af sjukhuset, hvarpå insamling af medel började, en insamling, som efter 1746 tog raskare fart, sedan två af den tidens förnämsta läkare, A. Bäck och O. Acrel, börjat intressera sig för saken samt i tal och skrift verka för densamma. 5 april 1749 inköptes det s. k. Hoornska huset på Kungsholmen för 79,178 dal. 5 öre kmt; den blifvande sjukvårdsanstalten ställdes under inseende af två serafimerriddare och kunde öppnas för sjukas mottagande 30 okt. 1752, hvarefter 15 sjuka blefvo intagna till vård å sjukhuset under de två återstående månaderna af året. Den nya anstalten erhöll namnet K. Serafimerordenslasarettet l., som det numera vanligen kallas, k. Serafimerlasarettet. Sjukhuset, som till en början kunde underhålla endast 8 sängar, var då afsedt närmast för fattiga sjuka från Stockholm. 1754 började emellertid äfven landsorten att medelst kollekter i kyrkorna och frivilliga insamlingar bidraga till dess underhåll, på grund hvaraf den jämväl erhöll rättighet att ditsända sjuka. Sängantalet måste i följd häraf ökas och hade 1765 vuxit till 44. Sedan ständerna likväl s. å. bestämt, att de i landsorten insamlade lasarettsmedlen skulle användas till underhåll af sjukhus inom de olika länen och icke vidare tillfalla Serafimerlasarettet, sjönko anstaltens årsinkomster så betydligt, att sjuksängarnas antal redan 1766 måste nedsättas till 22, hvarigenom också sjuka från landsorten förlorade alla anspråk på att bli intagna å lasarettet. Småningom ökades emellertid tillgångarna genom enskilda donationer och understöd af allmänna medel, så att antalet sjuksängar 1805 uppgick till 100, och dåv. professor Ekström lyckades t. o. m. att genom god förvaltning öka inkomsterna