Fig. 5. Siamesiska generalguvernörer.
nationella musik, och både män och kvinnor spela
och sjunga allmänt. De äro skickliga i konsten
att gjuta statyer och förfärdiga drifvet arbete
i guld och silfver, i emaljering på metaller samt
filigranarbeten. Men siameserna äro utan energi och
företagsamhet och egna mycken tid åt nöjen (fester
och processioner, kapprodd, lekar, tuppfäktningar
m. fl. nöjen). Kvinnans ställning är god, ehuru
flickor kunna säljas till hustrur och månggifte
är allmänt bland de högre klasserna. Både deras
och männens utseende försämras genom det allmänna
tuggandet af betel. Dräkten, ungefär densamma för män
och kvinnor, är den malajisk-indiska: vida benkläder
(ej byxor, utan ett byxlikt draperadt skynke,
kalladt
panung) och kort jacka. Endast de förmögne
bära sandaler, eljest går man barfota; om man har
råd, använder man parasoll (fig. 4), och en hatt af
palmblad med spetsig topp. Husen, af trä eller bambu
o. d., äro i allmänhet byggda på pålar. Om språket
se
Siamesiska språket. Den rådande statsreligionen
är buddismen, men äfven islam har många anhängare,
hvarjämte gamla hedniska föreställningar, såsom tron
på andar, äro allmänt rådande. De många offren och
hedersbetygelserna åt dem leda till dryckenskap
och djuroffer, hvilket eljest är främmande för
buddismen. Templen (jfr fig. 6) med omgifvande
klosterinrättningar bilda ett framstående drag
öfverallt. Det uppges, att i hela riket skola finnas
13,277 buddist- och 553 muhammedanska tempel och
att prästerskapet (jfr fig. 4) utgör omkr. 186,500
personer. De många offentliga festerna stå till en
del i samband med religionen och åtföljas af stora
lustbarheter. Bland de förnämsta äro nyårsfesten och
åkerbruksfesten; vid sistnämnda föres plogen af en
minister och hofvets damer följa efter, utsående säd,
som uppsamlas af folket och tillvaratages för dess
egen sådd. Andra fester firas vid början och slutet af
regntiden. När floden börjar falla, företages en
stor vattenprocession, och prästerna bjuda vattnet
att draga sig tillbaka. En viktig ceremoni i hvarje
familj är afklippningen af den hårtofs, som lämnats
Fig. 6. Pagoden Wat tscheng i Bangkok.
