Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuksköterskor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Sjuksköterskornas allmänna pensionsförening-Sjukvård
724
K.", är redan nämndt. Södra Sveriges
sjuksköterskehem gör likaledes, såväl för de vid
hemmet utbildade som för andra med af styrelsen
godkänd utbildning. Fredrika-Bremer-förbun-dets
sjuksköterskebyrå i Stockholm mottar sköterskor,
som nöjaktigt genomgått minst 2-årig kurs, och
förmedlar arbete för dem. Skötersketaxorna vid
arbete i privatvård äro för alla dessa byråer lika,
3 kr. per dag jämte fri kost eller ersättning därför
efter särskild taxa. Taxorna för fasta platser å
sjukhus äro mycket växlande, i allmänhet låga. Med
ganska få undantag kan en fullt skolad sköterska ej
beräkna mer än 500 å 700 kr. per år jämte bostad,
kost och tvätt. Pensioneringen är i flertalet fall
öfverlämnad åt sköterskan själf. Dräkten ses i fig. 4.
I Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening
kan hvarje välfrejdad sköterska, som ej uppnått 42 år
och som fått teoretisk-praktisk utbildning å större
sjukhus under minst 6 månader med efterföljande väl
vitsordad tjänstgöring af ytterligare 6 månader, vinna
inträde. Rätt att ingå i pensionsklassen inträder
vid 50 års ålder och minst 8 års sjukvårdstjänst,
skyldighet vid 55 års ålder. Den årliga insatsen är
frivillig, dock minst 25 kr.; staten bidrar med 25
kr. per år, dock blott för sköterskor i statens,
landstings eller kommuns tjänst. Pensionen utgår
med minst 6 proc. (f. n. 9 proc.) af pensionärens
till-godohafvande, hvilket dock ej får öfverstiga
6,000 kr. Pensionsföreningen bildades på initiativ
af personer tillhörande Fredrika-Bremer-förbundet
och Röda korset, hvilka 1895 utfärdade ett
upprop till allmänheten med begäran om bidrag
till en pensionsfond och utarbetade stadgar, som
K. M:t stadfäste 25 sept. 1896. Kassan öppnades
för insättningar l jan. 1897. Pensionsföreningen
är en själfhjälpsförening, som söker öka de medel,
som sjuksköterskorna kunna afsätta för ålderns dagar;
men då lif räntan af det kapital, som de själfva kunna
hopbringa, skulle bli alltför knapp, är föreningens
garantifond afsedd att med sin ränteafkastning
höja pensionerna. Föreningens huf-vudfonder äro:
den af gåfvor bildade garantifonden, som, då
föreningen 1897 började sin verksamhet, utgjorde
25,500 kr. och vid 1915 års slut uppgick till
581,188 kr.; den af delegarnas egna insättningar
bildade besparingsfonden, som 31 dec. 1915
belöpte sig till 632,942 kr.; pensionsfonden,
som består af delegarnas vid uppnåd pensionsålder
hop-bragta kapital med erforderligt tillskott från
garantifonden och som vid 1915 års slut utgjorde
132,210 kr. Utom dessa 3 fonder har föreningen andra
fonder, skänkta för särskildt uppgifna ändamål,
såsom till invaliditetshjälp åt sjuksköterskor och
till tilläggspensioner. Yid 1915 års slut var antalet
delegare 1,107. hvaribland 48 pensionärer. Föreningens
sammanlagda kapital utgjorde 1,779,365 kr.
Hj. F.
Sjuksköterskornas allmänna pensionsförening,
Svenska. Se Sjuksköterskor, sp. 723.
Sjukstugor, smärre kommunala eller enskilda sjukhus,
i regel afsedda för mindre bemedlade eller medellösa
personer. Enligt sjukstugestadgan af 18 okt. 1901
förstås med sjukstuga en sådan mindre, med högst 24
sjuksängar försedd och gällande lasarettsstadga ej
underkastad sjukvårdsin-
rättning, som har likartad uppgift med lasarett och
till h\ars underhåll landsting lämnar bidrag. Sådana
sjukstugor finnas f. n. (1916) omkr. 80 med ung. 1,200
vårdplatser. &. W.
Sjuktransport, under krig. Se S j u k v å r d,
sp. 728-729, 734-735.
uktäg. Se Sjukvård, sp. 728. uktält. Se Sjukvård,
sp. 727-728.
Sjukvård är dels civil, dels militär.
I. Civil sjukvård meddelas åt samhällets icke i
armén eller flottan tjänstgörande invånare. Den
handhas dels af vissa tjänsteläkare, d. v. s. civila
läkare, anställda i statens eller kommunernas tjänst,
såsom förste provinsial-, provinsial- och extra
provinsialläkare (se om dem art. Provinsialläkare),
stadsläkare, (stads-)distriktsläkare (förr kallade
fattigläkare), köpings- och muni-cipalläkare,
lasaretts-, sjukhus-, hospitals- och sanatorieläkare
samt järnvägs- och fängelseläkare, dels af
enskildt praktiserande läkare, som vid inträffande
sjukdomsfall meddela råd och föreskrifter samt i
öfrigt vårda sådana sjuka, som särskildt hänvända
sig till dem. Utom dessa kunna äfven till den civila
sjukvårdspersonalen, för vissa begränsade områden
inom läkaryrket, räknas tandläkare, sjukgymnaster,
fältskär er, barnmorskor och sjuksköterskor (se dessa
ord). För civil sjukvård kunna slutligen, inom vissa
gränser, under fredstid påräknas de vid armén och
flottan anställde eller vederbörligen för rdnade
läkarna. Genom nu gällande stadga för den civila
sjukvårdens hand-hafvare af 30 dec. 1911 regleras
provinsial- och extra provinsialläkarnas, stads-,
stadsdistrikts-, köpings- och municipalläkarnas samt
de enskildt praktiserande läkarnas skyldigheter och
rättigheter. För lasaretts- och hospitalsläkare,
järnvägs-och fängelseläkare finnas särskilda
författningar eller instruktioner utfärdade. De
kostnader, som äro förenade med ofvannämnde läkares
anställning, bestridas dels af staten (förste
provinsial-, provinsial-, hospitals-, järnvägs-
och fängelseläkare), dels af landstingen (lasaretts-
och flertalet sanatorieläkare) eller kommunerna (en
del extra provinsialläkare, stads-, stadsdistrikts-,
köpings-, municipal-och sjukhusläkare), dels slutligen
gemensamt af staten, landstingen och kommunerna
(en del extra provinsialläkare).
Anställda i statens eller kommuners tjänst funnos
vid 1915 års början 289 provinsial- eller extra
provinsialläkare samt 152 stads-, stadsdistrikts-,
köpings- och municipalläkare; läkare vid lasarett
och därmed likställda sjukhus voro 262; antalet
öfriga praktiserande läkare uppgick till 719. Hela
antalet läkare, hvilka utöfvade civil sjukvård,
var alltså 1,422. Tandläkare funnos vid samma
tid 494, barnmorskor 2,860 och sjuksköterskor,
anställda af landsting eller kommuner, 586. Denna
sjukvårdspersonal var på det sätt fördelad på land och
stad, att på landsbygden funnos 224 tjänsteläkare,
30 sjukhusläkare, 93 enskildt praktiserande
läkare, 59 tandläkare, 2,263 barnmorskor och
441 sjuksköterskor; de öfriga voro bosatta i
städerna. Enligt officiella uppgifter funnos vid 1913
års början 510 civila sjukvårdsinrättningar i riket,
nämligen 85 länslasarett eller mot dessa svarande
större sjukhus, 78 sjukstugor, 186 epidemisjukhus
samt 161 andra anstalter, såsom sanatorier, barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
