Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. k. svettningen, som kan utföras på många
sätt. Stundom låter man en större mängd hoppackade
blad svettas på en gång; stundom låter man
svettningen försiggå i mindre högar. I senare
fallet försiggår denna process på 4-10 dagar, under
det att svettningen af de stora högarna kräfver
5-6 månader. En långsam svettningsprocess lämnar
bättre vara. För beredningen af finare snus är den
s. k. karotteringen egendomlig. De såsade bladen
förenas till s. k. puppor, som utgöras af rofformade
bingar af särskildt utvalda tobaksblad, hvilka, sedan
de genomgått en första jäsning, inlindas i linnedukar,
som starkt hopsnöras. Därigenom utpressas såsen, på
samma gång som luften utestänges. Pupporna få nu ligga
några veckor, hvarunder en långsam jäsningsprocess
försiggår. På det att den ännu kvarvarande såsen skall
verka likformigt, omläggas pupporna ofta. Efter någon
tid ombindas snörena ännu fastare, och sedan borttages
linneduken, hvarefter snörena ännu fastare tilldragas
och pupporna packas i kistor och nedställas i ett
mörkt, jämnt fuktigt och varmt rum. där de tid efter
annan ompackas. På detta
sätt förvaras pupporna under många år och vinna
alltmera i godhet till följd af den långsamma
jäsningsprocess, för hvilken de äro utsatta. Slutligen
äro de så smidiga, att de kunna skäras som smör, och
sönderskäras nu medelst ett slags sågartade apparater,
eller ock malas de i ett slags kvarnar. Det snus, som
erhålles af detta slags puppor, kallas rappé. Den
dyrbara karotteringen har man sökt ersätta med
snabbare metoder, som numera, åtminstone i Sverige,
helt undanträngt densamma. I Sverige har snuset fått
mycket stor utbredning; årsförbrukningen uppgick 1916
till omkr. 6 mill. kg. och öfversteg kvantitativt
väsentligt summan af alla
öfriga tobaksfabrikat. Jämsides med tuggtobakens
tillbakagång har tuggning af snus tilltagit, och
snus torde, åtminstone i Sverige, numera användas
i mycket större utsträckning till tuggning än
till snusning, som afsevärdt gått tillbaka. Såväl
i detta nya användningssätt som i den relativa
prisbilligheten hos det synnerligen kraftiga
stimuleringsmedlet ligger en förklaring
till snusets stora konsumtion. Tillverkningen
sker numera fabriksmässigt i stor skala enligt
afsevärdt förenklade metoder. Olika kvaliteter
amerikansk bladtobak och stjälk samt svensk
tobak malas hvar för sig och blandas i för hvarje
snussort bestämda mängder tillsammans med vatten,
som tillsatts med diverse salter, färgämnen, essenser
o. a. ämnen. Behandlingen efteråt växlar i högsta grad
för olika snussorter. Emellertid genomgår blandningen
i allmänhet sedan en svettningsprocess i varmrum
med temperatur upp till 90° C., hvarefter den efter
ytterligare tillsättningar afkyles och förpackas
till försäljning. Jfr Snusdosor. K. af
G. (E. F-k.)
 |
| Fig. 1. Snusdosa af förgylld brons, i rokokostil, 1700-talet. (Nationalmuseum, Stockholm.) |
|
| Fig. 2. Gustaviansk snusdosa af blåemaljeradt guld, med juvelinfattad miniatyrmålning. (Nat. mus.) |
|
| Fig. 3. Snusdosa i emalj, 1700-talet. (Nat. mus.) |
|
| Fig. 4. Snusdosa, snidad i trä af Helena Sona Isberg (se denna). Locket visar Gustaf II Adolfs landstigning i Tyskland. (Nat. mus.) |
|
| Fig. 5. Svensk näfversnusdosa. |
|
| Fig. 6. Svensk mässingssnusdosa med spegel i locket. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
