Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snö - Snöalger - Snöbefästningar - Snöblindhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snögränsen går på norra halfklotet ingenstädes ned
till hafvets nivå, men anses på södra halfklotet göra
det vid 67-71° s. br.
Oregelbundenheterna i snögränshöjdens ändring med
breddgraden bero hufvudsakligen på olikheterna i
årliga nederbördsmängden. Däraf förklaras t. ex.,
att Himalayas södra sluttning med riklig nederbörd
har omkr. 1,000 m. lägre snögräns än norra
sluttningen, som har lägre medeltemperatur, men
mindre nederbördsmängd än den södra; af liknande
orsak ha Pyrenéerna lägre snögräns än Kaukasus
och Magalhães’ sund lägre sådan än Altai. Också
temperaturens årliga variation har en utpräglad
inverkan, ty där denna är stor, är sommaren i
snögränsens grannskap jämförelsevis varm, så att
mera snö smälter bort vid snögränsens underkant än
i en trakt med samma medeltemperatur, men svalare
sommar och mindre sträng vinter. I senare fallet
är klimatet mera maritimt, i förra fallet mera
kontinentalt, hvarmed också följa mera molnfri himmel,
starkare insolation (se d. o.), mindre nederbörd och
större årlig temperaturvariation. På bergskedjor
utmed hafskusten ligger alltså snögränsen lägre
än på bergmassor under samma breddgrad i det inre
af en kontinent. Under ekvatorn, där den årliga
temperaturvariationen är obetydlig, ligger snögränsen
icke mycket högre än de orter, som i denna trakt ha
en årlig medeltemperatur af 0° C., i Quito endast
omkr. 50 m. högre. Men snögränsen anträffas vid
allt lägre årsmedeltemperatur, ju mer man aflägsnar
sig från ekvatorn och närmar sig en af polerna, ty
äfven om vintern är lång, kall och snörik, smälter
dock snön bort under sommaren, där denna har en
medeltemperatur af några grader öfver noll. Ännu mera
blir detta fallet, om vintern är snöfattig. Sålunda
har Verchojansk vid 67° 34’ n. br. (se Köldpoler)
en årlig medeltemperatur af -17,4°, men likväl en
tre månader lång sommar med en medeltemperatur af
+11,9°, som tillåter sädesodling.
När ett starkt snöfall inträffar vid hård blåst eller
storm, uppkommer snöyra, som består däri, att snön
sättes i häftig, delvis hvirflande rörelse i luften
och till följd af det hinder, som upphöjningar och
ojämnheter på marken ställa i dess väg, lägger sig i
snödrifvor på somliga ställen, under det marken ofta
förblir bar på andra ställen. Om ett löst snötäcke
ligger på marken, inträffar vid hård blåst eller
storm, att snö lyftes upp i luften, hvirflar omkring
och lägger sig i drifvor, ehuru intet snöfall eger
rum; denna företeelse benämnes yrsnö (stundom, ehuru
olämpligt, jordyra). Om snöfallet är så tätt,
att det gör luften mer eller mindre ogenomskinlig,
uppstår snötjocka.
Af vikt är att känna, dels huru länge marken är
snötäckt (se därom Nederbörd), dels snötäckets
tjocklek och vattenvärde, d. v. s. tjockleken af
det vattenlager, som på vågrät och vattentät mark
uppstår genom snöns smältning. Förhållandet mellan
vattenvärdet och snötäckets tjocklek anger snöns
täthet eller specifika vikt och dess inversa värde
snöns specifika volym, eller också huru många gånger
snötäckets tjocklek är större än smältvattenlagrets
tjocklek. Alltsedan 1908-09 års vinter ha under
Meteorologiska centralanstaltens ledning och
kontroll i och för den hydrografiska undersökningen
af Sveriges färskvatten utförts regelbundna mätningar
af snötäckets tjocklek och vattenvärde vid en mängd
stationer i riket, i synnerhet i norra Sverige,
från hvilka några resultat må anföras. Nyfallen
snö kan ha ett vattenvärde af endast 0,012, så att
t. ex. af ett 100 mm. tjockt snötäcke uppkommer
endast ett 1,2 mm. tjockt vattenlager, eller att
snötäckets tjocklek är 1000/12 = 83 1/3 gånger större
än smältvattnets. Vid andra snöfall kan vattenvärdet
af den nyfallna snön uppgå till 0,1 à 0,2, så att
t. ex. af ett 100 mm. tjockt snötäcke uppkommer genom
smältning ett 10 à 5 mm. tjockt vattenlager eller att
snötäckets tjocklek är endast 10 à 5 gånger större
än smältvattnets. Den på marken kvarliggande snön
blir under vinterns lopp allt tätare, såsom synes af
följande för norra Sverige i tusendelar uttryckta
månatliga medelvärden af snöns vattenvärde under
vintern 1911-12
| okt. | nov. | dec. | jan. | febr. | mars | april | maj |
| 107 | 172 | 210 | 217 | 219 | 249 | 287 | 348 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
