Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konkurrensen mellan individerna och mellan deras
frivilliga sammanslutningar till grundprincip
i samhällslifvet. En på allmänintressets
allsmäktighet byggd samhällsåskådning förkunnades
i 1800-talets början af flera samhällsteoretiker,
som skarpt kritiserade de samhällsekonomiska
missförhållanden, hvilka kommit till uttryck i
masseländet bland industriarbetarbefolkningen i
England och Frankrike. Dessa samhällsreformatorer
trodde sig ha funnit grunden till eländet uti
själfva samhällssystemet, sådant de funno det
byggdt på individernas enskilda intressen,
intressemotsättningar, personliga strider och
klasstrider, i st. f. på människornas inbördes
samverkan. Deras från hvarandra mera eller mindre
afvikande samhällsteorier utdömdes af den samtida
samhällsvetenskapen såsom oförenliga med människornas
egen natur, i hvilken egoism efter all erfarenhet
utgjorde en väsentlig faktor. Öfverskattningen
af det kamratliga i människonaturen betecknades
som det karakteristiska grundfelet i de nya
samhällsåskådningarna, som just därför lämpligast
ansågos kunna betecknas som socialistiska (-ism,
-ist betecknar ytterliggående eller ensidig
åskådning). Den samhällsvetenskapliga värdesättningen
af socialismen och socialisterna gaf båda dessa
benämningar sålunda redan på 1840-talet en klandrande
bimening, som sedan vidhängt dem i större delen af
den icke-socialistiska litteraturen. Socialismen
som samhällsåskådning och samhällslära har i sina
olika framställningar framkallat sociala rörelser
med olika utgångspunkter och syften, i synnerhet
massträfvanden bland de fattigare klasserna och
särskildt inom industriarbetarbefolkningen i
skilda länder. Dylika rörelser och deras anhängare
afses numera oftast, när man talar om socialism
och socialister, d. v. s. man tänker numera mindre
på den teoretiska än på den praktiska socialismen
(se Socialdemokrati).
Den enskilda eganderättens och
arfsrättens mera eller mindre fullständiga upphäfvande
kan betraktas som det kraf, som är afgörande för, om
en social sträfvan eller åskådning är socialistisk
eller icke. För att göra det samhälleliga till
medel och mål i det ekonomiska samhällslifvet
i st. f. det enskilda initiativet och enskild
fördel, kräfvas nämligen planmässig associering
och organisation af samhällets alla medlemmar
till samverksamhet för det gemensamma bästa, och
som en nödvändig betingelse för och följd af en
sådan samhällsorganisation kräfves privategendomens
förvandling till allmänegendom i en eller annan form,
vare sig genom staten, kommunerna eller särskilda
gemenskaper (kollektiviteter). Allteftersom
krafvet på upphäfvandet af privategendomen
hufvudsakligen gäller endast produktions- och
omsättningsmedlen med inbegrepp af penningväsendet
eller utsträckes äfven till produkterna och deras
förbrukning (konsumtionen), skiljer man mellan
socialism i trängre och mera egentlig bemärkelse,
stundom äfven benämnd kollektivism (se d. o.),
samt kommunism (se d. o.). Med ett socialistiskt
samhällssystem behöfver man sålunda icke förbinda
tanken på gemensam förbrukning af det, som behöfves
till lifvets nödtorft och bekvämlighet, såsom man
vanligen gör, när man använder orden kommunism och
kommunistisk. Distinktionen är af lätt förklarliga
skäl icke alltid möjlig att iakttaga, ty i många
kommunistiska eller socialistiska projekt och
sträfvanden preciseras naturligt nog icke de
slutliga gränserna för förallmänligandet af
de ekonomiska nyttigheterna. Inom den moderna
socialismen är det de moderatare riktningarna
och i allmänhet socialdemokraterna, som mindre
eller mera begränsa kollektiviseringen till
produktionsmedlen eller till endast flera eller
färre af de viktigaste produktionsmedlen, medan de
radikalare grupperna eller fraktionerna, i synnerhet
de anarkiserande, företräda en mindre eller mera
genomförd kommunism. Agrar- l. jordsocialistiska
kallas de riktningar, som vilja göra endast jorden
till allmän egendom, men icke kapitalförmögenheten
(jfr George, Henry, och Jordreform). Allteftersom
öfvergången från privat till allmän egendom tänkes
genomförd successivt på reformernas väg eller genom
en hastig och mera eller mindre våldsam revolution,
framträda de socialistiska åskådningarna och
rörelserna som reformistiska eller revolutionära,
och allteftersom allmänegendomen tänkes öfverförd på
staten, kommunerna eller frivilliga sammanslutningar
af producenterna och konsumenterna, skiljer
man mellan statssocialism, kommunalsocialism och
kollektiv l. federativ socialism (kollektivism). En
blandad stats- och kommunalsocialism, successivt
förverkligad genom vidgad befogenhet för staten
och kommunerna i det ekonomiska samhällslifvet
och ökadt politiskt inflytande inom stats- och
kommunallifvet för socialisterna och deras valmän,
synes ingå i de nutida moderate socialisternas
åskådning och sträfvanden, medan den federativa
socialismen synes vinna ökadt inflytande öfver
åskådningarna bland de radikala och revolutionära
fraktionerna såväl som bland de moderate socialistiske
kooperatörerna. Allmänegendomens förvaltning tänka
sig stats- och kommunalsocialisterna i hufvudsak
ledd genom statliga och kommunala institutioner och
representationer med vidsträckt tvångsmakt, medan de
federative socialisterna synas vilja inskränka denna
makt till det minsta möjliga eller helt afskaffa
den (se Anarkism) och anförtro allmänegendomens
förvaltning åt frivilligt samverkande grupper af
producenter och konsumenter, hvarvid de förutsätta,
att grupperna skola utnyttja allmänegendomen utan
förfång för andra eller hvarandra, t. ex. arbetarna
i en fabrik hela fabriksegendomen med samma rätt som
munkarna i ett kloster klosteregendomen, med inträde
i och utträde ur hvarje grupp fritt för enhvar.
Likställdhet för alla samhällsmedlemmar är ett
gemensamt kraf för alla former af socialism (och
kommunism). Jämlikheten afser icke blott den likhet
i rättigheter och skyldigheter, som i princip är
erkänd i nutida samhällen med likhet inför lagen,
allmän rösträtt, skatteplikt och värnplikt samt rätt
till obligatorisk folkundervisning och offentligt
understöd vid förlorad försörjningsförmåga, utan mera
eller mindre genomförd ekonomisk likställdhet: lika
möjligheter för enhvar att utveckla och nyttiggöra
sina olika naturgåfvor med rätt för enhvar till lika
andel i den andliga och materiella kulturens förmåner,
efter sina personliga behof (kommunism) eller efter
sina personliga arbetsinsatser (socialism).
Rätten för enhvar till arbete och till hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
