Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solbackens sanatorium - Solbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Soibad
298
mottagningsrum, undersöknings- och laboratorierum,
röntgenruin, badaf delning, desinfektionsan-stalt
m. m. I första och andra våningarna ligga
sjuksalarna jämte därtill hörande sköterskeruin. I
den förstnämnda är äfven köket beläget jämte
en fullständig ångtvättinrättning, två tr. upp
äro matsalar samt rum för husmodern och en del af
betjäningen förlagda. I vindsvåningen finnas en stor :
samlingssal samt arbetssalar för patienterna äfvensom
bostad för underläkaren och några gästrum. De 16
sjuksalarna ligga mot s. och innehålla hvar och en 6
sängar. Utom dessa allmänna salar finnas 2 enskilda
och 2 half enskilda sjukrum. Godt vatten har i riklig
mängd erhållits genom djupborrning i sandåsen,
elektrisk kraft till belysning m. m. er-hålles
från den närbelägna Kronprinsessan Margaretas
vårdanstalt. För att erhålla vård å S. erfordras,
att patienten skall vara försäkringstagare i något
af de 11 bolag, som uppfört anstalten, till belopp
ej understigande 1,000 kr. Karensförsäk-rade under
första försäkringsåret äro dock ej berättigade
till inträde. Vederbörande bolag betalar kostnaden
för vården, hvilken kostnad betraktas som en
försäkringstagarens skuld till bolaget. Denna skuld
löper emellertid utan ränta och af-skrifves med
*/w för hvarje helt år, som patienten öfverlefver
sin utskrifning från sanatoriet. Aflider patienten
inom 10 år från skuldens uppkomst, af-drages det icke
afskrifna beloppet vid försäkringssummans utbetalande.
R-w-Soibad, med., hudytans utsättande för solens
direkta bestrålning. Att solljuset är en nödvändig
hälsokälla för människan liksom för nästan alla
lefvande väsen, ingick i medvetandet redan under
forntiden. Många anse, att solbaden ha sitt ursprung
redan från de forntidsfolk, som voro soldyrkande. Ett
systematiskt solbadande torde dock ha förekommit först
hos den gamla tidens kulturfolk, greker och romare,
hvilka senares solarier (takaltaner) stundom torde
ha användts för solbad-ning. Ehuruväl en och annan
antydan om solbestrålningens betydelse för hälsan kan
spåras i skrifter från både antiken och medeltiden,
synes dock intresset för solbad ha varit nästan
försvunnet till midten af 1700-talet, då ett par
författare, dock utan att vinna större uppmärksamhet,
framhöllo solbadens stora betydelse för botande af
många sjukdomar. Det är egentligen från den medicinska
högskolan i Lyon (Bonnet, Ollier och Poncet), som,
under 1800-talets midt, impulser utgingo till ett
förnyadt intresse för solljuset som medicinskt
botemedel. Dessa ansatser till att få solbaden
erkända som ett goat terapeutiskt medel grundade
sig hufvudsakligen på den praktiska erfarenheten
(empirien). De vetenskaplige grund-läggarna af
solterapien äro dansken N. R. F i n-s e n (se denne),
österrikaren Hermann von Schrötter och kanske framför
allt schweizaren A. E o 11 i e r, banbrytåren för det
moderna sol-badandet och den s. k. h e l i o t er a
p i e n (se d. o.). Solljusets medicinska inverkan
tillskrifves först och främst dess ultravioletta
1. kortvågiga strålar. Dessa äro till sin styrka
störst i högklimatet (fjällen) och aftaga mera i
låglandet och i dalarna. Detta är en af förklaringarna
till fjällluftens på människoorganismen erkändt
stimulerande inverkan. De ultravioletta strålarna
åstad-
komma först en ytlig inflammation (s. k. solerytem)
i huden, hvilken småningom lämnar plats för
brunpigmentering (solbränna). Detta pigment,
d. v. s. färgaflagring i huden, gör denna mindre
känslig för fortsatt solbestrålning och anses dessutom
ha förmågan att omforma de ultravioletta kortvågiga
solstrålarna, som sakna förmåga att tränga djupt in
i kroppen, till röda 1. lång-vågiga strålar, hvilka
ega en väsentligt större genomträngningsförmåga. Dessa
senare slags strålar anses af solljusets beståndsdelar
vara särskildt starkt bakteriedödande. I medicinskt
hänseende har solbadningen hittills fått sin
största betydelse för läkning af den s. k. kirurgiska
tuberkulosen, d. v. s. för ben- och ledgångstuberkulos
med eller utan varutsöndrande fistlar, som icke
vilja läkas, samt för tuberkulösa hudåkommor och
ytligt liggande tuberkulösa körtelsvullnader. Men
äfven för djupare liggande tuberkulos, t. ex. i
bukhålan, ja t. o. m. vid lung- och struptuberkulos,
synes solbehandlingen ha en afgjordt nyttig och
helande inverkan. Dessutom har solljusbestrålningen
bestämd betydelse vid cirkulationsrubbningar,
vid blodbristtillstånd och vid den svåra kroniska
ledgångsreumatismen. Solbadningen kan ske helt enkelt
därigenom, att man utsätter den nakna kroppsytan för
direkt solljusinverkan i fria luften eller i ett af
glas skyddadt rum. I låglandet, i dalar eller vid
hafsytan innebär det föga risk att på en gång exponera
större kroppsytor för solens direkta inverkan,
naturligtvis med skydd för hufvudet för undvikande
af solsting. Detta är en följd af, som ofvan
framhållits, de ultravioletta strålarnas minskade
effektivitet i låglandet. (Dock måste framhållas,
att ett öfverdrifvet solbadande, till hvilket ofta
ungdomar af oförstånd göra sig skyldiga, kan medföra
rätt stora obehag från ett känsligt hudsystem.) Annat
är förhållandet i höglandet, där bestrålningen på
grund af sin större effektivitet måste ske metodiskt
och småningom med små kroppsytor för hvarje gång och
med till en början helt kort expositionstid, innan man
kan öfvergå till bestrålning af större hudytor under
längre tid (timmar). Å våra badorter pläga de vanliga
solbaden efterföljas af sjöbad eller olika slags
dusch. Skola solbaden användas i bestämdt medicinskt
syfte, böra de öfvervakas och ledas af läkare. De
största och förnämsta solsanatorierna för kirurgisk
tuberkulos finnas i Schweiz. De första öppnades
i Leysin i närheten af Montreux, 1,300 m. ö. h.,
1903 af den ofvannämnde Rollier och ha nu (1917)
nått en storartad utveckling med 1,500 sängplatser,
fördelade på omkr. 20 olika kliniker. Men äfven i
vårt solfattiga land har sedan flera år solbadningen
1. helioterapien tagits till hjälp i kampen mot
den särskildt hos barnen härjande tuberkulosen i
leder och körtlar. Våra förnämsta sanatorier i detta
syfte ligga vid västkusten, t. ex. Kronprinsessan
Yiktorias kustsanatorium vid Bark-åkra, vid
Styrsö, vid Göteborgs barnsjukhus, konvalescenthem
m. fl. st. Äfven på våra inlandssjukhus och vid våra
lungsotssanatorier används ock numera solbadning i
allt större omfattning. Mycket återstår dock ännu
på detta område att uträtta. I brist på sol har man
sökt efter ersättningsmedel för solstrålarna. Ett
sådant var på sätt och vis Finsens bågljusbestrålning
(se därom L j u s b e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
