Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sondén - Sondén, Per Adolf - Sondén, Karl (Carl) Ulrik - Sondén, Anders Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Sondén
400
Flisby socken, Östergötland. Efter hemorten antog
dennes son, apologisten Sven (f. 1701, d. 1765)
namnet Sondenius, hvilket namn hans söner förkortade
till Sondén.
1. Per Adolf S., sonson till ofvannämnde Sven
Sondenius, litteraturhistoriker, f. 12 maj 1792 i
Landeryds socken, Östergötland, d. 2 juni 1837 i
Stockholm, blef 1809 student i Uppsala och slöt sig
till de unge östgötar, hvilka med S:s kusin Atterbom
i spetsen bildade "nya sko-lans" kärntrupp. Han
uppträdde snart med bidrag till "Phospho-ros" och
"Poetisk kalender" samt utgaf Sagobrott: Nickenbak,
Fröken Snöhvit (1812), en tolkning af öhlen-schlägers
"Correggio" (s. å.) äfvensom "Fredmans handskrifter"
af Bellman (1813). 1814 deltog han i fälttåget
mot Norge, men blef redan 1815 filos, magister och
prästvigdes 1817. S. flyttade då till Stockholm.,
delande sin tid mellan prästerliga värf och
författarskap samt litterära forskningar, hvilka
han med otrolig flit alltjämt fortsatte. Efter att
1822 ha blifvit pastorsadjunkt i Adolf Fredrik
befordrades han 1826 till bataljonspredikant
vid Svea lifgarde, 1831 till notarie vid stadens
konsistorium och 1833 till komminister i Klara. Han
kallades dessutom 1832 till sekreterare i revisionen
öfver rikets elementarläroverk och i samfundet
"Pro fide et christianismo" samt var vid 1834-35
års riksdag prästeståndets sekreterare. - S:s
fåtaliga vittra arbeten, dikter, sagor på prosa
och den dramatiserade sagan Harpspela-rens söner,
utgåfvos 1829 i två häften, Dikter. De äro obetydliga
och följa formellt Atterboms föredöme (idyllisk är
Majsång; öfversättningar från Grekiska antologien
och ur persisk poesi efter von Hammer-Purgstall
kunna nämnas); ett par angreps af Vitalis med
skarp satir. Som litteraturhistoriker och biograf
uträttade han under sin korta lefnad ett synnerligen
omfattande och förtjänstfullt arbete. Det bästa
minnesmärket af dithörande slag efterlämnade han
i den af honom h. o. h. omarbetade och högst
betydligt utvidgade 2:a uppl. af Hammarskölds
"Svenska vitterheten" (1833), en rikhaltig handbok
i svensk vitterhetshistoria. Vidare må nämnas hans
uppl. af Freses, Bergklints, Ehren-svärds, Lidners,
Kexels, Wallenbergs och Stagne-lius’ arbeten samt
hans förträffliga upplaga af Bellmans skrifter (6 bd,
1835-36), som var epokgörande för skaldens text. Som
biograf gjorde S. sig bemärkt genom Olaus och
Laurentius Petris lefvernesbeskrifningar i tidskriften
"Theophrosyne" (1823, 1825) samt som grundläggare,
jämte Palmblad, och flitig medarbetare i "Biographiskt
lexi-con". Äfven på andra litterära områden var han
verksam: så utgaf han öfv. af "Luthers skrifter i
urval" (10 bd, 1828-31), arbeten af Fr. Strauss och
Theremin, uppl. af Vergilius, Sallustius och Cornelius
med svenska anmärkningar, en latinsk läsebok (4:e
uppl. 1842) m. m. samt författade
recensioner och uppsatser i ’"’’Svensk
literaturtid-ning", "Stockholms kyrkotidning"
m. m. Hans stora samlingar till en antologi af
Sveriges äldre skalder skingrades efter hans död.
2. Karl (Carl) Ulrik S., den föregåendes
broder, läkare, f. 29 maj 1802 i Landeryds socken,
Östergötland, d. 6 maj 1875 i Stockholm, blef student
i Uppsala 1821,
förordnades 1832 till läkare vid Danviks hospital,
gjorde 1833 -34 en utländsk resa för studier
i psykiatri och blef 1835 med. doktor. 1847-62
värj han öfverläkare vid j Danviken och 1858- \ 74
medicinalråd. Han var led. af Vet. akad. (1849) samt
af flera medicinska och filantropiska sällskap. S. var
såväl genom skrifter som i kommittéer verksam för
hospitalsväsendets förbättring och bröt med den gamla
metoden att behandla sinnessjuka med tvångsmedel
(se Sinnessjukvård, sp. 644). 1837-48 redigerade han
"Svenska läkarsällskapets nya handlingar" och var
1839-49 hufvudredaktör för tidskriften "Hygiea",
i hvars uppsättande han äfven deltagit. Han utgaf
dessutom Anteckningar öfver den epidemiska religiösa
ecstas, som herrskade i Sverige åren 1841-42 (1843),
Danviks dårhus (1853) samt flera öfv., särskildt
i homeopati. Vet. akad. lät 1915 slå en medalj
öfver S. Se H. Wieselgren, "Ur vår samtid", och
K. . Linroths biografi öfver S. i "Lefnadsteckningar
öfver K. Vet. akad:s efter år 1856 aflidna ledamöter",
bd 5 (1915).
3. Anders Fredrik S., de föregåendes
broder, präst, skriftställare, f. 26 jan. 1807 i
Landeryds socken, Östergötland, d. 29 maj 1885 i
Skara, blef 1824 student i Uppsala, 1833 filos,
magister och 1835 lektor i
matematik vid Linköpings gymnasium samt erhöll
1846, efter att 1837 ha blifvit prästvigd, Skeda
pastorat som prebende. 1840- 41 och 1844-47 var ’
han rektor vid nämnda läroverk. 1856 utnämndes han
till kyrkoherde i Kvillinge och 1864 till domprost
i Skara. 1868, vid Lunds universitets jubelfest,
promoverades han till teol. doktor. S. var
led. af prästeståndet under de fem sista
ståndsriksdagarna. Genom motion vid 1856 års
riksdag bidrog han kraftigt till omorganisationen
af Gymnastiska centralinstitutet, och 1866 var
han en af ståndets mest afgjorda anhängare af
representationsreformen. Som led. af de tre första
kyrkomötena representerade han Skara stift. Han
arbetade från 1847 i den kommitté, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
