Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanska litteraturen - Spanska maneret - Spanska mark - Spans-amerikanska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
545
Spanska maneret-Spansk-amerikanska kriget
546
utg., hittills 28 bd) m. fl. Bland specialstudierna må
nämnas katalanen Manuel Milå y Fontän a Is’ (1818-84)
"Poesia heröico-popular castellana" (1876) och framför
allt dennes berömde lärjunge, den grundlärde och
skarpsinnige M a r-celino Menen dez y Pelayos (1856-
1912; se denne) många arbeten, bland hvilka "Antologfa
de poetas liricos castellanos" (13 bd, 1890-1908,
oafslutad) i inledningarna till de olika delarna
ger synnerligen värdefulla litteraturhistoriska
monografier. Betydande specialstudier ha vidare
publicerats af Francisco Rodriguez Marin (f. 1855),
Emilio Cotarelo y Mori (f. 1858), Ramön Menéndez
Pidal (f. 1869) m. fl. och mera omfattande sådana
öfver längre tidrymder bl. a. af L e o p. Aug. de C
u e t o, markis d e V a l m a r (d. 1901), "Historia
critica de la poesia castellana en el siglo XVIII"
(3 bd, 1893), och augustinmunken Francisco Blanco
Garcia, "La literatura espanola en el siglo XIX"
(3 bd, 1891-94), den senare ej så litet ensidig. En
stor allmän spansk litteraturhistoria påbörjades af
José Amador de los Rios (7 bd, ’1861-65), men stannade
vid 1500-talet, vidlyftig och ej alltid tillförlitlig,
f. ö. nu i mycket antikverad. F. n. är under utgifning
en ny större "Historia de la lengua y literatura
castellana" af Julio Cejador y Frauca (hittills
5 bd, 1915-16, nående till slutet af 1600-talet),
något osammanhängande och katalogartad, men f. ö. "up
to date" och innehållande ett mycket omfattande och
värdefullt bibliografiskt material (de språkhistoriska
partierna äro mera dilettant-mässiga).
Litt.: Utom ofvan anförda spanska litteraturhistoriker
må följande utländska författare anföras: amerikanen
George Ticknor, "A history of spanish literature"
(3 bd, 1849; 6:e uppl. 1888, ty. öfv. i ny tillökad
uppl. 1867), förträfflig för sin tid och ännu
värdefull, ehuru särskildt för de äldre perioderna
nu föråldrad; engelsmannen James Fitz-maurice
Kelly, "A history of spanish literature" (1898,
sp. och fr. tillökade öfv. i nya uppl. 1913), tysken
Ph. Aug. Becker, "Geschichte der spanischen literatur"
(1904), och fransmannen E. Mérimée, "Precis d’histoire
de la littérature espag-nole" (1908), de tre sista
kortare handböcker. En schematiskt vetenskaplig
öfversikt ger G. Baist, "Die spanische literatur"
(i Gröbers "Grundriss der romanischen philologie").
Å. W.-son M.
Spanska maneret, inom befästningskonsten. Se
Befästningskonst, sp. 1198.
Spanska mark dat. Ma’rca hispänica] kallades, efter
dess fullständiga införlifning (801) med Karl den
stores rike, den utkant, "mark" (se d. o., sp. 995),
af riket, som låg mellan Pyrenéerna och Ebro och steg
för steg eröfrats från morerna. Det indelades i 15
grefskap, bland hvilka grefsk. Barcelona fick en viss
öfvervikt, och omfattade det område, som sedermera
intogs af Katalonien, Navarra och (delvis) Aragonien.
Spansk-amerikanska kriget, den vanliga benämningen
på de strider om herraväldet öfver Cuba, spanska
Antillerna (särskildt Puerto Rico) och Filippinerna,
som 1898 fördes mellan Spanien och Nord-Amerikas
förenta stater. Ehuru krigets orsaker lågo djupare
(se Nord-Amerikas förenta stater, sp. 1231–32), gaf dock amerikanska
pansarskeppet "Maines" förolyckande i Habanas hamn
15 febr. 1898 genom en explosion, af amerikanerna
tillskrifven en spansk mina, den omedelbara
anledningen till kriget, som af Förenta staternas
president officiellt förklarades 25 april s. å. De
första krigshändelserna försiggingo på västindiska
krigsskådeplatsen. Förenta staternas sjöstridskrafter
voro vid krigets utbrott redan mobiliserade. En
eskader (eller flotta), "North Atlantic squadron",
bestående af 2 slagskepp, 4 pansarkryssare, 3
större monitorer samt ett stort antal kanonbåtar och
andra mindre fartyg, under befäl af amiral Sampson
(se denne), hvars flaggskepp var pansarkryssaren
"New York", låg i örlogshamnen Cay west utanför
Floridas kust. En annan eskader, "Flying squadron",
som bestod af 3 slagskepp och 2 pansarkryssare,
låg vid Hampton roads i Virginia med uppgift att
trygga östkusten. Dess chef var commodore Schley
(se denne). Vidare funnos två mindre eskadrar i de
amerikanska farvattnen, hvaraf en på västkusten,
och en större eskader i Kina (se nedan). – Af
de spanska sjöstridskrafterna befann sig vid
krigsutbrottet ett 60-tal örlogsfartyg – nästan
uteslutande kanonbåtar, kanonslupar o. s. v. utan
egentligt stridsvärde och ej heller sammanförda till
eskadrar – i Västindien. Först 19 maj ankom amiral
Cervera y Topetes (se denne) eskader, bestående
af 4 pansarkryssare och några jagare, från Kap
Verde-öarna. Den lyckades obemärkt af Sampson, som
med sin eskader gått ut för att uppfånga Cervera,
nämnda dag nå den befästa hamnen Santiago de Cuba
på öns sydkust. Sampson, som förgäfves sökt spanska
eskadern vid San Juan (som han bombarderade) på
Puerto Ricos kust, lät från 29 maj blockera Santiagos
hamn först med Schleys och efter 1 juni äfven med
sin egen eskader (tills. 11 större fartyg). Ett
försök att spärra det smala hamninloppet genom
sänkning af en handelsångare misslyckades. Ej heller
lyckades den amerikanska flottan att trots upprepad
beskjutning tysta de till hamnens försvar mot sjösidan
anlagda gammalmodiga och svagt bestyckade verken och
batterierna Castillo del Morro, la Socapa, Estrella
m. fl. Som hjälpbas för flottan besatte Sampson i
början af juni den kubanska hamnen Guantamo, 38 sjömil
från Santiago. – Emellertid hade en till amerikanska
flottans understöd i Tampa i Florida sammandragen
landstigningskår på omkr. 15,000 man under general
Shafter, eskorterad af 15 örlogsfartyg, utan hinder
af något slag nått Cuba och 22–25 juni landstigit vid
Daiquiri (22 km. ö. om Santiago). De spanska trupperna
på Cuba, en s. k. ockupationsarmé, nominellt öfver
160,000 man under befäl af marskalk Ramón Blanco, voro
spridda öfver hela ön för att bekämpa insurgenternas
af Garcia skickligt ledda gerillakrig. Vid Santiago
funnos, under befäl af general Linares, endast
omkr. 10,000 man, hvaraf vid pass 3,000 utgjorde
besättning i själfva staden. Omkr. 3,000 man hade
besatt de till stadens försvar åt landsidan anlagda
fältbefästningarna (skyttevärn, kanonbatterier och
några blockhus); återstoden utgjorde dels besättning
i befästningarna vid inloppet till hamnen, dels
en rörlig reserv afsedd att trygga kusten mot
landstigningsföretag. Af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
