Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparassis - Sparaxis - Sparbank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
563
Sparaxis-Sparbank
564
där i sept. S. crispa (se fig.), en god matsvamp.
Blomkålssvampen Sparassis crispa.
Från en fast och köttig fot utgå många i alla
riktningar veckade och tillbakaböjda flikar, som i
spetsen äro småsågade; utseendet erinrar mycket
om blomkål, men svamphufvudet kan bli så
stort som ett hvitkålshufvud. Arter af släktet
Clavaria kallas ej sällan, oriktigt, blomkålssvamp.
O. T. S. (G. L-m.)
Sparaxis Ker., bot. Se Tritonia.
Sparbank, rättare Sparkassa, är en
penninginrättning, som hufvudsakligen afser att
befordra kapitalbildning och ekonomisk förtänksamhet
(särskildt hos de mindre bemedlade
samhällsklasserna och det uppväxande släktet) genom att
emottaga, fruktbargöra och genom räntans
läggande till kapitalet förkofra samt i vederbörlig
ordning till egarna återbetala företrädesvis smärre
belopp. Sparbanker äro antingen 1) offentliga:
stats- l. kommunalsparbanker, som skötas för en
stats eller kommuns räkning och under dess garanti
(de viktigaste af detta slag äro postsparbankerna;
se Postsparbank), eller ock 2) enskilda. I
motsats till egentliga banker eller andra
penninganstalter, som afse egen vinst, äro alla
verkliga enskilda sparbanker s. k allmännyttiga
inrättningar eller "subjektlösa hushållningar";
de förvaltas till förmån för andra personer än
deras egentliga styresmän och ledare (ehuru
aflönade tjänstemän och biträden naturligtvis kunna
af dem användas), och deras "egna fonder"
äro väl egentligen "herrelöst gods", ehuru
närmast tjänande såsom reserv för att möta möjliga
förluster å sparbanksrörelsen. Då sparbankerna
icke afse egen vinst, böra de dels emottaga äfven
mycket små insättningar (i Sverige f. n. mestadels
0,25 till 1 kr.; jfr nedan om "hemsparbössor") och
vara tillgängliga för allmänheten så ofta och så
länge som möjligt samt på sådana tider, som passa
för deras i regel icke till den egentliga affärsvärlden
hörande kunder, dels också underlätta
kapitalbildningen genom att ge något högre ränta än den,
som för depositioner af motsvarande beskaffenhet
betalas af vanliga bankinrättningar. (Denna
uppgift har på senare tid beklagligtvis förfuskats, i det
att några sparbanker betalat lägre ränta än
bankerna.) Ändå viktigare är dock, att sparbankernas
placeringar äro fullt betryggande: hellre lägre
ränta och prima säkerheter än hög ränta med
säkerheter af tvifvelaktig godhet. Uti sparbanker
insatta medel pläga vanligen utbetalas vid anfordran
eller några få dagar efter uppsägningen, då denna
gäller mycket små belopp; för jämförelsevis större
summor är vanligen en längre uppsägningstid (ända
till tre månader eller mera) bestämd – den s. k.
"säkerhetsklausulen" –, men utbetalningen
verkställes ofta tidigare, när så kan ske utan olägenhet
för sparbanken. "Säkerhetsklausulen" är dock,
jämte bestämmelse om ett visst, icke mycket högt
maximum för räntebärande tillgodohafvanden (i
Sverige f. n. oftast 2,000–10,000 kr., dock äfven
högre, särskildt i Skåne), ett godt medel att hindra
missbruk af motbok med sparbanken till "upp- och
afskrifningsräkning" för att komma i åtnjutande
af den högre ränta sparbanken godtgör. Om sådant
missbruk afvärjes, kan en välskött sparbank utan
fara placera en ganska stor del af sina medel i
sådana säkerheter, som, ehuru fullt betryggande,
icke alltid kunna hastigt realiseras, t. ex. fullgoda
inteckningar med ½ års eller längre uppsägningstid;
erfarenheten i alla länder har nämligen visat,
att hufvudmassan af sparbanksmedlen, oaktadt
dessa innestå med kort uppsägningstid, i de allra
flesta fall utgör en stående placering, emedan
insättningarna i regel – äfven under dåliga
tider – öfverstiga eller föga understiga uttagningarna.
Emedan insättarna ("delegarna") naturligtvis
ofta icke kunna förstå att bedöma soliditeten hos
den sparbank, åt hvilken de anförtro sina medel,
har lagstiftningen i de flesta länder sökt i
någon mån skydda deras rätt genom bestämmelser
rörande villkoren för sparbanks inrättande, ledarnas
(styrelsens eller "principalernas") ansvarighet,
normalstatuter o. d. Detta statens ingripande
i sparbanksväsendet är mycket olika i olika länder.
Under det sparbankerna på somliga håll äro relativt
oberoende, ingriper lagstiftningen på andra
mycket kraftigt, t. ex. i Frankrike och England.
I det förra landet skola alla sparbanker (caisses
d’épargne) inbetala sina medel till den af staten
garanterade Caisse des dépots et consignations, som
placerar pengarna i statens eller af staten garanterade
obligationer eller i sådana, som utställts af
departement, kommuner, handelskammare och
Crédit foncier. I England måste de egentliga
sparbankerna, de s. k. Trustee savings banks ("the
trustees", principalerna, äro förbjudna att emottaga
lön eller ha någon pekuniär vinst af sina
åtgöranden för sparbanken, men ha dock ett stort
ansvar), aflämna sina medel till "the commissioners
for the reduction of the national debt" till placering
i engelska statspapper, hvarvid dock staten
till en början gaf sparbankerna högre ränta än
andra statskreditorer. Detta föranledde emellertid
missbruk, och statsräntan nedsattes successivt på
samma gång, som maximum för insatt räntebärande
kapital minskades. Efter tillkomsten af postsparbanken
(1861) och särskildt sedan 1889
trustee-sparbankerna icke tillätes betala högre ränta än
postsparbanken, ha de förras utveckling afstannat
och deras antal betydligt förminskats, hvilket
naturligtvis innebär, att staten anser, att trustee-sparbankernas
verksamhet bör öfverflyttas på postsparbanken.
Den tidigast kända sparkassan lär ha inrättats
i Braunschweig 1765, den andra i Hamburg 1778.
I Frankrike skall en sparkassa ha inrättats i Loire
1790; af ännu existerande franska sparkassor är
den i Paris äldst, öppnad 1818. I England lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
