Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 629-630 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spektroskop - Spektroskopiska apparater

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skaper. Se Ljus, Spektrum, Strålning
och Ultraviolett ljus.
T. E. A.

Spektroskopiska apparater, Spektralapparater, fys.,
apparater, som användas vid studiet af spektra,
ha alltefter de speciella ändamål, för hvilka de
äro afsedda, olika benämningar. De hufvudsakligen
för kvalitativ undersökning af spektra inrättade
kallas spektroskop (af grek. skopein, skåda). Kunna
de därjämte användas för fastställande af läget af
spektrets olika beståndsdelar eller för bestämning
af de olika ljussorternas våglängder, kallas de
spektrometrar (af grek. me’tron, mått). Äro de
afsedda för registrering af spektra, kallas de
spektrografer (af grek. gra’fein, skrifva). Det
enklaste och tidigast använda medlet för upplösning
af en strålning i dess enkla beståndsdelar är en
prisma (se d. o. och Dispersion). En annan och mycket
viktig metod grundar sig på ljusets interferens (jfr
Diffraktion och Interferens). - Den af Kirchhoff
och Bunsen konstruerade spek-


Fig. l o. 2. Kirchhoffs och Bunsens
spektralapparat.

tralapparaten (fig. l och 2) består af en
flintglasprisma (P) med 60° brytande vinkel
och med vertikal brytande kant, placerad på
ett gjutjärnsstativ, och omkring detsamma äro
tre tuber (A, B och C) placerade. Det ljus,
som skall undersökas, insläppes genom en springa
(t, fig. 2), som är anbragt vid ena ändan af den
s. k. kollimatorn (tuben A) på sådant sätt, att den
befinner sig i brännpunkten till den i tubens andra,
mot prisman vända ända befintliga positiva linsen
(a). Springans bredd kan regleras med tillhjälp
af en skruf (fig. 3). De från springan utgående
strålarna, som passera genom linsen, brytas så, att
de bli sinsemellan parallella och uppdelas, då de
passera genom prisman, i sina enkla beståndsdelar,
hvarvid strålar med samma färg fortfarande bli
parallella (se strålarna r och v, röda och violetta, i
fig. 2). Strålarna träffa, sedan de passerat prisman,
objektivet (b) till en kikare (5), hvarigenom strålar
af samma färg brytas tillsammans till samma punkt
(r och v i fig. 2) i objektivets brännplan.

Om det infallande ljuset innehåller ett större
eller mindre antal olika färger (se Färg), erhålles
sålunda ett spektrum (r-v), där hvarje färg ger
en bild af springan och där de olika färgerna
äro ordnade i förhållande till sin brytbarhet. Om
hvitt ljus används, erhålles ett oändligt antal
bilder af springan, som lagra sig tätt intill
hvarandra, d. v. s. ett spektrum erhålles, där
de olika färgerna omedelbart öfvergå i hvarandra
(kontinuerligt spektrum). För att man må erhålla ett
så tydligt spektrum som möjligt, bör dels springan
vara mycket smal, dels prisman vara inställd i
minimideviation, d. v. s. så, att den vinkel, som
de infallande strålarna bilda med de utgående, blir
så liten som möjligt. Spektret betraktas medelst
okularet, luppen (0), hvarigenom en förstorad bild
af detsamma erhålles. För att det inbördes läget
af spektrets olika delar må kunna fastställas,
finnes en tredje tub (C), som i sin yttre ända är
försedd med en liten genomskinlig fotografisk skala
(S, fig. l o. 2), som är placerad i brännpunkten
till en i tubens andra ända befintlig positiv lins
(c). Skalan belyses med en låga. De från en punkt på
skalan utgående strålarna, som passera linsen, brytas
så, att de bli parallella och reflekteras sedan mot
prisman i en sådan riktning, att de träffa kikarens
(B) objektiv, som sammanbryter strålarna till en
punkt i brännplanet. Observatören ser därför skalan
och spektret lagrade öfver hvarandra och kan sålunda
lätt jämföra de båda bilderna med hvarandra. För
att kunna utföra noggrannare mätningar nyttjar
man ofta i st. f. den nyss beskrifna skalan en i
kikarens (B) brännplan befintlig okularmikrometer
(se d. o.) med en förskjutbar tråd, som är placerad
parallell med springan. Vill man använda skalan
för att bestämma våglängderna’ för de i spektret
förekommande ljussorterna, måste man först bestämma,
hvilka våglängder delstrecken i skalan motsvara. Detta
kan enklast ske genom jämförelse med Fraunhoferska
linjerna (se d. o. och Spektrum) i solspektret,
för hvilka linjer de respektive våglängderna äro
bekanta. För att möjliggöra en omedelbar jämförelse
af två spektra använder man en jämförelseprisma,
en liten liksidig prisma (ab, fig. 3), som placeras
öfver springan mn:s nedre hälft, hvarigenom ljuset
från den framför springan uppställda ljuskällan


Fig. 3 o. 4. Jämförelseprisma.

(F i fig. 1) från denna del af springan
ute-stänges. Genom totalreflexion (se Reflexion)
kan emellertid ljus (Lrt) från en annan ljuskälla
(L i fig. 4) kastas in genom springans nedre hälft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>