- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
717-718

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spiktunna - Spikutdragare - Spilanthes - Spilderdalen - Spilderen - Spilderhesten - Spildra - Spilhammar - Spillage - Spillern - Spillernot - spiller von Hauenschild - Spillkråkan - Spillmark - Spillningsätare - Spillvatten - Spillånga - Spilographa cerasi - Spilomena - Spilta - spilträ - Spin. - Spina - Spinacia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

717

Spikutdragare-Spinacia

718

kring. Äfven i den tyska visan om liten Karin
omnämnes spiktunnan (ty. nägelfass). l legenderna
om Heliga Katarina (ursprunget för sångerna om
"Liten Karin") fästes helgonet på spikbeslagna hjul.
N. E. H.

Spikutdragare, tekn. Se S p i k n i n g.

Spila’nthes L., bot., örtsläkte af fam. Compositce,
afd. Tubuliflorce, hörande till samma grupp som
Helianthus, med 30, till största delen amerikanska
arter. Korgarna sitta ensamma på vanligen långa
skaft. Blomfästet är starkt hvälfdt, kägelformigt
eller cylindriskt. Bladen äro motsatta. Frukterna
äro plattryckta. Pappus består af 2 borst eller
saknas. Flera arter användas mot skörbjugg,
t. ex. S. oleracea, som används äfven mot tandvärk
(se Paraguay-roux) och dessutom odlas som köksväxt för
de krassesmakande bladens skull (D. k. Parakrasse).
G. L-m.

Spilllerdalen. Se Spilderhesten.

Spilderen 1. Spildra, en 30,21 kvkm. stor, bergig,
rätt ofruktbar ö i yttre K vsenangsf jorden, Tromsö
amt, Norge. 121 inv. (1910). K. V. H.

Spilderhesten, en målerisk fjällrygg med 6 toppar,
mellan Spilderdalen i n. och Nsever-dalen i s.,
Nordlands amt, Norge. K. V. H.

Spildra. Se Spilderen.

Spilhammar, Johan Reinhold, skolman, tidningsman,
skriftställare, f. 25 april 1836 i Gäfle, blef
1854 student i Uppsala, där han 1865 aflade filos,
kandidatexamen, och var 1868-72 adjunkt vid Nya
elementarskolan i Stockholm. Redan 1866 hade han
inträdt i "Nya dagligt allehandas" redaktion och
tillhörde denna, 1872-74 som t. f. redaktör, till
1878, med stilistisk talang förfäktande tidningens
politiska grundsatser eller bedömande litteratur-
och konstföreteelser. Efter att i mars 1878 ha
som andre redaktör öfvergått till "Aftonbladet"
var han juni 1879-sept. 1884 denna tidnings
huf-vudredaktör och ansvarige utgifvare samt gaf,
såsom af hans publicistiska föregåenden var att vänta,
tidningen en mera moderat hållning i inrikespolitiska
frågor. 1887 antogs han till redaktör af "Läsning för
folket", och dec. 1894-30 juni 1912 var han därjämte
redaktör af "Post- och Inrikes tidningar" (se d. o.,
sp. 26). S. har bl. a. öfversatt och bearbetat Stackes
Historisk läsebok för skolan och hemmet (1871-76;
ny uppl. 1881-89) samt utgett Fosterländska minnen
(1889) m. m.

Spillage [-läj; af spilla], förlust af varor,
befordrade med sjölägenhet, på grund af dåligt
emballage.

Spillern, öfre och Nedre, två med hvarandra
sammanhängande sjöar på gränsen mellan Kinda härad i
Östergötlands och S. Tjusts härad i Kalmar län (115
m. ö. h., 4,2 kvkm.), uppta fr. v. afloppet från sjön
Hallången samt afrinna mot n. till Odensvi kyrksjö
(86 m. ö. h., 3,6 kvkm.), hvarefter vattendraget
fortsätter mot s. ö. genom Lillsjön, Långrammen
(57 m. ö. h.), Koga-ren (2,i kvkm.) och den 17
km. långa, men till större delen mycket smala Långsjön
(55 m. ö. h., 7,3 kvkm.) med aflopp österut förbi
Ankarsrum genom några småsjöar, af hvilka en upptar
ett från Locknevi socken kommande vattendrag, som
utgör aflopp för Anen (helt nära S., 125 m. ö. h.),
Yxern (94 m. ö. h., 16,? kvkm.), hvarefter det

förenade vattendraget, som nu får namnet B
o-torpsströmmen, går genom flera mindre sjöar
och faller ut i Östersjön vid Helgerums gård,
hvarför dess nedre del äfven kallas Helge-r u m s å
n. Nederbördsområde 990 kvkm. Wbg.

Spillernot, jisk. Se Fiskredskap, sp. 451.

Spiller von Hauenschild [få’nn -Jilt]. Se H a u e n
s c h i l d.

Spillkråkan, zool. Se Hackspettsläkte t.

Spilimark, kam., det afdrag i vikt, som vid leverans
af vissa norrländska räntepersedlar (smör, talg,
kött m. m.) egde rum för spillning under transporten
till leveransorten. Beräkningen af spillmarker
upphörde i sammanhang med 1855 års ränteförenkling.
Kbg.

Spillningsätare, zool. Se Skalbaggar, sp. 866.

Spillvatten, tekn., förorenadt afloppsvatten (till
skillnad från regnvatten; se Kloak, sp. 307); en
del af en köpeskilling, resp. ett motvärde, som icke
på ärligt sätt redovisas och som vanligen utgör en
vinstandel eller provision, hvilken af någon anledning
nemligen uppbäres.

Spillånga, zool. Se L å n g a.

Spilo’grapha ce’rasi, zool. Se Körsbärs-flugan.

Spiloména, zool. Se Rof st ek l ar.

Spilta, landtbr. Se Stall.

Spilträ (Spilträstunna), äldre svenskt rymdmått
för torra varor, innehöll 48 kannor = 1,26 hl. Det
nyttjades till salt kött och fisk, packadt salt,
packadt mjöl, beck och tjära.

Spin., vid djurnamn förkortning för italienske
entomologen Max Spinola (f. 1780, d. 1857).

Spina, lat. (eg. tagg), ryggrad. - Spina bi’fida,
med., klufven ryggrad, en medfödd öppning i
ryggradskanalen, vanligen i den nedre delen,
hvarigenom de med cerebrospinalvätska fyllda
ryggmärgs-hinnorna tränga ut och bilda en svulst,
i de flesta fall betäckt af huden. Åkomman har
många grader, från en smal, kort springa till
en lång bred öppning, som skiljer äfven främre
delen af ryggkotorna. Någon gång ligga äfven
ryggmärgshinnorna blottade, utan betäckning af
hud. I de svårare fallen är fostret dödfödt eller
dör snart efter födelsen. Endast de lindrigaste
fallen äro förenliga med lifvets bestånd, vanligen
blott för en kortare tid. Operation af svulsten,
som stundom kan bli af ett barnhufvuds storlek,
är farlig och ger osäkra resultat. - Spina ventösa,
med., föråldradt namn för inflammatoriska, skrofulösa
eller syfilitiska upp- . drifningar af fingrar
och tår med eller utan karies och nekros i benen.
F. B.*

Spinacia L., bot., örtsläkte af fam. Chenopo-diacece
med 4 arter i Orienten. Blommorna äro
dioika. Hanblommornas hylle är 4-5-klufvet;
ståndarna äro 4-5. Honblommornas hylle utgöres af
två sammanvuxna förblad, som bli hårda och omge det
enfröiga fruktämnet samt slutligen bilda en kantig
eller tornbärande "fruktkalk", hvilken hela bildning
är hvad som i handeln kallas "spenat-frö". Den vanliga
spenaten odlas numera allmänt i köksträdgårdarna för
bladens skull, hvilka anrättas stufvade och förtäras
till ägg, kött, lax o. s. v. Af spenaten odlas flera
varieteter hänförliga till 2 hufvudformer. Taggspenat
(S. oleracea var. spinosa), den vanligaste formen,
med tornbärande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free