Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkljud - Språkljudskvantum - Språklära - Språkmelodi - Språk och stil - Språkpaleontologi - Språkpatologi - Språkpsykologi - Språkrensning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
819
Spräkljudskvantum-Spräkrensning
i hvarje särskildt fall genom vissa bitoner ger
stämtonen en bestämd klangfärg. B u 11 e r l j u-d
e n kunna alltefter det sätt, hvarpå de bildas,
allteftersom hämningen är fullständig eller ej,
indelas i explosivor, så kallade, emedan luftens
frambrytande genom det fullständiga hindret kan
jämföras med en explosion, och f r i k a t i-v o r,
hvilka bildas därigenom, att luftströmmen frampressas
genom en smal öppning och åstadkommer en hörbar
skrapning mot dess väggar. Till de förra höra p,
t, k, 6, d, g\ till de senare s- och scfr-ljuden,
/, v, j, vidare t. ex. ty. c/z, fr. j (i je)
o. s. v. Nära frikativorna stå l a t e r a l a
frikativor, Z-ljuden, som bildas på det sätt, att
luftströmmen silas fram på båda sidor om tungspetsen
som är fäst någonstädes öfver tänderna (i svenskan
äro l-\juden postdentala), samt t r e-mutanter,
r-ljud, som bildas därigenom, att ea fritt rörlig del,
vanligen tungspetsen eller tungspenen,’ vibrerar. Med
afseende på bildningsstället 1. koniaktspunkten
indelas speciellt konsonanterna (äfven hvad rör
vokalerna har man delvis samma namn) i läppljud
(labialer), vare sig bilabia-ler, såsom p, 6,
m, eller dentilabialer: /, f; t-ufigspetsljud
(dentaler), med tiera under-af delningar, såsom
interdentaler: eng. t h, postden-taler: t, d,
s, l, n m. fi. arter; tungrygg-ljud (vanligen
kallade palataler och gutturaler), bland hvilka
prepalataler: j, k (i kisse), ^’-ljudet (när det ej
uttalas som affrikata) och mediopala-taler. g k, ng
(s. k. gutturalt n). (Se vidare Konsonant.) En annan
indelning i sonanter (själfijud) och konsonanter
(medljud; ej att förväxla med indelningen vokaler och
konsonanter] afser icke ljudens egen kvalitet, utan
endast deras funktion i stafvelsebildningen. Sonanter
äro sådana ljud, som kunna vara stafvelsebildande,
uppbära stafvelsens accent; de äro då stafvelsens
kärna, hvarom sedan konsonanterna kunna gruppera
sig som bihang. Som sonanter fungera vanligen
vokalerna, stundom vissa konsonanter, i synnerhet
likvider och nasaler (l, r, n, m), t. ex. handl,
binär, vattn (skrifna handel, binder, vatten). Som
konsonanter fungera vanligen konsonanterna (i deras
motsats mot vokalerna), understundom - speciellt som
komponenter i de s. k. diftongerna - vissa vokaler,
i synnerhet i och w. Bland språkljuden ges det också
sådana, som lämpligen kunna kallas sammansatta, vid
hvilkas bildning "organen samtidigt intaga sådana
utpräglade ställningar, hvilka eljest hvar för sig äro
tillräckliga att karakterisera ett språkljud". Från
denna synpunkt äro alla vokaler sammansatta samt
vissa svenska scft-ljud Från sådana sammansatta ljud
har man att skilja s. k. d u b b e 11 j u d, bland
vokalerna diftonger, bland konsonanterna exempelvis
de s. k. affrikatorna (t. ex. tj-ljudet i tjäna, ifall
det uttalas såsom t 4- en frikativa). - De teoretiskt
tänkbara språkljudens antal är oändligt. Dock
kommer blott ett visst fåtal af dessa möjligheter
till användning, ofta dock olika i olika språk. Med
afseende på beteckning i skrift skulle man teoretiskt
fordra ett tecken åtminstone för hvarje faktiskt
förefintligt ljud. Men på grund af den mängd tecken,
som i så fall skulle bli nödvändiga, har man framför
allt i de befintliga gängse alfabeten, men också i
de för rent vetenskapligt
ändamål uppgjorda transkriptionsalfabeten, sett sig
nödgad att använda ett tecken för flera särdeles
nära besläktade språkljud, sammanfattade som en
särskild språkljudstyp. Däremot är det naturligtvis
rent slöseri och totalt ändamålslöst att för ett
språkljud (eller en afgränsad enhetlig typ däraf)
använda flera tecken. Svenska riksspråket har gällande
beteckningar för följande ljud: o, e, i, o, u, y, å
(tecknadt med o och å), ä (tecknadt med e och ä), ö;
l, r; m, n, gutturalt n (tecknadt ng} rik)\ p, b, t,
d, k, g, f, v (tecknadt med v, /, fv, hv), s, sch-
1. s-ljuden (tecknade med c, ps, x, ge, g, j, se,
sk[j], stj, sj, sch, ti), j (tecknadt med j, hj, Ij,
g, g j), (/-ljudet (när ej affrikata; tecknadt k, kj,
tj) samt h; härtill kunna läggas supradentala n, t,
d, s, l (tecknade rn. rt, rd, rs, rl). För en mera
detaljerad systematisering af här behandlade frågor
se Noreen, "Vårt språk" I, 358 ff., där dock en
delvis afvikande terminologi kommit till användning.
K. F. J.
Spräkljudskvantum. SeFonem.
Språklära. Se Grammatik.
Språkmelodi. Se Melodi 2.
Spräk och stil, tidskrift för nysvensk språkforskning,
utkommer fr. o. m. 1901 i Uppsala, utgifven af
docenterna R. G:son Berg och 0. östergren samt
professor B. I. Hesselman. Hvarje årgång omfattar
4 eller 5 häften. Tidskriften har innehållit
stilistiska, metriska, grammatiska och äfven fonetiska
afhandlingar och notiser rörande nysvenskan,
med hufvudvikten lagd på litteraturspråket och
modersmålets behandling i tal cch skrift, samt har i
allmänhet sökt tillgodose de tidigare mer försummade
filologiska sidorna af språkforskningen. Den åtnjuter
statsanslag (f. n. 2,000 kr.).
Språkpalecntologi (se P a l e o n t o l o g i),
vetenskapen om urspråket som medel för kännedomen om
vår äldsta gemensamma kulturståndpunkt.
Språkpatologi (se Patologi), vetenskapen om abnorma
språkliga företeelser och rubbningar i språklifvet
hos individer. Bland förhållanden, som behandlas
af språkpatologien, kunna nämnas afasi (se d. o.),
agrafi (se d. o.), alexi (se d. o.), alla beroende på
hjärnskador, afoni (se d. o.) och anartri (se d. o.),
som bero på skador af talverktygen. Jfr Talrubbningar.
Tt- n B
Språkpsykologi, den del af psykologien (se d. o.),
som har språket till föremål. Om språkpsykologiens
omfattning och uppgifter gå åsikterna ännu starkt
isär, delvis på grund af, att den är en på det
hela taget ny disciplin, som först för kort tid
sedan börjat drifvas själfständigt. Se Delbruck,
"Grund-fragen der sprachforschung" (1901), Wundt,
"Sprachgeschichte und sprachpsychologie" (s. å.) och
"Yölkerpsychologie" (I; 3:e uppl. 1912), Dittrich,
"Grundziige der sprachpsychologie" (I, 1903)
och "Die probleme der sprachpsychologie" (1913).
R-nB.
Språkrensning, utmönstring af ett språks icke
inhemska beståndsdelar. Hos hvarje folk, som icke
lefver ensamt för sig, uppstår en påverkan på språket
från de folk, med hvilka det på ett eller annat
sätt kommer i beröring, och det finnes icke något
europeiskt kulturfolk, som icke mottagit främmande
gods i sitt språk. Särskildt stark blir naturligtvis
en dylik påverkan utifrån i de fall, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
