Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spärrinrättningar - Spärrlinje - Spärrmedel - Spärrningsblockad - Spärrsock - Spärrventil - Spärrvippehafre - Spätta - Spättrockan - Späxeryd - Spögubbe - Spökbaggen - Spökdjuret - Spöken - Spökgräshoppor - Spökskräckor - Spöpåle - Spörck, August Geelmuyden - Spöslitning - Spöstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spärrlinje-Spöstraff
856
siva friktionen skifvan a i stativet, då den vid e
belastade handspaken icke hålles upplyft. Därvid
kan spärrhjulet med tillhörande axel vrida sig
i den af pilen l angifna riktningen, menticke i
den motsatta.. Lyftes däremot handspaken något,
så släpper bromsbandet skifvan a, och axeln kan
då vrida sig i den riktning, som pilen 2 anger;
samtidigt kan lasten nedfiras och dess rörelse
i behörig grad hämmas medelst handspaken och
bromsbandet. Om spärrhjulet saknar tänder, men
i stället är försedt med friktionsspår, så får
under normal gång en kula rulla eller en kil glida
i spåret, orsakande ett knappt nämnvärdt hinder
i den önskade rörelsen. Men så snart rotation i
motsatt riktning uppstår, drar friktionen kulan
eller kilen in mellan spåret och en motsvarande del
af stativet. Detta sker med sådan kraft, att hjulet
stannar. Tandade spärrhjul med tillhörande klinkor
använder man f. ö. icke allenast i de ofvan nämnda
maskinerierna, utan äfven i urverk för att möjliggöra
deras uppdragning på ett tillfredsställande sätt. - Om
spärr-inrättningar vid bangårdar se Plattforms-spärr.
O. B. W.
Spärrlinje, krigsv. Se Spärr och Stängselanordningar.
Spärrmedel, krigsv. Se Stängselanordningar.
Spärrningsblockad. Se Blockad, sp. 710.
Spärrsock, maskinb., detsamma som b o r r-s o c k. Se
Borrar, sp. 1218.
Spärrventil, mus., en i äldre orglars
luftkanaler befintlig klaff, som, ledd af
särskildt register-andrag, ögonblickligt
afstänger vädret från luftlådorna och
bringar pipan eller pipgruppen till tystnad.
A. L.*
Spärrvippehafre, landtbr. Se H af re, sp. 996.
Spätta (Rödspätta), zool. Se Flundresläktet.
Spättrockan, zool. Se Rock or.
Späxeryd och Hohult, brunstens-(mangan-) grufvor
i ödestuga socken, Jönköpings län, s. om Tenhults
station på linjen Jönköping-Nässjö. Brunstenen är
samlad på sprickor i en grof granitgnejs. Grufvorna
bearbetas af A.-b. Hohult-Spexe-ryds
mangangrufvor. 1915 brötos på Späxeryds-fältet 29,252
ton berg och malm, h varur erhöllos 1,252 ton malm
af 46 proc. metallhalt, och 23,850 ton produkt afsedd
för anrikning, hvarvid erhöllos 3,325 ton slig.
Spögubbe. Se Kyrkvaktare.
Spökbaggen, zool. Se Jordlöparfamil-j en.
Spökdjuret, zool. Se Vrist d j ur.
Spöken äro enligt öfvertron okroppsliga, mer
eller mindre som skuggbilder framträdande väsen,
hvilka förut som människor lefvat och verkat på
jorden. Tron på spöken härleder sig dels från vissa
allmänna psykiska fenomen, t. ex. drömmar, dels från
subjektiva sinnesbedrägerier, framkallade af fruktan,
ångest eller liknande affekter, dels ock från en
sjuklig hjärnverksamhet. Förekommande hos alla folk,
anknyter sig denna tro i regel till föreställningarna
om själens lif efter döden. Merendels anses sålunda
spökena vara aflidna personers vålnader, som af en
eller annan orsak, ofta till straff för ett begånget
brott eller för att åstadkomma ett
brotts bestraffande, icke finna ro i graf
ven. Vanligen ha de sitt tillhåll i kyrkor, på
kyrkogårdar och galgbackar eller, om de varit
missdådare, på de platser, där de öfvat sina
illgärningar. En forn-åldrig åskådning möter i den
ännu fortlefvande folktron, att aflidna personer,
hvilka icke erhållit ordentlig begrafning,
"gå igen". För att förekomma detta böra alfa
begrafningsriter noga iakttagas. Ordet "jordfasta" är
ett ännu gängse uttryck för kyrklig begrafning. Hos de
mest skilda folk jorden rundt ha dessutom hvarjehanda
försiktighetsåtgärder iakttagits för att hindra den
döde att återvända. Man binder liket, fäster det
i jorden med en påle, afskär hälsenorna o. s. v. I
olika väildsdelar förekommer ock bruket att utföra den
döde genom en för tillfället gjord öppning i väggen,
hvilken sedan omedelbart tillslutes. Andra medel
äro afsedda att afskräcka andarna, såsom vissa, ofta
starkt luktande, ämnen, vissa tecken och amuletter
o. s. v., eller att locka dem på afvägar eller förleda
dem till dröjsmål. Spökenas 1. gastarnas frihetstid
räcker nämligen endast under midnattstimmen eller,
enligt äldre uppfattning, från midnatt till hanegället
eller soluppgången, öfverraskas en gengångare ofvan
jord af soluppgången, blir han enligt svensk folktro
stående orörlig på samma plats till nästa midnatt. Ett
sådant spöke, "dagstånd", är osynligt för alla,
och råkar någon på det, blir han "gastkramad",
d. v. s. angripes’af någon plötslig sjukdom eller
åkomma. En vida lindrigare följd af spökhemsökelse
äro s. k. "dödnypor", d. ä. plötsligt och utan bekant
anledning uppkomna blå-nader i huden. Särdeles hemskt
är däremot i slavisk folktro gengångarens uppträdande
som blodsu-gare (se V a m p y r e r). Medför icke
spökuppenba-relsen direkt ondt, anses den i hvarje
fall förebåda någon instundande olycka för den, som
ser den. eller ock för den släkt eller familj, inom
hvars område den visar sig (jfr Hvita frun). Med
spöken menas någon gång äfven tomtar, älfvor,
skogsrån, troll (se dessa ord) m. fl. dylika väsen,
med hvilka folktron uppfyllt naturen. Dessa äro
antingen mer eller mindre personifierade naturmakter
(jfr Naturdyrkan) eller till sådana omartade rester af
forn själakult. Se vidare And e-skådning, Dödskult
(särskildt sp. 1236), Hallucination och Vision.
(N. E. H.;
Spöken, zool. Se Phasmidæ.
Spökgräshoppor, zool. Se Phasmidæ.
Spökskräckor, zool. Se Phasmidæ.
Spöpåle, jur. Se Kåk.
Spörck, August Geelmuyden, norsk
militär, f. 13 sept. 1851, officer 1872, öfverste 1905
och sedan 1 april 1914 generalmajor och
generalinspektör för artilleriet, var stortingsman för Trondhjem
och Levanger 1898–1903 samt statsråd och
chef för försvarsdepartementet 20 aug. 1909–1
febr. 1910.
K. V. H.
Spöslitning. Se Spöstraff.
Spöstraff, ett i vår äldre lagstiftning förekommande
kroppsstraff bestående af slag med långa
spön eller ris. I 1734 års lag förekom spöstraffet
antingen ovillkorligt vid vissa brott eller ock
alternativt jämte böter eller slutligen i st. f. böter i
händelse af oförmåga att betala dem. Hvarje par
spö eller ris motsvarade ett visst bötesbelopp, enligt
en i Straffbalken kap. 5 angifven skala. Män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
