Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stadsingenjör - Stadsjord - Stadskamrerare - Stadskassör - Stadskommun - Stadskrets - Stadslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
903
Stadsjord-Stadslag
904
lysningsverk m. m. samt sorterar under ett flertal
kommunala myndigheter, såsom drätselnämnd och
byggnadsnämnd. I de större och medelstora städerna,
där särskilda tekniska tjänstemän anställas iör olika
grenar af förvaltningen, sorterar stads-ingenjören
endast under byggnadsnämnden samt verkställer
tomtmätningar och handlägger frågor rörande stadsplan
och tomtindelningar m. m. A. E. P.
Stadsjord, förv.,
den jord, som ligger inom en stads område. Stadsjord
kan vara enskilda personer tillhörig, gammal
odaljord (se d. o.), på hvilken stadssamhället
efter hand utvecklat sig (fundationsjord), eller
villkorligt gifven kronojord (donationsjord; se
vidare d. o.) eller af staden genom köp, byte,
danaarf o. s. v. med full eganderätt förvärfvad
jord. I inskränkt betydelse är stadsjord (stadsjordar)
den del af en stads territorium, hvilken icke ännu är
bebyggd, d. v. s. använd till hus, tomter, gator och
torg, men ofta delvis ingår i det till stadskvarter
och gator planlagda området. Under tidernas
längd ha olika sätt för disposition af stadsjord
utvecklat sig i rikets många olika städer, och de
administrativa benämningarna på stadsjord eller därpå
hvilande skatter ha varit mycket skiftande och ofta
vilseledande. Så t. ex. benämnes stundom den del af
donationsjorden, som urspr. var odlad och fördelades
bland borgarna, "odaljord", ehuru den icke fullt eges
af innehafvaren. Allmänt indelas stadens grund i fri
och ofri. Den förra eges oinskränkt af innehafvaren,
som dock flerstädes får sig påförd en årlig, ehuru
obetydlig jordskatt till staden. Den senare kan
vanligen friköpas, men så länge den är ofri, erlägger
innehafvaren årligen en afgift, hvars benämning
växlar, vanligen beroende på, huruvida jordstycket
varit tomt eller åker. Mest används namnet jordskyld
(se d. o.) eller dess synonym grundega. Öfvergår
ofri grund till ny innehafvare, betalar denne till
stadskassan "friskilling", en städja med viss procent
af köpeskillingen eller taxeringsvärdet, stundom,
ehuru oegentligt, kallad trettiondepenning. (Se
vidare L. G. Linde, "Försök till systematisk
framställning af svenska kamerallagfarenheten",
1867.) En del stadsjord är numera utarrenderad. Att
städernas grundskatteförhållanden utvisa stora
olikheter inbördes, beror hufvudsakligen därpå,
att olika villkor blifvit fästa vid den af kronan
donerade jorden. Några städer ha fått skattehemman af
kronan med rätt att lösa jorden af dess rätte egare,
andra städer ha fått kronohemman, med skyldighet
att låta åbon sitta kvar i sin stadgade åborätt
o. s. v. Det finnes äfven städer, där en stor del
grundränta tillhört allmänna stiftelser, i synnerhet
hospital, men vid inträffade reformer till statsverket
indragits och delvis blifvit såld å auktion. I början
af 1600-talet pålades städerna boskaps- och åkerskatt,
dock med undantag af Norrköping, Sala och Säter. En
specifik utredning af denna sak har Kammarkollegium
gett i ett utlåtande 5 dec. 1856. Kronotiondesättning
har öfvergått halfva antalet städer, men skatten i
allmänhet varit af kronan tilldelad någon funktionär
eller något ändamål. I de flesta städer uppbars den
af prästerskapet jämlikt regeringsbeslut eller gammal
häfd. I de f. d. danska landskapen erlades denna
skatt endast i
Ängelholm, Karlshamn, Malmö, Trälleborg
och Simrishamn. Genom beslut 30 aug 1861
förordnade regeringen, att någon åtgärd för
kronotiondesättning i de öfriga städerna
i dessa provinser ej skulle vidtagas. Se
vidare Linde, "Sveriges finansrätt" (1887).
Kbg.
Stadskamrerare, i några städer drätsel-kamrerare,
är i de svenska stadskommunerna titeln på
drätselkammarens (i Stockholm drätselnämndens)
betydelsefullaste tjänsteman och chefen för
dess (drätsel-)kammarkontor. Han har att
fullgöra ett stort antal olikartade uppgifter
inom stadens administration, främst inom dess
finansförvaltning. I de mindre städerna är han
vanligen också drätselkammarens sekreterare, på
något håll äfven stadsfullmäktiges. I Stockholm har
stads-kamrerartjänsten utvecklat sig ur den gamla
"stadsens bokhållares", i det att innehafvaren
af denna syssla 3 maj 1673 af överståthållaren
tillerkändes rätt att kalla sig stadskamrerare, dock
utan att åtnjuta några ytterligare förmåner. Först
genom k. reglementet ang. Stockholms stads medel
och inkomster 20 dec. 1693 och den därpå följande
instruktionen för stadskamreraren 2 febr. 1694 blef
ämbetet ordentligt regleradt och dess innehafvare
försedd med k. fullmakt. Ny instruktion utfärdades
af K. M:t 7 dec. 1813 i samband med bildandet
af drätselkommissionen, hvarvid utnämningsrätten
förbehölls denna jämte öfverståthålla-ren. Numera
utses stadskamreraren af drätselnämnden, som senast
3 nov. 1880 i sin instruktion för kammarkontoret
uppräknat hans åligganden. I det af bankdirektören
P. R. Rabe 1914 på stadsfullmäktiges uppdrag afgifna
förslag om hufvudstadens kommunalförvaltnings
omorganisation har stadskam-rerartjänsten
indragits och det viktigaste af dennes åligganden,
finansförvaltningen, öfverflyttats på en i ett flertal
fall själfständigt beslutande "stadsdirektör"
med yttranderätt inför stadsfullmäktige.
I- Sn.
Stadskassör, den af vederbörlig kommunal myndighet
i städerna antagne tjänsteman, som förestår stadens
centrala kassa och sålunda sköter dess in- och
utbetalningar. Under det att i de mindre städerna
denna syssla vanligen är förenad med annan tjänst,
är stadskassören i de större chef för ett stadens
kassakontor. Stadskassören är en af de kommunale
ämbetsmän, som under 1600-talet upp-togo den gamle
stadsbokhållarens sysslor. I Stockholm började denna
skillnad med särskild bokhållare och särskild kassör
1644 i samband med reform i stadsbokföringen efter
slottsböckernas mönster. Stadskassörens åligganden
äro för Stockholm senast beskrifna i drätselnämndens
instruktion för dess kammarkontor 3 nov. 1880. I. Sn.
Stadskommun, kommun, som omfattar en stad. Se K o m
m u n.
Stadskrets. Se K r e t s, sp. 1271.
Stadslag, jur., i främsta rummet konung Magnus
Erikssons stadslag, d. v. s. den lag, som i Sverige
förr gällde för städerna vid sidan af den för
landsbygden gällande landslagen (se d. o.). I Sverige
likasom i andra germanska länder uppkommo särskilda
stadslagar först under medeltiden. Uppkomsten af dessa
lagar var en naturlig följd af städernas egendomliga
rättslif och själfständiga rättskipning. Sveriges
äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
