Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staffansvisor - Staffel - Staffeldt, Bernhard Ditlev von - Staffeldt, Adolf Vilhelm Schack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staffel-Staffeldt
924
gifven af hästar. Bland målningarna i Dädesjö kyrka
i Småland, senast från omkr. 1300, framställer en,
måhända af utrymmesskäl, Stefan vattnande endast
två hästar, den ena en "apel-kastad" skimmel
(se fig. 1). Ofvan dem ses stjärnan, som bebådar
Frälsarens födelse. Bland konsolrelieferna i Uppsala
domkyrka, från 1300-talet, finnes en likartad
framställning; hästarna äro där
Fig. 2. Stefan ined sina hästar, konsolrelief
i Uppsala domkyrka.
fyra (se fig. 2). Märkligt är, att däremot i
de till den här förut antydda senare kategorien
höranda visorna intet namnes om Staffans hästar. Dock
återfinnes detta drag i en 1736 upptecknad, men red^n
1695 omnämnd dansk Staffansvisa, hvilken, i likhet
med en på 1300- eller 1400-talet i England och en vid
midten af 1800-talet på Färöarna gjord uppteckning,
så till vida tillhör samma grupp, som underverket med
den Frälsarens födelse bebådande tuppen på Herodes’
bord hos dem alla utgör ett hufvudmoment. I båda de
sistnämnda visorna förekommer väl Staffan likasom
äfven den Frälsarens födelse järtecknande stjärnan,
men Staffan har ock i dem ingen befattning med
hästar. Äfven legenden om tuppen har tidigt varit känd
i Sverige. Den återfinnes i bild på ett antemensale
(se Antependium) från 1100-talet från Broddetorps
Fig. 3. Stefan, Herodes och tuppen, bild på
ett antemensale från Broddetorps kyrka.
kyrka i Västergötland (se fig. 3), på ett par
gott-ländska dopfuntar, på ett stenfragment i Skara
domkyrka samt i Dädesjöraåluingarna. Tidigast omnämnes
detta under i samband med Jesu födelse (Herodes och
de tre vise) i en fransk romans från 1100-talet. Äfven
långt tidigare förekommer väl samma under nämndt i den
religiösa litteraturen, men den återupplefvande hanen
anger då i stället Jesu uppståndelse. Beträffande åter
den endast i de svenska Staffanssångerna af denna
senare kategori ingående episoden om den omedelbart
skördebärande åkern, som förmår den Kristusbarnet för-
följande Herodes att återvända, härleder sig detta
likaledes af den kyrkliga konsten under medeltiden
här i Norden omtyckta motiv, som redan ingår i
Dädesjömålningarna, påtagligen från någon af de
många böcker om Jesu barndom (jfr Jesu barndomsbok),
som under medeltiden kommo till. Staffansupptåget
leder otvifvelaktigt sin, om ock icke allra äldsta,
härkomst från sådana folkupptåg under julen,
som i Syd-Tyskland redan omkr. 1300 föranledde
myndigheternas ingripande, samt genom dessa folkdramer
från de kyrkliga julskådespelen (se Mysterier),
men å andra sidan eger det delvis påtagUgen ock
anor från de rent hedniska upptåg vid årsskiftet,
hvilka kyrkan redan under de första kristna
århundradena ifrigt motarbetade. Af åtskilliga
forskare har Staffan sammanställts med Frej (se
d. o.) eller dennes tjänare, "skosven", Skirner. Till
mycket väsentlig del har Staffansuppträdet, såsom
W. Mannhardt (se d. o.) påvisat, påtagligen utgått
ur den urgamla folksed, som utgör det hufvudsakliga
i Staffansskedet (se d. o.). Litt.: Afzelius-Geijer,
"Svenska folkvisor" (d. l-3, ny uppl. af R. Bergström
o. L. Höijer, 1880), S. Grundtvig, "Danmarks gamle
folkeviser" (d. 2 o. 3, 1856, 1862), G. Djurklou,
"Hvem var Staffan stalledräng?" (i "Svenska
fornm. för:s tidskr.", bd 11, 1902), J. Roosval,
"Legender och symboler i Uppsala domkyrkas koromgång"
(1908), A. Lindblom, "Sankt Staffan i Östergötland"
(i "Meddelanden från Östergötlands fornm. förening",
1909), T. Norlind, "Studier i svensk folklore" (1911),
och E. Wrangel, "Staffan stalledräng i ord och bild"
(i "Svenska studier tillägnade Gustaf Cederschiöld",
1914). Senast har ämnet behandlats i A. Lindblom,
"La peinture gothique en Suéde et en Norvége"
(1916). N. E. H.
Staffel, by och station på Arth-Rigi-banan (se R-igi,
sp. 280).
Staffeldt, Bernhard Ditlev von, norsk militär, f. 23
okt. 1753 i Svenska Pommern, d. 11 jan. 1818 vid
Larvik, uppfostrad och naturaliserad i Danmark,
officer 1773, kom 1787 till Norge, blef 1788
major vid den nyuppritttade norska jägarkåren
("Norske jsegerkorps"), som han gjorde till en
elittrupp och hvars öfverste och chef han blef
1803. 1807 fick han befälet öfver den vid Larvik
samlade brigaden, och då kriget med Sverige bröt
ut våren 1808, anförtroddes honom försvaret af
gränspassen mellan Elverum och Kongsvinger, och
hans namn förknippades med träffningen vid Trän-gen
25 april och angreppet på Jaren 12 maj. 1814 blef
S. kommenderande general öfver en brigad på 4,000
man ö. om Glommen, där han skulle möta svenskarnas
första framstöt. Hans operationer präglades af
obeslutsamhet och vankelmod, delvis en följd af
Kristian Fredriks militära oduglighet; han blef
emellertid syndabock för detta misslyckade fälttåg
och anklagad inför en öfverkrigskommission. Denna
frikände honom, men Höjesteret dömde honom, säkerligen
af undfallenhet för allmänna opinionen, 1816 till
döden. Karl XIII mildrade domen till fästnings-arrest
"af kunglig nåd", d. v. s. tills vidare, och 1817
försattes S. i frihet. Jfr Mor g en-st i er n e 1.
K. V. H.
Staffeldt, Adolf Vilhelm Schack S.. dansk skald,
ämbetsman, f. 28 mars 1769 på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
