- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
981-982

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stanhope, James - Stanhope, Philip Dormer - Stanhope, Charles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

981

Stanhope

982

efter Georgs I:s tronbestigning 1714 till
statssekreterare. S. ledde 1715 organiserandet af
den jako-bitiska resningens bekämpande, blef vid
Town-shends fall 1717 förste skattkammarlord och
skatt-kammarkansler, men återgick 1718 till sin forna
statssekreterarpost. Han upphöjdes 1717 till viscount
S. of Mahon och 1718 till earl S. Från 1716 var han
den verklige ledaren af Georg I:s utrikespolitik,
åvägabragte 1718 kvadruppelalliansen mellan England,
Frankrike, Österrike och Holland samt vann efter
Alberonis fall 1719 anslutning till denna allians
äfven af Spanien. S. genomdref 1719 af-slutandet af
fred mellan Hannover och Sverige och sände därpå
till Östersjön en eskader under amiral Norris,
hvilken dock anlände för sent för att hindra de ryska
härjningarna på Sveriges östkust. S angreps häftigt i
parlamentet i samband med Scderhafskompaniets affärer,
och sinnesrörelse öfver dessa angrepp uppges ha
vållat hans död. Genom sitt giftermål med Lucy Pitt,
en faster till William Pitt d. ä., inledde S. den
intima förbindelsen mellan släkterna Pitt och S.

2. Philip D or mer S., 4:e earl af C h e-s t e r f
i e l d, den föregåendes kusins son, statsman och
författare, f. 22 sept. 1694 i London, d. 24 mars
1773, blef redan 1714 led. af underhuset, men egnade
sig mest åt sina nöjen och började, först sedan
han efter faderns död 1726 tagit säte i öfverhuset
(han hade förut burit titeln lord S.), taga verksam
del i det politiska lifvet. Han var 1728-32 brittisk
ambassadör i Haag och skötte därunder med skicklighet
de förhandlingar, som ledde till afslutandet 1731
af Wienalliansen med Spanien, Holland och Österrike
om garanti för pragmatiska sanktionen (se d. o.),
motsatte sig efter hemkomsten Walpoles accisbill
och fick därför 1733 afsked från det ämbete som
öfverhofmarskalk (lord high steward) hos Georg II
han innehaft sedan 1727. S. blef därpå ledare för
oppositionen i öfverhuset och gjorde där allt för
att bringa Wal-pole på fall. Dessemellan företog han
resor på kontinenten och knöt vänskapsförbindelser med
Vol-taire, Montesquieu och Crébillon d. y. Med Georg
II hade han stött sig genom sitt äktenskap (1733)
med en oäkta dotter till Georg I, Petronilla Melu-sina
von der Schulenburg, och sin hotelse att öppna process
mot kronan om ett åt hennes moder af Georg I gifvet
legat. S. fortfor äfven efter Walpoles fall (1742) med
sin opposition mot regeringen, hvilken han angrep i
elaka broschyrer och tidningsartiklar. Efter Walpoles
efterträdare Carterets fall blef S. 1744 medlem af
Pelhams ministär och lyckades s. å. på en ny ambassad
till Holland förmå republiken att kraftigt deltaga
i österrikiska tronföljdskriget. Som lön härför blef
han 1744 lordlöjtnant på Irland, hvars styrelse han
till 1746 ledde på ett statsklokt och framgångsrikt
sätt. Han uppmuntrade öns näringslif och lyckades
genom en

både fast och tolerant politik afhålla de hvarandra
bekämpande partierna från att störa lugnet. 1746
-48 var han statssekreterare, men nödgades genom
konflikter med sina ämbetsbröder i kabinettet att afgå
och lämnade då för alltid det politiska lifvet för att
helt egna sig åt studier och författarskap. 1751 tog
han ledande andel i tillkomsten af parlamentsbeslutet
om införande i England af den nya (gregorianska)
kalendern. På äldre dagar blef han döf och slutligen
äfven blind. - S. egde en glänsande, men ytlig
begåfning, var god talare och skicklig ämbetsman, men
saknade sedliga grundsatser, var ytterligt själfvisk,
gjorde förställning till sin andra natur och hängaf
sig lidelsefullt åt högt spel. I samtal liksom i sina
skrifter visade han sig vara en kvick epigrammatiker;
som författare är han mest känd genom Letters to
his son (2 bd, 1774; ånyo utg. af lord Mahon, 5 bd,
1845-53, och af J. Bradshaw, 3 bd, 1892), en samling
till hans naturlige son Philip S. ställda bref om
världsmannaklok lefnadskonst. De kännetecknas af
elegant stil, liflig och träffande observationsförmåga
och förfinad litterär smak samt tolka med ofta cynisk
öppenhjärtighet sin tids ytliga och själfviska
moraluppfattning. Ett liknande arbete är Letters
to his godson (1817 ; ny uppl. af lord Carnarvon
1890). Biogr, af W. Ernst (1893) och W. H. Craig
(1907).

3. Charles S., 3:e earl S., sonson till S. l,
politiker och vetenskapsman, f. 3 aug. 1753 i
London, d. 15 dec. 1816 på släktgodset Chevening
i Kent, bar 1767-86 titeln lord Mahon, dref som
yngling i Geneve ifrigt matematiska studier,
fick 1771 en afhandling om pendeln pris-belönt af
sv. Yet. akad. samt tog under sin vistelse i Schweiz
djupt intryck för lifvet af där rådande demokratiska
frihetsidéer. Han var 1780-86 led. af underhuset
och understödde där sin svåger William Pitt d. y.,
men bröt sedermera med denne under intrycket af Pitts
motstånd mot franska revolutionen. S. var ordf. i en
till minne af 1688 års revolution stiftad Eevolution
society, hvars medlemmar 1790 öppet gåfvo uttryck
åt sin sympati för republikanerna i Frankrike, och
s. å. publicerade han ett svar på Burkes kritik af
franska revolutionen. I öfverhuset, där han 1786
fått säte vid faderns död, stod han till sist ensam,
"i en minoritet af en", i sitt motstånd mot hvarje
engelsk inblandning i Frankrikes inre politik,
och han ifrade lika fruktlöst för den radikala
engelska oppositionens kraf på tryckfrihet,
parlamentsreform, negerslafveriets upphäfvande
o. s. v. S. utgaf 1779 ett naturvetenskapligt
arbete, Principles of electri-city, och sysslade
träget med mekaniska experiment. Bl. a. konstruerade
han en förbättrad tryckpress ("Stanhopes press"),
räknemaskiner m. m. samt egnade mycken möda åt
ångmaskinsproblemet. - Sonen Philip Henry S., 4:e

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free