Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stansning - Stans foreland - Stanssmide - Stante pede - Stantienit - Stanton,l Edwin M'Masters - Stanton, Elizabath Cady - Stanz - Stanzerna - Stanzioni, Massimo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1001
Stans foreland-Stanzioni
1002
utstansas samtidigt med mutterämnena. En speciell art
stansning utgör bortklippandet af det s. k. "skägget",
d. v. s. den tunna hinna, som bildas vid föremål,
framställda genom sänksmide (se d. o.). För stansning
af runda hål eller ämnen göres verktygets tryckyta
svagt konvex, stundom försedd med en konisk spets
i midten för noggrann centrering. För att lättare
intränga i plåten och mera likformigt fördela
trycket under arbetet kan stansens egg formas efter
2 skruflinjer (Kennedys spiralstans, e], hvarvid den
tryckande ytan ej är plan, utan bildar 2 buktiga
ytor. Dessa stansar äro dock svåra att tillverka
och ha ej vunnit någon större spridning. Stansen
bör afsmalna uppåt, och dynan bör vara svagt konisk
å öfverytan. Den senares hål bör vara något större
och stansens diameter något mindre än det hål, som
skall utstansas, skillnaden i diametrar */4 ä 1/s
af plåttjockleken.
För stansningens utförande användas dels
hand-apparater för tunnare plåt och bleck (under 5
mm.), dels stansmaskiner. Vid de förra nedtryc-kes
verktyget förmedelst en häfarm antingen genom
en excenterskifva, knähäftyg etc. eller genom
hydrauliskt tryck, åstadkommet med handpump. Vid
stansmaskinerna, som vanligen äro förenade med plåtsax
(kombinerade klipp- och stans-maskiner], är verktyget
fäst vid en upp och ned rörlig slid, drifven af en
kraftig excentertapp. Dessa maskiner erfordra tungt
svänghjul för uppsamlande af energi under tomgången
eller tiden för verktygets uppåtgående rörelse samt
aflämnande af densamma under arbetstiden. Enär det
är af största vikt, att hålen bildas i sina rätta
lägen, förut vanligen med hvit färg märkta cirklar
å plåten, måste, då denna flyttas för hand, alltid
finnas en anordning för ögonblicklig till- eller
frånkopp-iing af verktyget vid slidens nedgående
rörelse. För detta ändamål används antingen en
tryckklots (äldre anordning), som genom ett hastigt
handgrepp kan utryckas, eller också en vridbar
kil (Schulers anordning), som tillika utgör en
säkerhetsanordning, i det att verktyget automatiskt
stannar i sitt högsta läge, liksom vid de vanliga
excenterpres-sarna. Bland nyare maskiner märkas
den John’ska (Berlin-Erfurter-maschinenfabrik), som
väsentligt skiljer sig från den vanliga typen genom
sin lättare byggnad och sitt egendomliga driftsätt,
nämligen genom en tandhjulsmekanism, som ryckvis
nedpressar stansen. Konstruktionens grundtanke är
den, att stansens långsamma, kontinuerliga rörelse
ersattes med en serie snabbt på hvarandra följande
tryckspänningar, hvarvid svänghjulet alltjämt roterar
med samma hastighet. Större stans-maskiner drifvas
vanligen med elektrisk motor, anbragt å maskinen,
hvilket alltid är fördelaktigt vid maskiner med
långa uppehåll i arbetet. Maskinens skärhastighet
är 15 ä 20 mm. per sekund och slaghöjden 2 ä 3
ggr plåttjockleken. Inom bleckbearbetningen ha
stansmaskinerna stor användning, särskildt vid
massfabrikation, hvarvid plåtämnet automatiskt
frammatas antingen i rät eller krökt linje (cirkel)
för hålens regelbundna placering (se B l e c k s l a g
e r i). En särskild art stansning är s. k. uthuggning,
vanligen åstadkommen genom ett verktyg med skarp,
knifformig egg, huggpipa, t. ex. för uthuggning
af olik-
formade föremål ur läder, väfnader, papp, papper
etc. Nåson underliggande "dyna" erfordras ej
i sådant fall. _
G. S-n.
Stans foreland [stä’ns fåo’lond]. Se Spetsbergen.
Stanssmide. SeHammareoch Sänksmide.
Sta’nte pe’de, lat., på stående fot, på stället,
ögonblickligen. Samma betydelse har lat. stans pede in
uno (eg. "stående på ena foten"; citat från Horatius).
Stantienit, en art b ä r n s t e n, se d. o., sp. 850.
Stanton [stä^ton], Edwin M’Masters, amerikansk
statsman, f. 19 dec. 1814 i Steubenville, Ohio, d. 24
dec. 1869 i Washington, egnade sig åt advokatyrket,
var före inbördeskrigets utbrott demokrat, men
motståndare till negerslafveriet och innehade sista
tiden af Buchanans president-skåp generaladvokatposten
i dennes kabinett (1860-61). Trots tidigare skarpa
politiska sammanstötningar dem emellan gjorda
Lincoln honom jan. 1862 till krigsminister. Med
outtröttlig energi och stor organisationsförmåga
ledde han krigs-dapartementet under inbördeskriget
1867-68 råkade han med presidenten Johnson i
en strid, som framkallade dennes konflikt med
kongressen. S. afgick maj 1868, sedan försöket att
ställa Johnson inför riksrätt misslyckats. 1869 utsåg
presidenten Grant S. till led. af unionens högsta
domstol, men han afled redan fyra dagar efter denna
utnämning. Energi, patriotism och stridbart lynne voro
S:s utmärkande karaktärsdrag. Jfr biografier öfver
S. af G. C. Gorham (2 bd, 1899) och F. A. Flower
(1905). (V. S-g.)
Stanton [stä’nton], Elizabeth Cady, nordamerikansk
kvinnlig reformator, f. 12 nov. 1815 i Johnstown,
staten New York, d. 26 okt. 1902 i New York, var
dotter till domaren D. Cady och 1840-87 gift med
antislafveriagitatorn Henry Brewster S. (f. 1835,
d. 1887). Själf egnade hon sig från 1840-talet
med ifver åt agitation för vidgande af kvinnornas
medborgerliga rättigheter och bidrog väsentligt till
genomförande i staten New York af flera lagändringar
i detta syfte. Hon var 1865-90 ordf. i amerikanska
nationalföreningen för kvinnans rösträtt. Jämte Susan
B. Anthony och Mathilda Joslyn Gage utgaf hon The
history of woman suffrage (3 bd, 1880-86).
Stanz [stants], köping. Se Stans.
Sta’nzerna (af it. sta’nza, plur. sta’nze,
boningsrum), den traditionella benämningen
på en af Ra-fael och hans efterföljare
dekorerad våning i Vatikanen i Rom (se L
o g g i a, sp. 980, och S an ti, sp. 756).
G-gN.
Stanzioni f-tsiåni], Mäss i m o, italiensk målare af
neapolitanska skolan, f. 1585 i Neapel, d. där 1656,
studerade först under Fabrizio Santa-fede, men blef
senare, ehuru äldre än Ribera, dennes lärjunge. Han
utbildade sig vidare i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
