Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statens entomologiska anstalt - Statens farmaceutiska laboratorium - Statens fartygsinspektion - Statens handelskommission - Statens historiska museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statens entomologiska anstalt. Se Försöksväsendet
på jordbruksområdet.
Statens farmaceutiska laboratorium. Se Statsmedicinska
anstalten.
Statens fartygsinspektion (off. Fartygsinspektionen), en jämlikt § 2 i lagen om tillsyn
å fartyg 16 okt. 1914 år 1915 upprättad, till
Kommerskollegium hörande organisation, som har att
utöfva svenska statens preventiva l. förhandskontroll
öfver fartygs sjövärdighet. Organisationen
utgöres i hufvudsak af fartygsinspektionens
chefsmyndighet i Stockholm, fartygsinspektörer
samt i viss mån konsulerna och ombudsmännen vid
sjömanshusen. Kommerskollegiets verksamhet i olika
former med hänsyn till sjöfartssäkerheten regleras
genom instruktionen för fartygsinspektionens
chefsmyndighet 31 dec. 1914, och enl. denna
skall bl. a. tills vidare inom kollegiets byrå
för ärenden ang. utrikes handeln och sjöfarten
vara inrättad en särskild afdelning, kallad
fartygsinspektionsafdelningen. Denna förestås närmast
af en öfverinspektör och chef. Närmast under honom
lyda: en förste byråinspektör, en sekreterare och en
byråinspektör. Vidare äro å afdelningen anställda
amanuenser och kvinnliga biträden. För utöfvande
af den lokala tillsynen å fartyg inom riket skall
detta enl. k. förordn. 31 dec. 1914 vara indeladt i
tills vidare 6 distrikt (fartygsinspektionsdistrikt),
nämligen Sundsvalls, Stockholms, Oskarshamns, Malmö,
Göteborgs och Kristinehamns distrikt. Hvarje
distrikt står under inseende af en förste
fartygsinspektör (med vissa ingenjörstekniska
och praktiska kvalifikationer). Inom distrikten
finnas vidare på lämpligt sätt fördelade tills
vidare 16 underlydande tjänstemän, benämnda andre
fartygsinspektörer (med viss ingenjörsteknisk,
nautisk eller maskinteknisk sakkunnighet). Den lokala
tillsynen utöfvas af fartygsinspektörerna genom
olika slags förrättningar. Dessa äro hufvudsakligen:
sjövärdighetsbesiktning, d. v. s. en periodisk, mera
omfattande undersökning; inspektion, en tillfällig,
mindre omfattande undersökning af först och främst
fartygets utrustning och lastningsförhållanden
m. m.; passagerarfartygsbesiktning, en till blott
passagerarfartyg inskränkt speciell undersökning,
som utmynnar i passagerarfartygscertifikat;
materialprofning, undersökning, huruvida det
i fartyget ingående järnmaterialet fyller vissa
betingelser; fribords-uppmätning och beräkning,
d. v. s. fastställande af ett fartygs högsta
tillåtna nedlastning. - 12 febr. 1864 utfärdades
k. förordn, om hvad som borde iakttagas i afseende
på passagerarångfartygs byggnad, utrustning
och begagnande, och nya sjölagen af 12 juni 1891
innehåller en del bestämmelser i syfte att trygga
sjöfartssäkerheten, men någon annan kontroll
öfver bestämmelsernas efterlefnad fanns icke än
den, som ansetts ligga i stadgandet af straff
för befälhafvare vid uraktlåtenhet att tillse,
att vid resans anträdande själfva fartyget är
sjövärdigt och att annat för resans erfordrande
är i behörigt skick. Genom k. skrifvelsen 29 mars
1899 tillsattes visserligen särskilda inspektörer
för passagerarångfartyg, men den af dem utöfvade
kontrollen visade sig ej fullt effektiv. Först efter
mer än tjuguåriga förberedelser och kommittéarbeten
var det vidlyftiga lagstiftningsarbetet rörande
sjöfartssäkerheten vid
1914 års slut fullbordadt (se
Sjöfartssäkerhetslagstiftning) och den nya
organisationen för utöfvande af statskontrollen skapad
genom den ofvannämnda lagen af 16 okt. 1914. N. G. N.
Statens handelskommission, en 8 juni 1915 af K. M:t
tillsatt, af de särskilda förhållandena under
då pågående Världskrig föranledd kommission med
ursprungligt uppdrag att bereda ärenden rörande
utfärdande och upphäfvande af utförselförbud,
beviljande af dispens från dylika förbud,
meddelande af bestämmelser ang. transitoförsändning
af till utförsel förbjudet gods och andra därmed
sammanhängande frågor. Frågor af ofvannämnda slag
hade tidigare under kristiden behandlats direkt
inom Finansdepartementet, och den erforderliga
sakgranskningen hade i regel skett genom formliga
remisser till vederbörande myndigheter eller
kommissioner, men denna ordning hade visat sig
vara förbunden med vissa olägenheter. Kommissionen
bestod urspr, af 7 ord. led. under ordförandeskap
af landshöfding E. B. Trolle. Till kommissionen,
hvars verksamhetsområde till en början hänförde sig
allenast till exportärenden, förlades l nov. 1915
handläggningen af samtliga ärenden ang. Sveriges
utoch införsel (inklusive genomförsel) från eller
till de krigförande länderna. En afsevärd del af
Utrikesdepartementets befattning med dylika frågor
öfverflyttades därigenom till kommissionen. Efter
tillkomsten, af lagen ang. vissa utfästelser rörande
in- och utförsel af varor m. m. 17 april 1916 (den
s. k. krigshandelslagen) öfverläts tillämpningen af
denna lag till kommissionen, hvars medlemsantal därvid
ökades. 8 juli 1916 uppdrog K. M:t åt kommissionen att
handlägga vissa ärenden om undantag från förbud mot
tidsbefraktning af svenskt fartyg, mot fortskaffande
af gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter och
mot upplåtande af nyttjanderätt till svenskt fartyg
åt utlänning, och i samband därmed ökades ytterligare
kommissionens ledamotsantal. Jämväl efter sistnämnda
tidpunkt förordnades tid efter annan nya ledamöter
i kommissionen. Hos densamma voro l jan. 1917 fast
anställda 37 manliga och 27 kvinnliga biträden samt
29 tillfälliga biträden.
Statens historiska museum, i Stockholm, är Sveriges
centralmuseum för minnen af förhistorisk och
medeltida kultur. Museet står sedan 1786 under
Vitt. hist. o. ant. akad:s vård och är sedan 1866
inrymdt i Nationalmuseets bottenvåning.
Samlingarna utgöras af den förhistoriska
l. fornsakssamlingen, medeltidssamlingen,
samlingarna från nyare tid, k. myntkabinettet,
antikvarisk-topografiska arkivet och
biblioteket. För samlingarnas konservering och
vetenskapliga bearbetning finnas en särskild
konserveringsafdelning samt stora samlingar af
klichéer och ljusbilder. Samlingarna äro införda på
omkr. 16,000 inventarienummer, men ett enda nummer
omfattar ofta 100- och l,000-tals föremål. Ensamt af
guld (frånsedt mynt) torde finnas omkr. 1,500 föremål.
1. Förhistoriska samlingarna äro kronologiskt
ordnade efter de tre stora förhistoriska perioderna,
sten-, brons- och järnåldern. En betydande del
af museets samlingar är på grund af lokalbrist
magasinerad. Stenåldersafdelning en är uppdelad på
två hufvudgrupper: en kronologiskt ordnad typsamling
med ben- och stenredskap (se pl. I,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
