Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa register finnes dock tyvärr intet bevaradt till
vår tid. Däremot eger man ännu från medeltiden en
mängd uppteckningar af militär- och finansstatistiskt
innehåll, såsom Vilhelm Eröfrarens "Domesdaybook",
Valdemar II:s "Jordebog", m. fl.
Mot slutet af medeltiden begynte statsekonomiska
fakta tilldraga sig en långt större uppmärksamhet
än förr, och än mera blef detta fallet redan under
de första århundradena af den nyare tiden. Såväl
näringsverksamhetens uppblomstring som statslifvets
koncentration och statsmyndigheternas i sammanhang
därmed alltmer växande intresse för ekonomiska
frågor ("kolonialpolitiken") gjorde behofvet
af en noggrannare kännedom om den egna statens
och grannfolkens tillgångar och maktmedel
alltmera kännbart. Också finner man den tidens
regeringar ifrigt sysselsatta med att förskaffa
sig statsekonomiska upplysningar af alla slag. En
rik källa för iakttagelser öfver främmande länder
vanns bl. a. genom det nyuppfunna diplomatiska
beskickningsväsendet. Med den större ordningen
och likformigheten i förvaltningen följde äfven
insamlandet och bevarandet af planmässigt affattade
redogörelser och längder, behandlande hela nationen
från någon viss synpunkt. Afsedda nästan uteslutande
för ögonblickets praktiska behof, blefvo visserligen
dessa längder icke närmare bearbetade, men om den
rikedom af upplysningar, som härutinnan döljer sig i
de gamla arkiven, får man en föreställning genom de
bearbetningar, som på en eller annan punkt utförts
i våra dagar, t. ex. i Sverige af Hans Forssell
("Sverige 1571" o. a. arbeten). Efter reformationen
kom en ordnad kyrkobokföring snart nog i gång i flera
länder. De första försöken till ett planmässigt
bearbetande och framläggande af det sålunda på
olika vägar samlade materialet gjordes mot slutet af
1600-talet i England.
Som grundläggare af den äldre tyska
"politisk-statistiska" skolan pläga anföras
H. Conring (1606-81) och G. Achenwall (1719- 72),
af hvilka den senare bragte namnet statistik
till allmännare användning och därför fått ge
denna äldre riktning sitt namn. För Achenwall
och hans skola är statistiken "die kenntniss der
staatsmerkwürdigkeiten"; dess uppgift är alltså
en skildring af statens förhandenvarande tillstånd
inom alla grenar, land och folk, statsförfattning
och näringar m. m. Framställningen var oftast rent
deskriptiv, och endast det närvarande var af intresse;
det förflutna var för statistiken värdelöst. Om
företeelsernas orsaker och lagar forskade man alltså
ännu icke. Sifferformen var icke den förhärskande
vid framställningen. Skolans ståndpunkt anges i
Schlözers ryktbara ord: "historia är fortlöpande
statistik, och statistik är stillastående historia",
- en sats, som dock är oriktig redan därför, att
dessa båda vetenskaper ge en helt olika betydelse
åt det personliga elementet. En kvarlefva af den
achenwallska åskådningen är, att vid våra universitet
statistiken ända till 1910 varit endast ett biämne
till statskunskapen och tills dato är frånskildt som
eget ämne endast i Uppsala.
Som den moderna statistikens, närmast
befolkningsstatistikens, grundläggare torde preussiske
konungen Fredrik II:s fältpredikant J. P. Süssmilch
(1707-67) kunna räknas. Som epokår
kan anges 1761, då hans "Göttliche ordnung" utkom
i sin 2:a uppl. Süssmilch hade mottagit många
värdefulla impulser från de engelske politiske
aritmetikerna - John Graunt, som 1662 utgaf ett
berömdt arbete, innehållande ett försök till
dödlighetsberäkningar, på grundval af för London
publicerade kyrkböcker, hans vän William Petty (se
d. o.), mest bekant som uppfinnare af beteckningen
"politisk aritmetik" och som utgifvare af en
senare upplaga af Graunts verk, och den berömde
astronomen Edm. Halley (se d. o.), hvars 1693
publicerade dödlighets- och folkmängdsberäkningar
(med ledning af dödböcker för Breslau) höra till
dödlighetsstatistikens mest geniala produkter. Den
bärande idén i Süssmilchs verk är den öfverallt
i människo- liksom i naturlifvet framträdande
lagbundenheten, som han visserligen betraktade som
ett utflöde af en "gudomlig ordning", men som lätt
omskrifven i moderna vändningar ter sig som dikterad
af "de stora talens lag". I sina med oerhörd flit,
delvis efter äldre mönster, men i dittills okänd
omfattning från in-och utland, ej minst från Sverige
(genom Wargentin), hopbragta materialsamlingar,
i första rummet af befolkningsstatistiska data,
inarbetade han flera af de politiske aritmetikernas
metodiska uppslag och satte lagbundenhetsforskningen
i system. Sedan detta klassiska arbete, hvars ofta
förträffliga källkritiska anmärkningar icke äro
det minst värdefulla, utkommit, kan statistiken
betraktas som i princip frigjord från statskunskapen
som egen vetenskap. Ännu i början af 1800-talet
uppblossade emellertid i Tyskland en häftig strid
mot "tabellvetenskapen", som af representanter för
den äldre, achenwallska, skolan beskylldes för ett
"omoraliskt-materialistiskt" betraktelsesätt af
samhällslifvet.
I högre grad kunde denna förebråelse ha riktats mot
belgaren A. Quetelet (se d. o.), den moderna
statistikens andre grundläggare. Quetelet var
naturvetenskapsman, i första rummet astronom. För
honom var den i samhällsföreteelserna framträdande
lagbundenheten af samma slag som naturlagarnas,
en uppfattning, som knappast behöfde menligt
påverka forskningen inom ett gränsområde sådant
som antropologien (och antropometrien), men som
oundvikligen vållat missriktningar inom hans
älsklingsspecialitet, kriminalstatistiken. Hans
entusiastiska, i ofta ganska naturalistiska
vändningar klädda framställning af "normalmänniskan"
("l’homme moyen") med alla hennes i talens fortlöpande
regelbundenhet återspeglade normalegenskaper, hennes
normalkriminalitet o. s. v., väckte sensation, fann
snart i tidens naturvetenskapligt materialistiska
åskådning tacksam jordmån (hans hufvudverk, "Sur
1’homme et le développement de ses facultés",
utkom 1835) och påverkade kraftigt litteratur,
konst och filosofi. Till en tid blef hans åskådning
förhärskande. Statistiken blef en modevetenskap med
universella anspråk. På dessa öfverdrifter följde
med naturnödvändighet ett svårt bakslag. I trots af
sin matematiska skolning (och sin förfarenhet med "de
stora talens lag") hade Quetelet af sin entusiasm ofta
låtit förleda sig att draga de djärfvaste slutsatser
af ett otillräckligt eller inhomogent material,
att intolka alltför mycket i talen. Särskildt
olyckligt var nog valet af kriminalstatistiken som
experimentalfält. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
