Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenhammar, Kristian - Stenhammar, Jakob Axel - Stenhammar, Per Ulrik - Stenhammar, Evald Henning Teodor - Stenhammar, Fredrika - Stenhammar, Karl Vilhelm Eugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1231
Stenhammar
1232
ningar öfver Vet. akadis sedan 1854 aflidna ledamöter"
(I, 1873).
4. Jakob Axel S., den föregåendes broder,
vitterhetsidkare, f. 10 sept. 1788 i Västra Eds
socken, Kalm?r län, d. 17 juli 1826 som vice pastor
i Vreta kloster, blef student i Uppsala 1806
och inköpte 1810 jämte V. F. Palmblad akademiska
boktryckeriet, men sålde sin andel 1815. Sedan
han någon tid drifvit ett pappersbruk i Småland,
återvände han till Uppsala, där han blef
präst 1817. S. tillhörde under sin vistelse i
Uppsala Auroraförbundet och offentliggjorde några
dikter i de af honom tills, med Palmblad utgifna
"Eleganttidning" (1810) och "Upsala tidning"
(1812 -15).
5. Per Ulrik S., arkitekt, tonsättare, son till
S. 3, f. 20 febr. 1829 i Törnevalla, Östergötland,
d. 8 febr. 1875 i Stockholm, studerade vid
Teknol. institutet och konstakademien, blef
1866 lärare vid nämnda akademi och arkitekt 1874 vid
öfver-intendentsämbetet och Serafimerordensgillet
samt 1875 vid Vet. akad. Han uppgjorde ritningar
till flera kyrkor i landsorten, Ersta kapell och
stiftelsen "Konung Oskar I:s minne" i Stockholm
m. m. - Musikalisk autodidakt med afgjord begåfning,
komponerade S. kyrkliga körer och solosånger,
af hvilka flera blifvit folkkära, såsom
kyrkoarian Denne är min käre son, kvartetten Måste
ock af törnen vara, Röstpsalm (för solokvartett
och blandad kör). Hans oratorium David och
Saul (tr. 1878 af Mus. konstfören.) utfördes 1900
med instrumentering af sonen Vilhelm S. Det är
ett verk af mycken friskhet, gammaltestamentlig
enkelhet och naiv trosglädje. S. skref äfven några
världsliga sångsamlingar m. m. Hans stil påminner
om Mendelssohn och i vissa drag om Wennerberg.
Han blef 1868 led. af Mus. akad.
6. EvaidHenningTeodorS., den föregåendes broder,
präst, f. 18 mars 1836 i Härads-hammar, d. 26
aug. 1910, blef student i Uppsala 1854, filos,
doktor där 1866 och var läroverksadjunkt i
Linköping 1865-69. Sedan han 1874 aflagt "gamla"
teol. kandidatexamen, blef han docent i dogmatik
i Uppsala s. å., prästvigd 1875,
e. o. hofpredikant och domkyrkosyssloman i Linköping
1876 samt utnämndes s. å. till kyrkoherde
i Vreta kloster och Stjärnorp, hvilket ämbete han
tillträdde först 1878. Han var kontraktsprost
1888-1904, blef teol. doktor 1893 och var preses vid
prästmötet i Linköping 1895. Vid prästmötena 1882
och 1888 hade han varit en uppmärksammad minnestalare.
Från trycket utgaf han bl. a. Har Kant angifvit den
rätta grunden för kunskapens allmängiltighet och
nödvändighet? (gradualafh. 1866), Rationalismen
inom lutherska kyrkan, betraktad i dess hufvudformer
med särskild hänsyn till dess religiösa betydelse
och halt. L (1875), Studie med afseende på den
Ritschlska teologien (prästmötesafh. 1895), och
delar af sin faders korrespondens (se S. 3).
7. FredrikaS., den föregåendes svägerska, född A n
dre e, sångerska, f. 19 sept. 1836 i Visby,
d. 7 okt. 1880 i Stockholm, var först elev af V.
Söhrling och studerade 1851-54 vid kon-servatoriet i
Leipzig, till en början endast piano och komposition,
men efter att ha hört Jenny Lind och Henriette Sontag
äfven sång. Efter ofullstän-
1863 med rik
dig undervisning af fru Schäffer fick hon
anställning i Dessau, gasterade i Kassel och Leipzig
samt debuterade 1855 i Stockholm som Harriet i
"Martha". Efter två års engagemang i sistnämnda stad
reste hon till Paris, fullkomnade sin sångbildning
hos Duprez 1857-58 och gasterade i Wien 1859. Sedan
tillhörde hon ständigt K. operan i Stockholm, utom
en kort tid 1867-68.
gifte hon sig Oskar Fred-
S. (f. 1834, 1862-
65, kontrollör vid tullverket 1881, d. 1884). Fru
S. utvecklade mångsidig och flitig verksamhet vid
K. operan, där hon uppträdde nära 1,000 gånger. De
partier hon hos oss kreerade voro Matilda i "Vilhelm
Tell", Benjamin i "Joseph", Anna i "Muntra fruarna",
"Hans Heiling" och "Hertig Magnus och sjöjungfrun",
Gabriella i "Nattlägret", Leonora i "Trubaduren",
Gilda i "Rigoletto", Estrella di Sona, Margareta i
"Faust", Ninka i "Bräma och bajaderen", Irene i
"Rienzi", Isabella i "Quentin Durward", Inez i
"Afrikanskan", Senta i "Flygande holländaren", Elsa
i "Lohengrin", Isaura i "Vikingarne" och Elisabet i
"Tannhäuser". Bland hennes öfriga roller må nämnas
grefvinnan Almaviva i "Figaros bröllop", Anna i "Don
Juan", Agata i "Friskytten", Bertha i "Profeten",
Pamina i "Trollflöjten", Rezia i "Oberon", Alice i
"Eobert" och Selika i "Afrikanskan". Hon var mindre
dramatisk än lyrisk sångerska, och sina sannaste
triumfer firade hon i konsertsalen med sin innerligt
poetiska tolkning af Schumanns, Kjerulfs, Josephsons
och Södermans sånger. På scenen lyckades hon bäst i
tysk musik, ej blott den klassiska, mozartska och
weberska, utan äfven den moderna wagnerska (Elsa,
Senta, Elisabet), så långt nämligen som där uttalar
sig en ren och offrande kvinnlighet. Hon besatt icke
mycket af fransk esprit eller italiensk brio, men
så mycket mera af tyskt gemyt. Hennes tongifning
var mönstergill, hennes mezza voce var utsökt,
hennes föredrag flärdfritt och fint musikaliskt. Som
sånglärarinna öfvade hon gagnande verksamhet, hvarpå
hennes elever Grabow, Moe, Sommelius och Aas (Oselio)
lämnat tillräckliga bevis. Hon blef 1864 led. af
Mus. akad. Hennes kompositioner, hvaraf några blifvit
tryckta, förvaras i Mus. akad:s bibliotek. - Hennes
dotter Elsa Elfrida Margareta S., f. 23 maj 1866
i Stockholm, är sedan 1907 kantor vid domkyrkan i
Göteborg, verkar som musiklärarinna och har tills,
med sin moster domkyrkoorganisten Elfrida Andrée
(se denna) sedan 1895 anordnat årliga folkkonserter
i Göteborg och själf gett en mängd omtyckta
folkviseaftnar.
8. Ernst Vilhelm Emanuel S., son till S. 5, arkitekt,
f. 26 mars 1859 i Stockholm, studerade vid Tekniska
högskolan 1877-82 och vid konstakademien 1882-84,
blef assistent i arkitek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
