Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkolstjära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1251
Stenkolstjära
1252
mindre segflytande massa af karakteristisk lukt
och med eg. v. vanligen mellan l,i-1,3. Den är
till största delen löslig i bensol och liknande
lösningsmedel. Den olösliga återstoden utgöres af
fritt kol, som ger tjäran dess svarta färg. Tjäran
reagerar alkaliskt på grund af sin ammoniakhalt,
till skillnad från trätjäran, som reagerar
surt. Stenkolstjäran karakteriseras vidare däraf,
att öfvervägande delen af de i densamma förekommande
föreningarna utgöres af aromatiska kolväten,
medan trä- och torftjärorna utmärkas för stor
halt af syrerika föreningar och brunkolstjäran för
parafinkolväten. Bland stenkolstjärans viktigaste
kolväten märkas: bensol C6 H6, toluol C7 H8, xyloler
C8H10, mesitylen C9H12, pseudoku-mol C9H12, naftalin
C10H8, fluoren C13 H10, an-tracen C14H10, fenantren
G16H10, pyren C16H10 och krysen C18 H12. Bland öfriga
neutrala ämnen kunna dessutom nämnas bensonitril
C6H5CN, ku-maron C5 H8 O och karbasol C12 H9 N. I
stenkols-tjäran ingå vidare åtskilliga sura och
basiska föreningar. Af de förra äro eg. endast fenol
C6 H5 OH och de 3 kresolerna C6 H5 CH3 OH af större
betydelse. Bland de senare märkas pyridin C5H5N,
kinolin C9 H7 N och akridin C13 H9 N.
Tjäran bildas vid torrdestillering af stenkol och
erhålles numera i stor mängd som biprodukt vid
beredning af lysgas (se d. o.) och vid koksverk
(se Koks). Ehuru redan 1681 tysken J. Becher och
engelsmannen H. Serie uttogo patent på framställning
af tjära vid stenkolsdestillation, fick dock
stenkolstjäran icke förrän i början af 1800-talet, då
lysgasindustrien började utvecklas, större betydelse,
ehuru först som en ovälkommen biprodukt. 1813
började man i England genom destillering af tjäran
framställa för konservering lämpliga oljor, och efter
det impregnering af järnvägsslip-rar med kreosotolja
1813 allmänt började införas, kunde tjäran på bättre
sätt tillgodogöras. Sedan tysken F. F. Runge (se
d. o.) 1834-36 i sten-kolstjärau upptäckt anilin,
fenol och pyrrol, Hoff-mann 1845 funnit bensol samt
engelsmännen Perkin och Natanson 1856 ur tjäran
framställt färgämnena mauvem (se d. o.) och fuksin
(se Anilinf ärger), har tack vare vetenskapens och
teknikens förenade krafter bearbetningen af tjära
utvecklats till ett af den kemiska storindustriens
förnämsta fält. Men man är ännu långt ifrån på
det klara med dess sammansättning och möjlighet
att lämna ytterligare värdefulla produkter, öfver
100 olika kemiska föreningar ha hittills isolerats
därur, och dock lyckas man alltjämt upptäcka nya,
såsom t. ex. det af Weissgerber 1910 framställda
in-dolet visar. I Sverige anlades det första
destilla-tionsverket för stenkolstjära 1859 af Johan
Ohlsson. 1915 erhölls som biprodukt vid Sveriges
gasverk omkr. 16,000 ton stenkolstjära.
Beträffande sättet för tjärans bildande råder ännu
mycken oklarhet. Sannolikt uppstår den delvis genom
pyrogen kondensation af i stenkol förekommande
alifatiska kolväten. Som det lyckats att genom
extraktion af feta gaskol ur dessa isolera äfven
aromatiska kolväten, så lämnar kolet antagligen äfven
direkt en del af tjärans bensol-derivat. Tjärans
egenskaper och sammansättning äro mycket beroende af
systemet hos de retorter eller ugnar, i hvilka den
framställts, af arbets-
temperaturen i dessa, af det använda stenkolets
kvalitet m. m. Följande tabell visar ungefärligen
vissa karakteristiska egenskaper hos tjärsorter från
olika retortsystem:
Gasverkstjära Koksugns-Vertikal- Horisontal-
tjära system system
Eg. Vikt ............. 1,1
1,25 1,12
Vatten proc. ... 2 6
2,5
Fritt kol » ... 3 27
7
Lättolja » ... 6 3
l,5
Tunga oljor » ... 40 30
40
Beck + fritt kol ... 52 61
55,5
Behållningen af tjära vid lysgasberedning uppgår till
mellan 3 och 6 kg. på 100 kg. stenkol.
Den råa tjäran innehåller vanligen rätt mycket vatten,
vid horisontalugnsystem stundom ända till 12 proc.,
hvaraf en del frånskiljes därigenom, att tjäran får
under någon tid stå i stora cisterner; på grund af
sin lägre eg. v. flyter vattnet därvid upp i ett öfre
skikt, som kan afdekanteras. En del vatten stannar
emellertid kvar i tjäran i form af små droppar. Det
mesta häraf kan frånskiljas genom centrifugering,
hvarefter vattenhalten blir 1,5 till 2,5 proc. Så
behandlad tjära går i handeln under namn af separerad
stenkolstjära. Denna har ganska vidsträckt användning
som skyddsmedel mot fukt och väta för stensocklar,
tegelpannor o. d., som rostskyddsmedel för smides-
och gjutjärnsrör (som neddoppas i varm tjära),
för yttjärning af vägar o. s. v. För de flesta
ändamål är det emellertid af vikt, att vattnet,
som innehåller ammoniak, fullständigt aflägsnas ur
tjäran. För detta ändamål måste den underkastas en
destillationsprocess, hvilken vanligen äfven af ser
att ur tjäran frånskilja olika oljefraktioner för
vidare bearbetning på de olika produkterna. Enligt
svensk metod kan det i tjäran befintliga fria kolet,
som försvårar destillationen, men är ett utmärkt
material för kolelektroder, ekonomiskt utvinnas,
innan tjäran destilleras.
Destillering eller afdrifning af tjära sker
antingen diskontinuerligt (fig. 1) i kokare af
smidesjärn om 4 till 25 kbm. rymd, som uppvärmas
med direkt eld eller medelst öfverhettad ånga,
eller ock kontinuerligt i apparater enligt en
mångfald system. De öfverdestillerande produkterna
kondenseras i kylda spiralrör och få därefter passera
frånskiljare för ammoniakvatten och permanenta gaser
samt genom förlag och fraktioneringsanordningar
och uppsamlas till sist i slutna cisterner. Ofta
används destillation under vakuum. Återstoden
i kokaren af tappas i kylcisterner. Ju högre
temperatur tjäran af drifves till, desto mer
trögflytande blir den erhållna tjäråterstoden,
och vid en temperatur af öfver 300° C. återstår
ett mer eller mindre hårdt beck, s. k. asfaltbeck
eller stenkolsbeck. Stundom afdrifves det hårda
becket ytterligare i särskilda pannor, hvarvid som
återstod erhålles tjärkoks. Den sålunda erhållna
destillationsåterstoden - tjära eller beck- har,
alltefter sin konsistens och på olika sätt ytterligare
beredd, vidsträckt användning för åtskilliga ändamål,
t. ex. som isoleringsmaterial för grundmurar, källare
o. d., som golf beläggningsmaterial, bindemedel för
gatu-beläggningar, utfordringar i martin- och andra
ugnar, kolelektroder och kolbriketter, korkplattor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
