Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 1273-1274 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenoperation - Stenops - Stenopteryx - Stenos - Stenotakygrafi - Stenotelegraf - Stenoterm - Stenparti - Stenpassion - Sten Pedersson - Stenrad - Stenref - Stenregn - Stenriket - Stenröse - Stensalt - Stensborg - Stens bruk - Stensele - Stensfjorden - Stensholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1273

Stenoperation-Stensholm

1274

Stenoperation, kir. Se Stenkrossning och Stensnitt.

Stenops, zool. Se Loriaporna, sp. 1119.

Steno’pteryx, zool. Se L u s f l u g o r.

Stenos [-ås; af grek. steno’s, trång], förträngning
af en kanal eller en mynning (tarmarna, hjärtats
mynningar o. s. v.). Jfr Hjärtsjukdomar, sp. 86_8.
F. B.»

Stenotakygrafi (af grek. steno’s, trång, tachy’s,
snabb, och gra’féin, skrifva). Se Stenografi,
sp. 1265.

Stenotelegraf, Stenotelegrafi. Se Telegraf.

Stenote’rm (af grek. stenofs, ringa, och
thefrme. värme) säges om djur, som äro anpassade för
eller tåla låg temperatur.

Stenparti, trädg., ett område af en park eller
trädgård, afsedt att likna en naturlig växtplats för
berg- eller fjällväxter. Ett stenparti uppföres
af jord och stenar på så sätt, att växternas
kraf på jordmån och fuktighet tillgodoses och att
anläggningen harmonierar med omgifningarna. Ett
fel, som ofta vidlåder svenska stenpartier, är, att
stenarna genom att resas på kant eller genom annan
olämplig placering framträda alltför skarpt och ge
ett onaturligt utseende åt hela anläggningen. Vackra
och väl anlagda större

Stenpartier i parken vid Sofiero.

stenpartier finnas bl. a. vid Sofiero i Skåne (se
fig.). Litt.: kronprinsessan Margareta, "Vår trädgård
på Sofiero" (1915), L. E. Meredith, "Klippträdgården"
(öfv. af E. Lovén, 1916), R. Farrer, "My rock garden"
(1909), och G. N. Brandt, "Vand- og stenhöjsplanter"
(1917).
C. G. D.

Stenpassion, patol. Se B l å s s t e n.

Sten Pedersson (stjärna), riksråd och marsk, var under
konung Kristofers senaste år (slutet af 1440-talet)
befälhafvare på Stockholms slott, fick sedermera af
Karl Knutsson Västerås’ län samt var äfven lagman
i Västmanland. Under Karl Knutssons första tid
tjänstgjorde S. som marsk och deltog

1 fälttåget i Skåne 1452. Ej långt därefter
synes han ha aflidit. Jfr Styffe, "Bidrag till
Skandinaviens historia", d. 3, p. CCLXVI.
S. T-g.

Stenrad, arkeol. Se Megalitiska monument, sp. 1466-67.

Stenref, geogr. Se Ref.

Stenregn. Se Meteorsten, sp. 287. Jfr Meteorstensfall.

Stenriket, ett numera mycket ovanligt uttryck, hvarmed
man förr afsåg mineral och bergarter. Stenriket
ställdes i motsats till djur- och växtriket. (Se
Cronstedt, sp. 895.)

Stenröse, arkeol., hög af sten, täckande en
graf. Stenröset – som äfven kallas stenrör,
stenkummel och på Gottland stenkalm – är oftast
rundt, stundom mycket stort. En del af dessa grafvar
tillhör stenåldern, andra järnåldern, men de flesta
bronsåldern. Särskildt de från sistnämnda period ligga
ofta på toppen af ett berg eller på en annan höjd,
från hvilken man har vid utsikt, helst öfver hafvet.

Stensalt, miner. Se Bergsalt.

Stensborg, ångsåg med 4 ramar, 2 kantverk och
2 klyfsågar på Luleå stads mark midt emot
Svartöstaden.

Stens bruk l. Graversfors, järnbruk i Kvillinge
socken, Östergötlands län, vid södra ändan af sjön
Näkten och vid Graversfors station vid linjen
Katrineholm–Norrköping, med Skriketorp 1/2 mtl
tax. till 30,000 kr. (1915), Graversfors masugn,
stenhuggeri och stensliperi och polerverk, Stens
kvarn m. m., tax.-v. 335,800 kr., samt kraftstation
i Hällestads socken, tax.-v. 60,000 kr. Bruket
anlades på Näkna egor, som då hörde under Rodga,
med privilegium af 1733 och flyttades 1749 till S. En
masugn byggdes vid Näkna med privilegium af 1736 och
ett manufakturverk med en knipp- och en spikhammare,
priv. 1753, samt uppkallades efter egaren till Rodga,
Jak. Graver. Bruket tillhörde från 1856 K. E. Ekman,
från 1885 A.-b. Finspångs styckebruk, från 1902
Stens bruks a.-b. och köptes 1913 af Boxholms
aktiebolag. Tillverkningen uppgår till omkr. 12,500
ton tackjärn årligen. När järnvägen började byggas,
upptäcktes stora tillgångar af en vacker granitsort,
som började brytas, hvarefter anlades stenhuggeri
och stensliperi, där äfven marmor från Kolmården
och från marmorbrott i Vingåker bearbetas.
Wbg.

Stensele, socken i Västerbottens län,
Lycksele lappmarks tingslag. 4,455 kvkm. 3,984
inv. (1916). S. utgör ett pastorat i Luleå stift,
Lappmarkens andra kontrakt.

Stensfjorden l. Steinsfjorden. Se Tyrifjorden.

Stensholm, gods i Hakarps socken, Jönköpings län,
2 3/4 mtl, tax. till 125,000 kr. (1915) och jämte såg
och torfströfabrik, tax. till 3,000 kr., tillhörigt
riksdagsman K. J. A. Gustafsson. En del tillhör
Stenholms fabriks-a.-b. (1890; aktiekap. 150,000
kr.), mekanisk verkstad och metallfabrik,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>