Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiernman, Anders Anton von - Stiernroos, Magnus - Stiernschantz, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1349
Stiernroos-Stiernschantz
1350
bibliotek och samlingar stodo till hans
förfogande. 1718 ingick han som e. o. kanslist
i Antikvitetsarkivet, men kom sedermera öfver
till Riksarkivet, där han 1723 blef e. o. och
1725 ord. registrator. Under tiden hade han
gjort forskningsresor 1722 till Köpenhamn och
1724 till östersjöprovinserna. I Riksarkivet
befordrades han 1732 till aktuarie och 1740 till
sekreterare, d. v. s. arkivets föreståndare. 1743
upphöjdes han i adligt stånd med namnet von S.,
kallades 1745 till led. af Vet. akad. och erhöll
1747 kansliråds titel. 1750 insattes han i den
s. k. förkortningskommissionen, som hade till uppgift
att undersöka, huru onödig vidlyftighet i skrifvande
inom förvaltningen skulle kunna undvikas. Efter sitt
adlande deltog han därjämte flitigt i riksdagsarbetet
som led. af ridderskapet och adeln samt invaldes
flera gånger i olika riks-dagsdeputationer. S. blef
snart allmänt känd i den lärda världen både inom
och utom landet som författare och utgifvare af
en mängd lärda verk, och hans hjälpsamhet, när
det gällde att för andra forskares arbeten lämna
upplysningar ur Riksarkivets samlingar eller hans eget
bibliotek, gjorde honom populär. - Bland S:s arbeten
märkas till en början flera urkundspublikationer:
"Alla riksdagars och mötens besluth" (del. 1-3,
1728-33, Bihang 1743), omfattande tiden 1521-1731;
"Samling utaf kongliga stadgar, bref och förordningar
angående religion" (1744) för tiden 1563-. 1735,
"Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar
etc. angående Sveriges rikes commerce, politie
och oeconomie’’ (del. l-6, 1747-75. de båda
sista delarna utgifna efter S:s död), för tiden
1523-1718. En annan grupp af S:s verk utgöres
af hans bibliografiska och biografiska arbeten:
Aboa literata (1719), innehållande förteckning
öfver skrifter, som utgetts-vid Åbo akademi,
öfver-sikt af dess historia samt förteckning
öfver professorer m. m., Anonymorum centuria
prima ex scrwtoribus gentis sviogothicce (1724)
och dess fortsättning Centuria secunda anonymorum
nec non de-cas prima pseudonymorum (1726, forts,
i handskrift), Bibliotheca suiogothica (d. 2, tiden
1600- 32, tr. 1731; delarna l samt 3-7 föreligga i
handskrift), Svea och Götha höfdingaminne (d. l, 1745,
omtryckt 1836, d. 2 utg. 1835 af B. E. Hildebrand),
Matrikel öfver Svea rikes ridderskap och odel (d. 1-2,
1754-55), Svenska landtmar-skalkars historia (tr. i
"Det svenska biblioteket" 1759-62). S. utgaf äfven
andra författares verk, försedda med bibliografiska,
historiska och genealogiska anmärkningar De viktigaste
äro: "Konung Johan den IILes chrönika" af /Egidius
Girs (1745), "Konung Sigismunds och konung Carl den
IX:des historier" af Jonas Werwing (d. l-2, 1746-47)
samt "Konung Erics den XIV :des historia" af Eric
Jöransson Tegel (1751). På hösten 1758 fungerade
S. som preses i Vet. akad.
och höll vid presidiets nedläggande ett Tal om
de lärda vetenskapers tillstånd i Svea rike under
hedendoms- och påfvedömstiden (tr. 1759), den första
utförligare framställningen på svenska af Sveriges
medeltidslitteraturs historia. Redan tidigt hade
S. upp-trädt som vitterhetsidkare, bi. a. med ett
Fröjdetal på latinsk vers vid Fredrik I:s kröning. -
J handskrift efterlämnade S., utom otryckta delar
al redan nämnda arbeten, bl. a. stora samlingar
rörande adeln under titeln "Suecia illustris"
(genealogiska tabeller, biografiska uppgifter m. m.,
27 bd i folio). S:s manuskript förvärfvades efter
hans död af Uppsala universitetsbibliotek dels genom
inköp, dels genom donation af hans måg Olof Celsius.
S. B-li
Stiernroos [-rws], oriktigt Stierneroos, Magnus,
krigare, f. 15 nov. 1684, d. 17 maj 1762 i Stockholm,
tjänade 1700-01 som volontär vid sjöstaten, därefter
som fänrik (1702) och löjtnant (1705) vid van der
Noots regemente och blef 1707 lifdrabant. Han sårades
vid Holowczin (1708) och följde efter Poltavaslaget
med konungen till Turkiet. Han deltog 1711 i
Hårdhs beskickning till tatarkanen på Krim m. m.,
var med om kalabaliken, i striderna i Pommern och på
Rügen 1715 samt i 1718 års norska fälttåg. Han har,
ehuru med orätt, misstänkts för att vara Karl XILs
mördare. Han befordrades 1723 till öfverste i armén,
1732 till löjtnant vid Lif drabantkåren, 1744 till
kaptenlöjtnant där och generalmajor af kavalleriet,
1751 till generallöjtnant och 1755 till general.
Stiernschantz [-skants], Johan, finsk krigare, f. 24
juni 1670 i Nyenskans i Ingermanland, d. 1728,
hette först W ess m a n. Han blef volontäi vid
Brakels regemente 1692, tjänade sedermera » Brabant,
där han blef sårad och fången, vardt fält-väbel
1700, kungl. lifdrabant 1702, major vid Vi-borgs
fördubblingsregemente 1704, adlades 1705 och antog
namnet S. samt utnämndes 1710 till öfverste för
Savolaks regemente -och kommendant på Kexholm. Med
en besättning af 300-400 man höll han där i två
månaders tid stånd mot ryske generalen Bruce,
men måste slutligen efter 14 dagars bombardemang
9 sept. uppge fästet, dock med förbehåll om fritt
af tåg med garnisonen. (En på S:s befallning under
belägringen förd journal är tryckt i "Karolinska
krigares dagböcker", d. XI.) 1711 kommenderade han
jämte öiverste Armfeldt trupperna i Savolaks och
företog under början af året flera lyckliga ströftåg
mot de fientliga utposterna i Parikkala. I febr. och
mars skingrades ryska trupper vid Koitsanlahti
och Hannukkala, och senare framträngde de båda
öfverstarna ända till Mola. Sedan Helsingfors fallit
i fiendens händer, sökte S. i aug. 1713 hindra
tsar Peters frammarsch till Åbo, i det att han vid
Karis bro med 500 man kastade sig i dennes väg. Han
blef dock efter en het strid tvungen att draga sig
tillbaka. I dec. 1713 begaf han sig till Savolaks,
hvarifrån han tillförde finska armén en förstärkning
af 600 man. Men då utbröt skarp misshällighet mellan
honom och Armfeldt. S. yrkade i krigsrådet på. att
man skulle undvika batalj, och höll sig under det
olyckliga slaget vid Napo by i Storkyro 19 febr. 1714
undan från striden under förevändning af sjukdom. Från
denna tid var han mindre gärna sedd i armén, hvilket
förmodligen var orsaken till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
