Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiftelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1359
Stiftelse
1360
eller sedlighet, men kan i öfrigt vara af hvad art
som helst. Oftast är det af allmännyttig natur, såsom
fattigvård, sjukvård, främjande af undervisning eller
vetenskaplig forskning, men i stiftelsebegreppet
ligger intet som hindrar, att stiftelser kunna
upprättas jämväl för tillgodoseendet af rent
enskilda intressen såsom understöd åt medlemmar
af viss släkt eller underhåll af graf-plats
(s. k. graf kassor). Stiftelseförmögenheten kan
omfatta hvarje slag af egendom, som är egnadt att
frärcja stiftelseändamålet, och behöfver således
icke utgöras af en kapitalförmögenhet, utan kan
bestå af t ex. en rätt till ränta eller afkomst
af fast egendom. Om såväl stiftelsens ändamål
som stiftelseförmögenheten gäller, att en viss
varaktighet skall vara afsedd. Detta innebär dock
ej, att stiftelsens tillvaro måste sträcka sig öfver
all framtid; en stiftelse kan t. ex. ha till ändamål
att bereda försörjning åt invalider från ett visst
krig. - Det förordnande af stiftaren, hvarigenom
stiftelsen grundas, kan innebära, att stiftelsen
skall komma till stånd redan under hans lifstid eller
först efter hans död. I ena som andra fallet utgör
stiftelseakten en rättshandling af fullt egenartad
natur, och det är därför oriktigt att, såsom ofta
sker, betrakta upprättandet ai en stiftelse som ett
fall af gåfva. Stiftelseakten innefattar nämligen två
moment: ett personrättsligt, riktadt på skapandet
af ett nytt rättssubjekt med uteslutande uppgift
att främja det af stiftaren bestämda ändamålet,
och ett förmö-genhetsrättsligt, innefattande detta
subjekts utrustande med en förmögenhet. Huruvida åter
stiftelsen vinner rättspersonlighet utan vidare eller
härför erfordras någon särskild akt från statsmaktens
sida, beror på de i hvarje särskildt land gällande
rättsprinciperna (se nedan). Intet hindrar f. ö., att
egendomen af stiftaren öfverlämnas till något statens
verk eller någon dess inrättning, till en kommunal
myndighet eller till en privaträttslig juridisk
person, men i så fall blir ej staten, kommunen eller
den juridiska personen egare till egendomen, utan
mottager den endast till förvaltning för stiftelsens
räkning. En dylik anordning innebär således endast,
att stiftelsen saknar egen förvaltningsapparat.
De rättsbildningar, som falla inom stiftelsebegreppet,
sådant detta ofvan bestämts, kunna betecknas
som stiftelser i egentlig mening 1. själfständiga
stiftelser. Såväl i det allmänna språkbruket som inom
rättsvetenskapen tages emellertid stiftelsebegreppet
äfven i en vidsträcktare betydelse, öfverlåtelse
af egendom för främjande af ett bestämdt ändamål
kan ega rum äfven i annan ordning än den ofvan
angifna. Man kan ge egendomen med full eganderätt
till en redan existerande fysisk eller juridisk
person, men med gåfvan förknippa det villkor, att
mottagaren skall fullgöra viss prestation till förmån
för det af gifvaren bestämda ändamålet. I dylikt fall
uppkommer icke alls nås;on stiftelse. Mottagaren blir
oinskränkt egare till den gifna egendomen, han får
således fritt förfoga öfver densamma och blir endast
obligatoriskt förpliktad att ur sin totalförmögenhet
fullgöra den prestation, som han åtagit sig genom
gåfvans mottagande. Men egendomen kan öfverlåtas med
endast fiduciarisk eganderätt till en redan
bestående juridisk person. En fastighet ges till en
kommun med föreskrift, att fastigheten skall användas
för visst kommunalt ändamål, ett kapital ges till en
sjukvårdsinrättning med föreskrift, att för årliga
ränteafkastningen skall tillhandahållas en frisäng
för sjuka personer från viss ort. I dessa och dylika
fall förvärf var mottagaren visserligen eganderätt
till den öfverlåtna egendomen och denna blir ej
rättsligen afskild från hans öfriga förmögenhet
än mindre något själfständigt rättssubjekt, men
gifvårens föreskrift föranleder, att egendomen icke
får af mottagaren fritt disponeras, samtidigt som
dock dennes skyldighet att fullgöra den föreskrifna
prestationen blir inskränkt till den mottagna
egendomen. Man kallar en dylik rättsbildning
fiduciarisk 1. osjälfständig stiftelse. Gifvetvis
kan det stundom vara tveksamt, huruvida stiftaren
afsett att grunda en själfständig stiftelse utan egen
förvaltningsapparat eller en osjälfständig stiftelse
; frågan härom får afgöras genom tolkning af det
förordnande, hvarigenom öfverlåtelsen sker. önskligt
vore, att de själfständiga och de osjälfständiga
stiftelserna äfven terminologiskt hölles fullt
åtskilda, så att beteckningen stiftelse användes
endast för de förra, i hvilket fall man för de
senare kunde använda beteckningen donationer. -
Fullkomligt utanför stiftelsebegreppet faller
fideikommissinstitutet (se Fideikommiss), om än i det
allmänna språkbruket uttrycket fideikommisstiftelse
icke är ovanligt. För fideikommisset är utmärkande,
att den fideikommitterade egendomen skall i viss
föreskrifven ordning innehas af medlemmar af viss
släkt eller vissa släkter. Fideikommissariens
rätt till egendomen är att anse som eganderätt,
ehuru denna i efterföljande fideikommissariers
intresse är starkt begränsad. Från den själfständiga
stiftelsen skiljer sig sålunda fideikommisset
därigenom, att detsamma icke själft utgör något
rättssubjekt, från den osjälfständiga därigenom,
att vid fideikommisset ombyte af egare sker,
från båda därigenom, att fideikommissarien vid
tillgodonjutandet af fideikommisset icke är bunden
af någon ändamålsbestämning.
Blind främmande lagstiftningar äro hittills Tysklands
borgerliga lagbok af 18 aug. 1896 samt Schweiz’
civillagbok af 10 dec. 190? de enda som gett
stiftelseinstitutet någon utförligare privaträttslig
reglering. Båda afse endast själfständiga
stiftelser, men reglera beträffande dyliket frågorna
om upprättande, organisation, förändring och
upphörande. Hvad särskildt angår förstnämnda fråga,
representera de båda lagstiftningarna två olika
system. Den tyska lagbokens stadganden hvila på
sanktionssystemet, i det att för uppkomsten af en
stiftelse erfordras förutom stiftarens förordnande
jämväl, att stiftelsen vinner godkännande från
statsmaktens sida. Genom godkännandet vinner
stiftelsen rättspersonlighet. Den schweiziska lagboken
afstår däremot från hvarje på myndighets pröfning
och godkännande grundad inskränkning i friheten att
upprätta stiftelser, men föreskriiver, att dessa skola
införas i handelsregistret, genom hvilken åtgärd de
vinna rättspersonlighet. Vid sidan af ofvannämnda
privaträttsliga stadganden finnas såväl i Tyskland
som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
