Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockfleth, Niels Joachim Christian Vibe - Stockfleth, Harald Viggo - Stockflotte - Stockfors - Stockfångstskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1455
Stockfleth-Stockfängstskog
1456
lappbefolkningen i Finnmarken. Efter aflagd
ämbets-examen blef han 1825 kyrkoherde i Vadsö. För
att komma de nomadiserande lapparna (jfr d. o.,
sp. 1207) närmre lät han 1828 förflytta sig till
det mindre gället Lebesby. 1839 tog han afsked som
präst för att i friare ställning kunna verka för
lapparnas väl, bl. a. genom att utge skrifter på
deras språk. Under samarbete med professor R. Rask i
Köpenhamn 1832 hade han förberedt sig till det lapska
språkets grammatiska och lexikaliska behandling;
under en resa till Finland 1838 fick han filologiskt
stöd hos de finske språkforskarna R. v. Becker,
Sjögren, Renvall och Lönnrot och bereste flera
gånger alla lapska och finska bygder i Norge,
delvis äfven i Sverige. Sedan 1836 var han för det
mesta bosatt i Kristiania, vid hvars universitet
han gaf undervisning i lapska och finska. 1853 tog
han afsked från hvarje offentlig anställning och
flyttade till Sandefjord. Utom åtskilliga läroböcker
och uppbyggelseskrifter på lapska och en lapsk
öfv. af nya testamentet (1840, ny omarb. uppl. 1850)
utgaf han Grammatik i det lappiske sprog (1840),
Bidrag til kundskab om finnerne i kongeriget
Norge (1848), Bidrag til kundskab om qvænerne
i kongeriget Norge (s. å.), Norsk-lappisk ordbog
(1852), Dagbog over mine missionsreiser i Finmarken
(1860; sv. öfv. 1868), ett arbete, som inledes med
hans själfbiografi (till 1825) och suppleras af
S:s Breve 1825-1854, utg. af J. N. Skaar (1896).
K. V. H.
Stockfleth, Harald Viggo, dansk veterinär, f. 29
sept. 1824 i Köpenhamn, d. där 11 okt. 1879,
utexaminerades 1844 från veterinärhögskolan i
Köpenhamn, var sedan docent där till 1846 och
slog sig därpå ned som praktiserande veterinär
först i Valby och sedan i Köpenhamn. S., som
vann allt större erkännande för sin praktiska
skicklighet, förordnades 1850 att i egenskap af
lektor leda sjukvården vid veterinärhögskolan,
vardt 1869 professor och gjorde sig som sådan
synnerligen erkänd som framstående föreläsare. Han
kallades 1879 till med. hedersdoktor vid Köpenhamns
universitet. Af hans skrifter, som alla äro dikterade
af egen erfarenhet och haft stort inflytande på
veterinärvetenskapens utveckling i norden, kunna
särskildt nämnas Cliniske iagttagelser (1861-63),
Kort fremstilling af de vigtigste sygdomme hos hesten,
oxen og faaret (1862) samt den som lärobok äfven i
Sverige använda Haandbog i veterinær-chirurgien
(1870). 1900 uppställdes S:s porträtt-byst
i brons på veterinärhögskolan i Köpenhamn.
S-g.
Stockflotte, flytande stöd för en militärbro. I
en till stöd i kolonnbro afsedd stockflotte läggas
stockarna 7 till 10 i bredd i 2 eller flera lag på
hvarandra och förenade genom tvärslåar. Stäfven göres
kilformig för att bättre bryta strömmens kraft. En
s. k. påsalning göres midt på flotten, bestående
af två tvärträd och därofvanpå 3 s. k. vasbärare,
som uppbära de till broningen hörande underslagen
eller brovasarna. Till stöd i en spång kan en af
några få kortare stockar bildad stockflotte vara
tillräcklig. Spången kan äfven bildas af längsgående
stockar, 3 till 4 i bredd. Stockflottar ha fördelen
af att ej kunna skjutas i sank och vara lätta att
tillverka, men de ega ringa bärighet, synnerligast om
virket är rått, och kunna ej användas i strid ström. Ett
särskildt slags stockflottar äro de som spärrmedel
i farleder använda stängselflottarna (se Stängselanordningar).
L. W :son M.
Stockfors, träsliperi i Pyttis socken,
Nyland. Finland, 34 km. från Kotka stad, anlades
1901-02 och eges af A.-b. S. med 1,5 mill. marks
kapital. Tillverkningen är 16 à 18,000 ton trämassa,
värdet 1.360 mill. mark, med afsättning till
utlandet och Ryssland. Arbetarnas antal 120 (1915).
T. C.
Stockfångstskog. I k. förordn, om skogarna i riket 22
mars 1647 stadgades, att ingen egde rätt att hugga
sågtimmer på kronans allmänningar med undantag för
Norrland, Dalarna och Värmland, som hade öfverflöd
af skog och där det saklöst kunde göras. Detta
stadgande ändrades genom k. skogsordn. 12 dec. 1734
sålunda, att ett oinskränkt sågande tilläts endast
i mån, som med skogarnas bestånd var förenlig. I
anledning af rikets ständers und. skrifvelse 11
okt. 1738 utfärdades 23 febr. 1739 k. cirkulärbref,
att skogsafverkningen för de i provinserna tillåtna
och utan särskilda privilegier inrättade sågverken
och kvarnarna skulle inskränkas till något visst
belopp årligen och taxeras till ständig afgift
till kronan. Uti de privilegier å stockfångst från
kronans skogar, som därefter för sågverken utfärdades,
fingo dessa efter förutgången syn på stället och
pröfning af kronoskogarnas tillstånd som årlig
stockfångst från vissa skogstrakter sig anslaget
ett bestämdt antal sågtimmer mot viss årlig afgift
till kronan under namn af stubböresafgift samt med
förbehåll i allmänhet å kronans sida, att växande
timmerskog icke fick uthuggas i närheten af byar och
gårdar och att nybyggesanläggningar på de upplåtna
skogstrakterna, där tillfälle därtill funnes,
icke fick förhindras. Sedermera förordnades genom
k. br. beträffande Jämtlands län 10 febr. 1824 och
i fråga om de tre nordligaste länen 2 maj 1826,
att sågverken skulle af de till dem upplåtna
skogstrakterna undfå så stort område till hemman
under vanlig besittningsrätt indelt och skattlagdt,
att med skogens framtida bestånd sågverken alltid
kunde därifrån erhålla det antal träd, hvilket
enligt verkens privilegier blifvit till afverkning
beviljadt, och skulle, när skattskyldigheten för
hemmanen inträdde, sågverken befrias från den hittills
utgjorda stubböresafgiften. Då emellertid af de till
sågverk upplåtna skogstrakterna den mark, som med
afseende å befintliga odlingslägenheter kunde till
hemman indelas och skattläggas, stundom icke hade
så stort område, som erfordrades för den sågverket
tillförsäkrade årliga stockfångsten, förordnades genom
k. br. d. 29 maj 1852, att sågverksegare skulle af
den återstående öfverloppsmarken undfå så stor del,
som vore erforderlig för att betrygga sågverket vid
tillgodonjutande af den detsamma tillförsäkrade
stockfångst samt att sålunda upplåten skogsmark
skulle med befrielse från stubböresafgift beläggas
med skogsränta; denna finge dock icke understiga,
hvad dittills för stockfångst på samma mark blifvit
i stubböresafgift erlagt. De med skogsränta belagda
områdena äro belägna i de tre nordligaste länen och
omfattade vid 1912 års slut 52,958.90 har. Enligt
träffade aftal med veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
