Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockwell - Stockwell, John Nelson - Stockverk - Stockviken - Stock yards - Stod - Stod - Stoddard, Richard Henry - Stodius, Martin Henrik - Stoechades - Stoecker, A. - Stoetzer, H. - Stoff - Stoffe, Jan Jakobsz. van der - Stoffel, Eugène Georges Henri Céleste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockwell [stapel 1. -«el], stadsdel i södra London,
inom metropolitan borough Lambeth.
Stockwell [stå’ka>9l], John Nelson, nordamerikansk
astronom, f. 10 april 1832 i Northampton, Mass.,
blef, efter anställningar som räknebiträde vid
"U. S. Coast survey" och vid observatoriet
i Washington, professor i matematik och
astronomi i Cleveland, Ohio, 1881. Han har
utgett många afh. hufvudsakligen öfver månens
och planeternas rörelser. Han var den förste,
som fäste uppmärksamheten vid de egendomliga
luckorna i småplaneternas förekomst mellan Mars-
och Juppitersbanorna. (Se Småplaneterna, sp. 70.)
B-d.
Stockverk. 1. Befästningsk., träförskansning, som
utgjordes af ett eller två rader mellan stolpar
inlagda liggande timmer, i hvilka på manshöjd öfver
marken långa och låga skottgluggar utsparades, under
det att på insidan anordnades en låg skyttbank af jord
eller bräder. Stockverken erbjödo en viss grad af
stormfrihet; men då en sådan förskansning numera ej
lämnar skydd ens mot infanterield, har den förlorat
all betydelse som befästning, för så vidt stockarna
ej läggas i dubbla rader och mellanrummet fylles
med jord eller dylikt. - 2. Miner. Se Malm, sp. 642.
1. L. W:sonM.
Stockviken, lastage- och lotsplats i nedre norra
lotsdistriktet, i norra delen af Njurunda socken,
Västernorrlands län.
Stock yards [stå’kjäds], eng., kreatursstallar.
Stod. Se Bildstod.
Stod [sta; fno. Sloft], härad s. om Snaasenvandet
n. ö. om staden Stenkjær, N. Trondhjems amt,
Norge. Häradet sammanfaller med S:s l. Fors
[fårrs] socken, som den äfven kallas efter gården,
på hvars grund kyrkan står. 258,81 kvkm. 934
inv. (1910). Vid västgränsen ligger Sunnans station
på Hell-Sunnan-(Nordlands-)banan. K. V. H.
Stoddard [started], Richard Henry, nordamerikansk
författare, f. 2 juli 1825 i Kingham (Massachusetts),
d. 12 maj 1903 i New York, var 1853-70 anställd
vid tullen i New York, egnade sig sedermera åt
tidningsmannaskap och utgifvarverksamhet. Han skref
en mängd dikter, de flesta utgörande små sångbara
visor, och åtskilliga arbeten på prosa. Nämnas
må Footprints (1849), Poems (1852), Adventures in
fairy-land (1853), Loves and heroines of the poets
(1860) och The book of the east (1867). Till den
sammanfattande volymen, Poems (1880), lades 1890
ytterligare en samling. Hans Recollections trycktes
1903.
Stodius, Martin Henrik, finsk universitetslärare,
f. 9 nov. 1590 i Åbo, d. 1675 i Nådendal, studerade i
Tyskland och promoverades i Wittenberg till magister
samt förestod därefter skoltjänster i Åbo och
Viborg. 1633 utnämndes han till skolrektor i Viborg
och 1634 till rektor vid Åbo gymnasium. Han vardt 1636
teologie lektor och fick Lundo prebende-pastorat,
befordrades 1640 till professor i grekiska och
hebreiska språken vid det nya universitetet i
Åbo samt flyttades 1654 till tredje och 1658 till
andra teologie professuren. Han fick 1660 afsked med
bibehållande af Nådendals pastorat. S. var medarbetare
i den finska bibelöversättningen, som utkom 1642, och
bidrog till E. Petræi finska grammatik, men är mera
ryktbar för den mystiska vidskepelse, för hvilken han
fattat tycke under studiet af de österländska språken
och genom bekantskap med Orientens kabbalistiska
vetenskap. Oaktadt den hemlighetsfullhet, hvari
han höljde dessa sina studier, blef han snart
misstänkt. 1644 anklagades han inför Consistorium
academicum af biskop Terserus för att ha undervisat
en student i olofliga konster. Han anförde till sin
ursäkt, att han endast lärt denne att skrifva med
alunvatten på papper, hvarvid skriften framträder,
först då papperet brännes, och att taga eld från
himmelen med solglas, två icke i och för sig skadliga
konster, som dock kunde missbrukas. Han hade också af
studenten begärt en försäkran, att denne icke skulle
lära andra dessa konster, och denna försäkran hade
studenten underskrifvit, men affattat den på ett
sätt, som visade, att han tagit intryck af tidens
kabbalistiska litteratur. Sedan S. aflagt ed på,
att han icke uppsatt denna misstänkta skrifvelse,
blef han frikänd. Men 1656 blef han ånyo anklagad,
hufvudsakligen för att åt en magister ha utlånat en
kabbalistisk lärobok. Han dömdes till suspension
från ämbetet, men universitetets kansler P. Brahe
upphäfde domen. Denne ansåg icke S:s begåfning
vara betydande, men trodde honom vara en stilla,
gudfruktig och from man, som blifvit orättvist
förföljd. M. G. S.
Stoechades [stek-]. Se Hyères.
Stoecker [stoiker], A. Se Stöcker.
Stoetzer [stö’tser], H. Se Stötzer.
Stoff, ty., tyg; ämne, material. - Stoffera, putsa
upp, styra ut (t. ex. i uttrycket vara utstofferad,
vara utstyrd i grannlåt); sy en förstärkande tygremsa
(skoning) nedtill på insidan af en ärm, byx eller
kjol.
Stoffe, Jan Jacobsz. van der, holländsk målare af
Leidenskolan, f. före 1615, arbetade 1634-73 (från
1644 i Leiden)/ Han målade uteslutande jaktscener
och kavalleristrider. Efter all sannolikhet
utbildade han sig efter Esaias van de Veide och
Palamedes Palamedesz. Redan 1644 hade han i Leiden en
elevskola. Hans arbeten äro sällsynta. Jämförelsevis
talrikt förekomma de i Sverige. Så träffas två
jaktstycken i Stockholms högskolas samling, ett arbete
(från 1634) hos hr Eberstein i Norrköping och en tafla
(från 1635) hos hr J. Lind i Stockholm. Andra taflor
i museerna i Braunschweig (från 1649), Nürnberg,
Bamberg och hos grefve Czernin i Wien. O. G-g.
Stoffel [ståfä’11], Eugène Georges Henri Céleste, baron,
fransk miltär, f. 1 mars 1823 i Arbon, Thurgau,
Schweiz, d. 4 april 1907 i Paris, officer vid
artilleriet 1844, deltog med utmärkelse i fälttågen
på Krim och i Italien, blef 1866 öfverstelöjtnant och
militärattaché i Berlin. I sistnämnda egenskap gjorde
han sig i hög grad bemärkt genom de synnerligen
värdefulla rapporter rörande nordtyska härens
organisation och krigsberedskap (1871 utgifna
under titeln Rapports militaires écrits de Berlin,
1866-1870), som han närmast före utbrottet af
fransk-tyska kriget sände sin regering och i hvilka
han oförbehållsamt varnade denna för att framkalla
ett krig, innan såsom nödvändiga ansedda förbättringar
i härordningen vidtagits. Hans varningar beaktades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
