Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjukförsäkring (se Sjukförsäkring och Sjukkassa)
infördes 1912, och för den privata sjukförsäkringen
verka de bekanta Friendly societies (se
Hjälpkassor). Genom the Old age pension acts
1908 och 1911 stadgades folkpensionering; hvarje
brittisk undersåte är efter fyllda 70 år under
vissa villkor berättigad till pension, i United
kingdom högst 5 shillings i veckan; 1 jan. 1917 var
pensionstagarnas antal 961,732. Genom lag af 1911
infördes ock arbetslöshetsförsäkring (unemployment
insurance) inom flera yrken (byggnads-, järnvägs- och
dockarbeten, skeppsbyggeri, mek. verkstadsarbete,
järnindustri och sågverk) samt utsträcktes 1916
till arbetare i ammunitionsfabriker och andra slag
af krigsarbete. Till understödsfonderna bidraga
arbetsgifvare, arbetare (2 1/2 pence i veckan) samt
staten (med 1/3 af arbetsgifvares och arbetares
bidrag). Den arbetslöse får en veckas aflöning
under vissa omständigheter och för ett begränsadt
antal veckor under året. Febr. 1917 lämnade 2,1
mill. arbetare bidrag. Fattigvården utöfvas så, att
de fattige få understöd i sitt hem eller, hvilket
är vanligast, inhysas i särskilda anstalter (se
Fattigvård, sp. 1449). England och Wales äro
delade i 653 fattigvårdsdistrikt (poor law unions),
omfattande någon gång en, men i regel flera socknar,
hvart och ett med sin styrelse (board of guardians)
af särskildt valda ledamöter (äfven kvinnor) eller, på
landet, af kommunens representanter i distriktsrådet;
särskildt anställda inspektörer (overseers) samla
fattigvårdsafgiften (the poor rate). 26 mars
1913–25 mars 1914 steg utgiften för fattigvården
till något öfver 15 mill. pd st., och antalet
understödstagare, som 1912 var 800,000, hade 1916
sjunkit till 684,000, hvaraf 226,460 inom anstalter.
J. F. N.
Försvarsväsen. S. spänner sitt välde
kring hela jorden och söker sin säkerhet i sin
öfverlägsna flotta. Dess stridskrafter till lands
afse i själfva verket att upprätthålla rikets välde i
dess många besittningar och att vara en depå för de i
kolonierna och i Indien stående stridskrafterna. Att
med större antal trupper uppträda på Europas fastland
har allt sedan 1815 varit den brittiska statskonsten
främmande. Sedan gammalt ha engelsmännen varit afvogt
stämda mot att hålla en stående krigsmakt och ännu
mera mot tvungen krigstjänst; deras krigsmakt har
ända till senaste tid varit uppsatt uteslutande genom
värfning. Arméns styrka och de lagar, genom hvilka
den ordnas, fastställas hvarje år af parlamentet
(army annual act). Armén utgöres af reguljära armén
(regular forces), bestående af själfva fredsarmén och
specialreserven, samt territorialarmén (territorial
forces), afsedd hufvudsakligen för hemlandets
försvar. Alla slag af trupper rekryteras genom
värfning, hvilken ombesörjes af värfningsbyråer,
men som oaktadt ständigt nedsatta fordringar på
kroppsbeskaffenhet och ålder sällan fyller
behofvet. Tjänstetiden i reguljära armén är 12 år,
af hvilka den senare delen, i regel 5 år, vanligen
fullgöres i arméreserven; förlängning af tjänstetiden
är medgifven. Äfven specialreserven, som trädt i
stället för den 1907 upplösta milisen, uppsattes genom
värfning med 6 års anställningstid och möjlighet till
förlängning på 4 år; utbildningstiden är i
allmänhet 5 månader, hvarjämte manskapet är
skyldigt att inställa sig till årliga öfningar
under 15–27 dagar. Arméreserven är afsedd att
utfylla trupperna, äfven vid vanliga expeditioner,
specialreserven att vid mobilisering bilda depåer
för fälttrupperna. Territorialarmén skapades vid
krigsmaktens ombildning 1907 och trädde i st. f. de
förut befintlige frivillige ryttarna, yeomanry (efter
boerkriget kallade Imperial yeomanry, se d. o.), och
volunteers. Den uppsattes genom värfning af manskap
ända till 35 års ålder, som förpliktar sig till 4
års tjänst med möjlighet till förlängning intill 40
års ålder. En del, 1913 omkr. 20,000 man, förbinder
sig till tjänst utom landet. Territorialarmén bildar
särskilda truppafdelningar af olika vapen, förenade
i 14 divisioner och 14 kavalleribrigader. Befälet
är endast till en mindre del, de fasta staberna,
yrkesmässigt, öfningarna obetydliga, 8–15 dagar
om året utan någon första utbildning, och hela
organisationen har ansetts misslyckad. Reguljära
arméns styrka upptogs 1913–14 till nedanstående
(jämte officerare och staber):
| Förläggningsorter | Infanteribatalj. | Kavallerireg. | Artilleribatt:r | Pionjär o. d. komp. | Kolonialkåren, batalj. | Summa personal | ||
| Ridande | Åkande | Garnisons | ||||||
| I hemlandet | 83 | 19 | 13 | 99 | 43 | 66 | – | 138,497 |
| I Indien | 52 | 9 | 11 | 45 | 35 | 1 | – | 75,896 |
| I kolonierna o. Egypten | 22 | 3 | 1 | 3 | 29 | 20 | 8 | 41,621 |
| Summa | 157 | 31 | 25 | 147 | 107 | 87 | – | 256,014 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
