Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 223-224 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storm, Johan Fredrik Breda - Storm, Oskar Vilhelm Eugen - Storm, Gustaf - Storm, Katinka - Stormagasin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

universitetsstipendiat i romanska språk 1869,
var professor i romansk och engelsk filologi
vid universitetet i Kristiania 1873-1912 och
föreläste därunder fornfranska, angelsaxiska,
jämförande språkhistoria, fonetik med särskild
hänsyn till moderna språk och norska dialekter,
nyfilologisk encyklopedi samt enstaka franska,
engelska och italienska författare. S. behärskar
mästerligt de lefvande språkens ljudförhållanden
och idiomatiska egendomligheter och var en af den
moderna fonetikens pionjärer. I Norge hade hans
lärarverksamhet epokgörande betydelse icke minst
genom hans banbrytande undersökningar af nordiska
språk och dialekter: Om tonelaget i de skandinaviske
sprog (1875), Norsk lydskrift med omrids af fonetiken
(1884; utgör första och enda häftet af tidskriften
"Norvegia"); Det norske maalstræv (1878, i "Nordisk
tidskrift" och särskildt), Det nynorske landsmaal
(1888) och Landsmaalet som kultursprog (1903), som
innehålla skarpa omdömen om landsmålets klumpighet
och oreda; Norsk sprog, kraakemaal og landsmaal
(1896), som angriper K. Knudsens språkrensning,
och Ibsen og det norske sprog (1898, i "Samtiden"),
som framställer S:s ideal af norskt språk och
stil. S:s mest bekanta verk är Engelsk filologi
(1879; 2:a uppl. kallad "Englische philologie", I,
"Die lebende sprache", 1892, II, "Rede und schrift",
1896), ett hufvudarbete i sitt fack. På många språk
och i många upplagor ha S:s Franska talövelser (för
mellanstadiet, no. och sv. 1887; för högre stadiet,
no. och sv. 1897) utgått. Oafslutad är Större fransk
syntax (I, 1911, II, 1915). Dessutom har S. gett en
mängd bidrag till tidningar och tidskrifter. 1882
vardt S. hedersdoktor i Edinburgh och 1898 led. af
Vet. och vitt. samh. i Göteborg.

4. Oskar Vilhelm Eugen S., den föregåendes broder,
norsk författare, f. 21 juni 1838 i Remdalen, d. 30
mars 1915 i Horten, var 1868-99 lotsålderman i Horten
och 1899-1913 öfverlots i Söndenfjeldske distriktet.
Utom läroböcker i navigation skref han flera politiska
ströskrifter, bl. a. Om flaget (1893).


5. Gustav S., den föregåendes broder, historiker,
urkundsutgifvare, f. 18 juni 1845 i Rendalen, d.
23 febr. 1903 i Kristiania, tog 1868
filologisk ämbetsexamen, debuterade strax därefter
som historisk kritiker och polemiker med afh. Om
den gamle norröne literatur (1869), fortsatt med det
banbrytande textkritiska arbetet Snorre Sturlassöns
historieskrivning (1873; prisbelönt af danska
Videnskabernes selskab), vann 1874 doktorsgraden med
den djupgående undersökningen om Sagnkredsene om Karl
den Store og Didrik af Bern hos de nordiske folk samt
blef 1875 universitetsstipendiat och 1877 professor
i historia vid Kristiania universitet. Där kom han
att utöfva stort inflytande ej blott som lärare,
utan äfven
på universitetets administrativa förhållanden och
dess vetenskapliga verksamhet i dess helhet. På
sitt hufvudområde, Norges historia i medeltiden,
utförde S. ett väldigt nydaningsarbete, som tog
form i en stor mängd afh. i historiska, filologiska
och geografiska facktidskrifter. Hans styrka låg
i monografien; en samlad framställning af sitt
lands historia eller af ett större skede kom han
aldrig att ge. Han var en stridbar natur äfven efter
sin första ungdom. Joh. Steenstrups "Indledning i
normannertiden" (1876) gaf honom sålunda anledning att
öppna en flerårig fejd, hvari han bl. a. i skrifterna
Kritiske bidrag til vikingetidens historie (1878)
och Vikingetogenes tidligste udgangspunkter (1879)
sökte häfda, att den nordiska kolonisationen af
Normandie till väsentlig del berodde på vikingar
af norsk härkomst. Bland hans skrifter må ock
nämnas Ragnar Lodbrok og Lodbrokssönnerne (1877),
Studier över Vinlandsreiserne (i "Aarb. f. nordisk
oldkyndighed og historie", 1887), som förskaffade
honom Loubatska priset 1892, och Om Zeniernes reiser
(1891). Som skarpsinnig textkritiker dokumenterade han
sig i de af honom utgifna "Sigurd Ranessöns proces"
(1877), "Monumenta historica Norvegiæ. Latinske
kildeskrifter til Norges historie i middelalderen"
(1880), "Samlede skrifter af Peder Claussön Friis"
(1881), konung Sverres "En tale mod biskoperne"
(1885), "Norges gamle love indtil 1387" (bd 4, 1885,
bd 5, tills. med E. Hertzberg, 1890-95), "Isländske
annaler indtil 1578" (1888), "Eiriks Saga rauða"
(1891), "Historisk-topografiske skrifter om Norge
og norske landsdele, forfattede i Norge i det 16:e
aarh." (1895)," "Hirdskraa" (s. å.) samt bd 17 af
"Diplomatarium norvegicum" (1902-03). Han utgaf
därjämte P. A. Munchs "Samlede afhandlinger"
(4 bd, 1872-76). Förträfflig är hans öfv. af
"Snorre Sturlasöns Norges kongesagaer" (1896 ff.; ny
uppl. 1914), som blifvit en verklig folkbok. Ämnen
utanför Norges historia behandlade han endast i
de fängslande populärhistoriska arbetena Maria
Stuart (1891) och Christofer Columbus og Amerikas
opdagelse (1892). S. var ordf. i Den norske historiske
kildeskriftkommission (sedan 1886) och i kommissionen
för utgifning af Norges gamle love (sedan 1888), i
styrelsen för Norsk folkemuseum, Historisk förening
(sedan 1899) och Norges forfatterforening samt
medlem af styrelsen för Nansenfondet och för Det
norske geografiske selskap; alltifrån 1884 var han
därjämte generalsekreterare för Videnskapsselskapet i
Kristiania. Bland de många lärda sällskap, som valde
honom till led., må nämnas Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg (1887) och Vet. soc. i Uppsala (1898).

6. Katinka S., brorsdotter till S. 1 och S. 2,
operasångerska, f. 1887 i Aarnes, Akershus amt,
studerade för V. Kloed, Ellen Gulbranson, Kittel i
Baireuth och Herold i Köpenhamn. Hon uppträdde vid
festspelet i Baireuth 1914, som konsertsångerska
s. å. i Kristiania samt 1916 i Göteborg och
Stockholm, utförde Carmens roll i Kristiania 1917 och
anställdes s. å. vid Stuttgarts hofopera. Hennes
sopranröst eger prakt och volym, föredraget är
liffullt, uttryckmedlen i öfrigt fördelaktiga.
1-6. K. V. H.

Stormagasin. Se Varuhus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>