Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 243-244 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storsegel - Storsigillbevarare - Storsill - Storsjö - Storsjöbåt - Storsjöen - Storsjöfiske - Storskarf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Storsegel, sjöv., ett på hvarje riggadt fartyg eller
segelbåt befintligt segel, som alltefter fartygstypen
har mycket olika form och plats. Se Bark och Segel.
R. N.*

Storsigillbevarare, den ämbetsman, som bevarar en
stats och regents sigill. I Tyskland innehades
detta ämbete fordom af ärkebiskopen af Mainz
såsom ärkekansler. I Frankrike bekläddes det
urspr. af kansleren, men från 1500-talet af en
särskild ämbetsman med titeln garde des sceaux;
numera ha dennes ämbetsfunktioner uppgått i
justitieministerns, som också bär titeln. I
England fanns äfven en ställföreträdare för den
sigillbevarande kanslern, hvilken fick titeln
lord keeper (se d. o.); hans ämbete uppgick 1760
i lordkanslerns. Det s. k. geheimesigillet eller
konungens sekret innehafves af lord privy seal (se
d. o.). Om förhållandet i Sverige se Sekret.
(V. S-g.)

Storsill, zool. Se Sillsläktet, sp. 538.

Storsjö, socken i Jämtlands län, Hede tingslag. 1,752
kvkm. 569 inv. (1916). Annex till Hede, Härnösands
stift, Jämtlands södra kontrakt.

Storsjöbåt l. Bankfiskebåt, sjöv., en på Sveriges
västkust till bankfiske använd båttyp med stor-
och gäckmast samt klyfvarbom. På stormasten
föras gaffel- och gaffeltoppsegel, klyfvare och
(stag-)fock, på gäckmasten spri- och toppsegel.
C. K. S.

Storsjöen, namn på åtskilliga norska sjöar, bl. a.:
1. S. i Ytre Rendalen, 257 m. ö. h., 51,23 kvkm.,
35 km. lång, ända till 2,5 km. bred och 300 (högst)
m. djup, omgifven af branta, skogbevuxna sluttningar,
har genom Rena (se d. o.) aflopp till Glommen vid
Rena järnvägsstation. - 2. S. i Nordre Odalen,
130 m. ö. h., 46,5 kvkm., 16 km. lång, ända till
7,5 km. bred, 40 m. djup, har genom Oselven (Osa)
l. Opstadaaen aflopp till Glommen vid Skarnes’
station. Då S. ligger lågt i förhållande till
Glommen, händer det ibland under vårfloden
egendomligt nog, att strömmen går från älfven
tillbaka till sjön. Denna trafikeras af ångbåtar.
l-2. K. V. H.

Storsjöfiske. Se Fiske och Sillfiske.

Utsikt öfver Storsjön i Jämtland, från Ytterån.

Storsjön, namn på ett stort antal svenska sjöar,
hvilka icke alla kunna kallas stora i egentlig
mening, utan endast i jämförelse med andra i samma
trakt. Här må anföras några, i ordning från norr till
söder. 1. Sjö i Jämtland, en af Sveriges vackraste
sjöar och till storleken den femte af
dem, 447 kvkm., ligger 292 m. ö. h., omgifven af
landskapets bördigaste och folkrikaste bygder,
och har ett största djup af 74 m. (enligt en i
Sjökarteverkets arkiv befintlig karta förf.
1847–48). Sjön grenar sig i flera långsträckta och breda
vikar gående i n. v. och s. ö., i den förra riktningen
till Mattmar, Trångsviken och Krokom, där sjön har
sitt aflopp genom Krokoms- l. Indalsälfven, i den
senare Bergsviken och Brunfloviken. Längden från
Mattmar till Bergsvikens innersta del är 70 km., medan
största bredden i ö. och v. är knappt 25 km. Största
tillflödet är Undersåkersälfven, hvilken betraktas som
Indalsälfvens öfre lopp. I n. v. infaller Ytterån,
som genomflyter Nälden- och Alsensjöarna, och i
Bergsviken utfaller Billstaån från den med viken
parallella Näckten. Flera stora öar ligga i S.,
såsom Frösön (se d. o.), Andersön, Isön, Norderön
och Verkön. Längs östra och norra sidan af sjön går
förbi Östersund stambanan genom Jämtland, och från
Östersund går järnväg till och förbi södra ändan af
Ströms vattudal, första länken i
Inlandsbanan, fullbordad 1912. S:s område med sina åt
Ljungan pekande utgreningar har ursprungl. hört till
detta flodsystem. Omflyttningen af områdets dränering
från Ljungan till Indalsälfven kan icke bero endast på
uppdämningar genom glaciala jordlager af de åt Ljungan
gående dalförena, utan synes bero på en kanske redan
före istiden inträffad sänkning af det jämtländska
silurområdet. En 1914 tillsatt kommitté för att
utreda frågan om reglering af S. och dess tillflöden
för erhållande af jämnare vattenkraft har beslutit
att utfärda inbjudan till vederbörande intressenter
att deltaga i kostnaderna för en okulär undersökning
för reglering af Indalsälfvens öfre tillopp och S:s
källsjöar. – 2. Sjö i Ångermanland, Ådals-Lidens
och Anundsjö socknar, 237 m. ö. h., 13 km. lång,
men högst 5 km. bred, har genom Uman aflopp norr ut
till Ångermanälfven. – 3. Sjö i Ångermanland, Skogs
och Nora socknar, 29 m. ö. h., har aflopp söderut
genom Noraströmmen till Norafjärden, en utvidgning
af Ångermanälfvens mynning. – 4. Sjö i Härjedalen,
565 m. ö. h., omkr. 25 kvkm., genomflytes af Ljusnan
och upptar från n. Storån, omkr. 20 km. lång, från
Storåfjället (1,495 m.) och med ett tillflöde,
från Blåfjället (1,492 m.), från s. Henån från
Särffjället. – 5. Sjö i Hälsingland, Bergsjö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>