Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strasser, Arthur - Strassmaier, Johann - Strateg - Strategem - Strategi - Strategisk - Stratford - Stratford de Redcliffe - Stratfrod-on-Avon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med en originalitet, som kunde närma
sig det bisarra. Därjämte nådde han långt i
djurframställning. Bland hans arbeten i dessa
riktningar märkas Ormtjusare, Egyptisk vattenbär er
ska, Bedjande hindu (mellan två elefanter). Af stark
dramatisk verkan äro Grafvens hemlighet (en rödklädd
arab lutad mot en sfinx), Blick in i evigheten
(grekisk kvinna med dödsfackla), Ridt till den heliga
floden. Ståtliga verk äro Amasondrottningen Myrina
(sittande mellan sina två älsklingstigrar) och Marcus
Antonius’ triumftåg, som framställer segraren i sin
char, dragen af ett spann af tre lejon, medan det
fjärde går vid charens sida (1895, vann hedersmedalj
i Paris 1900, uppställd utanför Secessionens byggnad i
Wien). Andra verk af S. äro Kleopatra, Hästtämjare och
Stenbärare. Bland plastiska dekorationsarbeten i stor
stil märkes kejsar Frans Josef till häst omgifven af
trupper (1898, i Invalidhotellet i Wien). 1900 blef
S. professor vid Konstindustriella skolan i Wien.
G-g N.
Strassmaier, Johann, tysk katolsk präst och
assyriolog, f. 1846 i Hagenberg i Bajern, bosatt
i England, har skrifvit bl. a. Alphabetisches
verzeichniss der assyrischen und akkadischen wörter
(1882-86) och Babylonische texte (1886-97; öfver 3,000
inskrifter). D- M.
Strateg (grek. strategos), härförare, fältherre. I
det forna Aten valdes från 501 f. Kr. årligen tio
strateger, hvilka samfälldt förestodo krigsväsendet
till lands och sjöss. I äldre tider var det äfven
brukligt, att de tio strategerna samfälldt drogo
i fält, hvarvid öfverbefälet hvarje dag växlade
mellan dem. Detta förhållande ändrades sedermera
därhän, att endast två eller tre, stundom endast
en, öfvertogo ledningen af ett fälttåg, och icke
sällan valdes härföraren utom de ord. strategernas
krets. Då under 4:e årh. f. Kr. krigen började
utföras hufvudsakligen med legohärar, hvilka hade
egna befälhafvare, likaledes kallade strateger,
förlorade de borgerlige strategerna alltmera sin rent
militäriska betydelse. Strategämbetet, till hvars
åligganden äfven hörde att handha utrikespolitiken
och representera staten gentemot främmande makter,
var, sedan arkontatet (se Arkont) redan tidigt
öfvergått till ett öfvervägande judiciellt ämbete,
det förnämsta och inflytelserikaste i staten. Jfr
Akéer och Etoler. A. M. A.
Strategem (grek. strategema), oriktigt
stratagem, krigslist. Strategemen spelade en stor roll hos
grekerna och ännu mera hos romarna. Benämningen kom
under medeltiden ur bruk. Jfr Krigslist.
Strategi (grek. strategia-, jfr Strateg),
krigsv., betecknar den del af krigskonsten,
som hänför sig till ledningen af kriget i dess
helhet, hvadan ordet lämpligen kan öfversättas
med krigföringskonst. Strategiens uppgift är att
sammansätta armén för kriget, att välja utgångspunkt
(operationsbas) och mål (operationsföremål) för
krigsrörelserna, att bereda krigsskådeplatsen,
där det låter sig göra, att samla armén eller,
såsom det äfven kallas, verkställa den strategiska
uppmarschen, att leda rörelserna, att bestämma,
när och hvar strider skola utkämpas, att på rätt
sätt begagna vunna segrar eller söka undandraga sig
följderna af lidna nederlag, med ett ord att leda
kriget. Redan grekerna bearbetade strategien och
sökte utgrunda dess lagar (Plutarchos, Arrianos
m. fl.); sedermera fortsattes dessa studier
af romarna (Onosandros m. fl.). Som vetenskap
förföll strategien under folkvandringarna, men
återupplifvades af Lloyd (f. 1729, d. 1783),
hvilken på ett synnerligen klart sätt uppställde
reglerna för sin tids krigföringssätt. Benägenheten
hos författarna och härförarna under senare delen af
1700-talet att se allt i smått ledde i förening med
den långsamhet i operationerna, som blef en följd
däraf, att uteslutande magasinsförplägnad användes,
till begäret att söka bringa strategiens lagar
under bestämda matematiska formler och figurer,
hvarigenom den småaktiga vinkelstrategien uppstod,
som det blef Napoleon I förbehållet att krossa med
sina hastiga och afgörande rörelser. Från denna tid
har strategien sträfvat efter enkelhet, och dess
hufvuduppgift har alltmera blifvit att utfinna den
afgörande punkten och att där samla öfverlägsenhet
för att om möjligt med ett slag krossa fienden. Den
napoleonska strategien tolkades på ett snillrikt
sätt af Jomini (f. 1779, d. 1869) och Clausewitz
(f. 1780, d. 1831), hvilka sedermera fått efterföljare
(Rüstow, Leer, Scherff, Lewal m. fl.). Nyaste arbeten
i strategi äro von Blume, "Strategie. Ihre aufgaben
und mittel" (2:a uppl. 1912), och von Bernhardi,
"Vom heutigen kriege" (1912), samt Nordensvan,
"Krigföringen i dess olika former" (1907) och
norrmannen G. Schnitler, "Strategi" (1914).
C. O. N.
Strategisk (se Strateg), som har afseende på eller
betydelse för krigföringen, t. ex. i termerna
strategisk uppmarsch (se Koncentrering), strategiska
punkter eller linjer, strategiskt anfall eller försvar
(se Försvar), strategiska reserver (se Reserv),
strategisk seger eller nederlag, en framgång eller
motgång med afseende på krigets gång utan hänsyn
till, om slaget i taktiskt hänseende vunnits eller
förlorats, strategiskt avantgarde, ett framför det
vanliga avantgardet framskjutet avantgarde, vanligen
bestående uteslutande af kavalleri och afsedt att
gå krigsledningens ärenden. Om strategiskt krigsspel
se Krigsspel.
Stratford [strä’tfod]. 1. S. le Bow [lo
båH’], fabriksstad i engelska grefskapet Essex,
förstad till London, n. ö. om detsamma. 50,738
inv. (1911). - 2. Stad i prov. Ontario,
Canada, vid Avon och Grand-trunkbanan. 12,946
inv. (1911). Järnvägsverkstäder o. a. industri.
l o. 2. (J. F. N.)
Stratford de Redcliffe [strä’tfod do re’dklif],
viscount, engelsk diplomat. Se Canning 4.
Stratford-on-Avon [strä’tfod ån éYvn], stad i
engelska grefsk. Warwick vid Avon och en kanal, som
förenar Avon med Warwick-Birminghamkanalen. 8,531
inv. (1911). Det är en gammal ort, omnämnd redan på
600-talet, med breda gator och många ålderdomliga
hus och njuter både ryktbarhet och välstånd genom
de minnen den eger som Shaksperes födelse- och
dödsort. Det hus, i hvilket skalden föddes och som är
nationalegendom (se fig. till art. Shakspere), är till
det yttre mycket förändradt, men korsvirkesväggarna,
golfvet och de flesta innerväggar samt källaren
äro väsentligen oförändrade. Det lilla rum, som
traditionen utpekar som hans födelserum, har liksom
öfriga rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
