Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Struphufvudets sjukdomar - Struphufvudspegel - Strupkatarr - Strupknöl - Strupkontakt - Strupljud - Struplocket - Struplungsot - Strupsvulst - Strupton - Struptuberkulos - Struss - Strussenfelt, von - Strussenfelt, Alexander Mikaël von - Strussenfelt, Ulrika Sofia von - Strussenfelt, Konstantia Karolina Amalia von - Strut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oskadliggöras. – Svulster i struphufvudet,
både godartade och elakartade, spela en viss roll,
ehuru de ej äro vanligt förekommande. Hos små barn
förekommer s. k. papillom, en godartad svulst,
som kan bli högst besvärlig och t. o. m. farlig genom
sin snabba växt och sin benägenhet att recidivera.
Barnen bli småningom alltmer hesa och få t. o. m.
andningsbesvär utan yttre orsak. Behandlingen,
som stundom drar ut mycket långt på tiden, är
hufvudsakligen operativ. – Kräfta i struphufvudet
ger nästan alltid anledning till heshet, ofta
också till utstrålande smärtor, i långt gångna
fall till andningsbesvär och, om svulsten växer
också i svaljväggen, till sväljningsbesvär.
Kommer den sjuke i god tid till operativ behandling,
äro utsikterna jämförelsevis goda, bättre än
vid kräfta i andra organ; kommer patienten sent
under sakkunnig vård, äro utsikterna små.
– Inflammation i struphufvudet(strupkatarr).
Se Laryngit. G.Hgn.
Struphufvudspegel, med. Se Laryngoskop.
Strupkatarr, med., inflammation
i struphufvudet. Se Laryngit.
Strupknöl. Se Adamsäpple 2.
Strupkontakt, fonet. Se Kontaktsläge.
Strupljud, språkv. Se Gutturaler.
Struplocket, Epiglottis, anat. Se Struphufvud.
Struplungsot, med. Se Struphufvudets sjukdomar, sp. 380.
Strupsvulst, med. Se <sp>Struma</i> och
(om glottisödem) Struphufvudets sjukdomar, sp. 379.
Strupton, mus. Se Gutturalton.
Struptuberkulos, med. Se Struphufvudets sjukdomar, sp. 380.
Struss, sjöv., ett grundgående, mindre
lastdragarfartyg, vanligen 21 à 24 m. långt
och 3,5 m. bredt, som under 1500-talet användes
till transporter på de finska och livländska
floderna. I början af 1600-talet infördes strussar
i svenska flottan, där de snart förekommo i stort
antal. L. H. (C. K. s.)
Strussenfelt, von, en från
Schlesien eller Polen härstammande ätt, adlades
(med S. 1) 1751.
1. Alexander Mikaël von S., fortifikationsofficer,
f. 16 okt. 1716 i Stockholm, d. 28 mars 1797 på
Rösjöholm, Skåne, ingick 1733 som volontär vid
fortifikationen och deltog sedan 1741 som konduktör i
finska kriget. 1743 blef han löjtnant vid bohuslänska
arméns fortifikationsfältstat samt uppgjorde kartor
öfver norska gränsen och ledde därefter Varbergs
iståndsättande. 1744 utarbetade han en karta öfver
Skåne. 1745 gick han i fransk tjänst samt bevistade
belägringarna af Oudenaarde, Ostende, Gent, Antwerpen,
Mons och Namur m. fl. orter samt bataljen vid Liége
och åtskilliga mindre träffningar. Under Charlerois
belägring blef han sårad. Han befordrades 1747 till
kapten vid fortifikationen och sändes s. å. till
Finland för att biträda vid planerandet af de nya
fästningsverken i Helsingfors och Lovisa. 1748–59
förestod S. som fortifikationsbefälhafvare det nya
fästningsarbetet i Landskrona, och med anledning
däraf utsändes han, som 1750 blifvit major,
till Holland och Flandern för att bese viktigare
sjöfästningar m. m. Han utnämndes 1755 till
generalkvartermästarlöjtnant och 1760 till öfverste
och kommendant i Landskrona, men återgick inom kort
till fortifikationsbefälhafvarbeställningen, och
1704 fick han "öfversteupprättelsefullmakt". 1769
blef han generalkvartermästare och direktör för
fortifikationen, och s. å. utarbetade han en förenklad
dessein till Landskrona citadells fullbordande. 1770
bestämdes, att S. skulle ha inseende öfver de svenska
fästningsbyggnaderna, särskildt dem i Landskrona,
men Ehrensvärd skulle ha hand om de finska,
vid hvilka dock ingen ändring finge företagas,
utan att S:s yttrande dessförinnan inhämtats. 1772
blef han generalmajor och fick befälet äfven öfver
de finska fästningsbyggnaderna, men erhöll redan
s. å. afsked från chefskapet, dock med bibehållande
af tillsynen öfver fästningsbyggnaderna i Skåne,
särskildt Landskrona. S. skref flera afh., bl. a. Om
fästningars nytta och bruk samt byggnadssätt
(1779, i Vet. akad:s handl.). Han blef led. af
Vet. akad. 1766, då han funnit på ett sätt att
förbättra murningskonsten. 1751 hade S. upphöjts i
adligt stånd.
2. Ulrika Sofia von S., den föregåendes sondotter,
romanförfattarinna, f. 9 maj 1801 på Hilleshög
i Skåne, d. 16 jan. 1873 i Stockholm, flyttade
som barn med sina morföräldrar till Hofgården nära
Vadstena, vistades 1831–59 i Grenna, där hon från 1834 hade en
liten skola, och bosatte sig därefter i Stockholm. Af
sin yngre systers (se S. 3) litterära framgångar
sporrad att själf försöka sig som författarinna,
skref hon under pseudonymerna Philaletes, Pilgrimen
m. fl. åtskilliga religiöst hållna romaner och
noveller: Ett presthus på landet (1842), Informatorn
och aristokraten (1845), Meningsstriderna (1846),
Sveriges förste romanförfattare (1853), Pehr Brahe den
yngre (1856–57), Vigtskålarne (1858), Magnus Stenbock
(1859), Salems prestgård (1864) m. fl. Under sina
senare lefnadsår skref hon äfven en mängd sedelärande
berättelser och andaktsböcker för barn och ungdom.
3. Konstantia Karolina Amalia von S., den
föregåendes syster, romanförfattarinna, f. 16 maj 1803 på
Arrie i Skåne, d. 24 mars 1847 i Motala, var under flera år
lärarinna i familjer. Efter att från 1828 ha lämnat
små poetiska bidrag till Boyes "Konst- och nyhetsmagazin" skref
hon under den länge hemlighållna pseudonymen Fröken R*** flera
sentimentala och poetiska, till större delen historiska romaner
och noveller. Bland dessa må nämnas: Constance
Soligny eller kärlek och försakelse (2 dlr, 1829),
Georg och Maria (s. å.), Alarik eller vikingarne
(1830), Flygtingarna från Vadstena (s. å.), Henrik
och Hilma (s. å.), Sigfrid Thuresson Ryning
(2 dlr, 1831), Andelunden vid Kassin (1832), Amenaïde
Sainville eller det förhastade klosterlöftet
(1837) och Qvinnan utan förmyndare (2 dlr, 1841).
Ett häfte Dikter utkom 1832. 1. (L. W:son M.)
Strut, skpsb., en mellan de dubbla bottnarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
