- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
395-396

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strypa - Strype, John - Strypning - Strypsjuka - Strzygowski, Joseph - Strå - Strå - Stråare - Strådöd - Stråfoder - Stråhle, Petter - Stråk - Stråkan - Stråkcittra - Stråke - Stråkinstrument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sydlig hufvudriktning. Den terrängafskärning,
som S. bildar, spelade under Världskriget en
viktig roll i striderna mellan ryssarna och de
förbundna centralmakterna. Efter förberedande
rekognosceringsstrider från 13 aug. 1915 nådde de
förbundne under von Pflanzer-Baltin och von Botmer
S. 29 aug., och den 31 stormades höjderna vid och
n. om Zborow på östra stranden. Ryska motanfall vid
mellersta och nedre S. hejdades 17 sept., då ryssarna
drogo sig tillbaka mot Sereth. De åtcrkommo i okt. och
lyckades den 12 öfvergå S., men kastades tillbaka
öfver floden den 13, och förnyade öfvergångsförsök
tillbakavisades den 30. Under nov. och dec. upprepades
striderna vid S.-fronten särskildt vid byn Siemikovice
och brohufvudet vid Burkanow. Från jan. 1916
kämpades sedan hufvudsakligen vid mellersta S., och
de förbundne häfdade öfverallt sina ställningar ända
till början af iuni, då ryssarna den 7 togo linjen
Trybochowec-Jastoviec och följande dag öfvergingo
S. och togo Buczacz den 10. Äfven vid nedre S. måste
nu de förbundne gå tillbaka, och i början af aug. hade
ryssarna bemäktigat sig hela S.-linjen. Smärre strider
utkämpades sedan på västra stranden hufvudsakligen
i trakten af Zborow, ända tills ryssarna 30 juni
1917 företogo sin offensiv mellan S. och Zlota
Lipa. De hejdades dock af de förbundnes motoffensiv
i juli, då S. af dem nåddes i slutet af månaden och
Buczacz återtogs den 26, hvarefter S. öfvergicks
och striderna förflyttades ö. om densamma.
L. W:son M.

Strype [stråVp], John, engelsk historiker, f. 1
nov. 1643 i London, d. där 11 dec. 1737. tillhörde en
från Brabant undan religionsförföljelse till England
inflyttad familj van Stryp, studerade i Cambridge och
utöfvade från 1669 prästerlig verksamhet. Bekant är
han genom sina bidrag till den engelska reformationens
historia, som till stor del utgöras af utdrag ur
lord Burghleys sekreterares, sir Michael Hicks’,
efterlämnade papper. Hans Historical and biographical
works
utgåfvos samlade i 19 bd 1812-24 (med register
i 2 bd, 1828). Viktigast af dem äro Memorials of
Thomas Cranmer
(1694; ny kritisk uppl. i 2 bd af
P. E. Barnes, 1853), Annals of the reformation
in England
(4 bd, 1709-31) samt biografier öfver
ärkebiskoparna Grindal, Parker och Whitgift. V. S-g.

Strypning. Se Strangulation.

Strypsjuka, med., en halssjukdom. Se Krupp.

Strzygowski [stjy-], Joseph, österrikisk
konsthistoriker, f. 7 mars 1862 i Biala i österrikiska
Schlesien, blef ord. professor i konsthistoria 1894
vid universitetet i Graz och 1909 i Wien. S. är
framför allt betydande genom sina forskningar i
österländsk konst. Hans uppslag om dennas inverkan på
den tidiga medeltidens smak och konst i västra Europa
ha väckt häftigt motstånd för sin djärfhet och nyhet,
men ha åstadkommit en grundlig revision i åsikterna om
idéernas och stilformernas upphof och vägar. Bland
hans arbeten märkas Byzantinische denkmäler (2
dlr, 1891-93, d. 3 utgafs af Diez och Znitt 1903),
Orient oder Rom? (1901), Klein-Asien. Ein neuland
der kunstgeschichte
(1903), de båda sistnämnda af
grundläggande betydelse. Andra arbeten af S. äro
Cimabue und Rom (1888), Das werden des barock bei
Raphael und Correggio
(1898), Koptische kunst (i
"Catalogue général des antiquités égyptiennes du
musée du Caire", bd XII, 1904), Die bildende
kunst der gegenwart
(1907), Amida (1910; med
M. van Berchem), Die bildende kunst des Ostens
(1916) och Altai-Iran und völkerwanderung (1917)
samt bidrag i "Byzantinische zeitschrift"
m. fl. facktidskrifter. S. gaf uppslag till,
att fasaden till Mschatta (en tempelruin i
Syrien, 20 km. ö. om Madaba) öfverflyttades
till Berlin, och författade en festskrift om
denna vid invigningen af Kaiser-Friedrich-museum
1904. S. utger serien "Arbeiten des kunsthistorischen
instituts der universität Wien". 1916 höll
S. föredrag i Stockholm, Göteborg och Lund.
G-g N.

Strå, socken i Östergötlands län, Dals härad. 1,737
har. 566 inv. (1916). Annex till Vadstena, Linköpings
stift, Dals kontrakt.

Strå, bot. Se Stam 2.

Stråare, zool. Se Alfågel.

Strådöd, "dö strådöden",’d. v. s. på strå = i sin
säng, i motsats till: i strid, ett från fsv. stra döia
härstammande uttryck. R-n B.

Stråfoder, landtbr. Se Fodermedel, sp. 695.

Stråhle, Petter, orgelbyggare. Se Gren, Jonas.

Stråk, skpsb., kallas i ett järnfartyg en rad i
längdriktningen efter hvarandra liggande plåtar,
t. ex. i bordläggning eller däck (se dessa ord).
C. K. S.

Stråkan. Se Linberedning, sp. 563.

Stråkcittra, mus. Se Cittra 1.

illustration placeholder

Stråke (it. arco, fr. archet, eng. bow, fiddlestick,
ty. bogen, da. bue), mus., det tonalstrande verktyget
vid spel på stråkinstrument, en smal staf af hårdt
trä, "stången" (helst af färnbock, för
kontrabasstråkar vanligen af bokträ), mellan
hvars ändar - den ena nedböjd, den andra försedd
med en ebenholtskloss ("frosch") - äro spända
tagelstrån (utvaldt hvitt hästtagel), som strykas
mot strängarna. Medelst en skruf vid froschen kan
spänningen ökas eller minskas. Före spelningen
bestrykes taglet med "konfonium" (se
Kolofonium). Framför froschen är stången ofta
omlindad med läder och silkes- eller guldtråd,
för att greppet därom må bli fastare. - Stråken
torde härstamma från österlandet (urspr. Indien)
och kom till Västerlandet genom morerna i Spanien,
på 800-talet. Ända in på 1700-talet var stråkstången
segmentformigt svängd ungefär som en pilbåges trä,
men fick på 1770-80-talen genom den utmärkte franske
stråkfabrikanten François Tourte sin nuv. form,
lindrigt konvex mot det spända taglet, hvarjämte
konstruktionen då i öfrigt förbättrades. Litt.:
Vidal, "Les instruments à archet" (1876-78) och
"La lutherie et les luthiers" (1889), Rühlmand,
"Die geschichte der bogeninstrumente" (1882), och
H. Balfour, "Natural history of the musical bow"
(1899; om stråken hos naturfolk). - Stråkföringen
(med högra handen) är af stor vikt för tonbildningen
och föredragets uttrycksfullhet. Man skiljer på
nedstråk (?) och uppstråk (V). Vid bundet spel
(legato, se d. o.) lämnar stråkon ej strängarna;


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free