Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 435-436 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömmingsfiske - Stömmingsnät - Strömmingsrätter - Strömmätare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värde af 657,835 och 896,492 kr. Slutligen
bereddes till surströmming eller röktes till
böckling 95,858 kg. 1914 och 94,205 kg. 1915. Saltning
förekommer hufvudsakligast i Västernorrlands och
Gäfleborgs län. Sistnämnda län står också främst med
afseende på rökning af strömming. K. A. A-n.

Strömmingsnät, fisk. Se Fiskredskap, sp. 450.

Strömmingsrätter, kokk. Strömmingen är en af våra
användbaraste fisksorter, ehuru den ej på grund af
sin fetthalt kan alltför rikligt förtäras. Den kan
som färsk användas kokt (med eller utan ättika och
kryddor, kall eller varm), stekt, inlagd, grafvad,
halstrad; den kan - stekt - anrättas med ansjovis,
med persilja, med tomater o. s. v.; den kan saltas
lättare eller hårdare för förvaring; den kan liksom
sillen läggas i papper; den kan rökas (böckling,
hvilken i sin tur kan stekas); af fisken kan ock
beredas surströmming (se d. o.).

Strömmätare l. Hydrotakometer (af grek. hydor,
vatten, tachos, hastighet, och metron, mått), ett
instrument, hvarmed man uppmäter hastigheten hos ett
rinnande vatten, t. ex. i en flod, ett sund. Från
förankrade fartyg eller fast uppställningsplats kan
man jämförelsevis enkelt utföra hastighetsmätningar
af strömmen genom användning af sådana mätare, hvaraf
det finnes en mångfald olika konstruktioner. De flesta
grunda sig på strömmens vridande inverkan på ett lätt
lagradt skål- eller vingkors eller en propeller,
hvilka stå i förbindelse med hvarfräkneverk. Genom
att afläsa det antal hvarf, som exempelvis ett
skålkors snurrat under en fixerad tid, erhåller man
strömhastigheten direkt ur en för hvarje särskildt
instrument gällande empirisk formel. De under alla
omständigheter säkraste och bästa instrumenten af
detta slag äro de efter sin uppfinnare benämnda
Woltmannska vingarna, hvarmed strömhastigheten på
hvilket ställe som helst i strömmen kan uppmätas,
utom i själfva vattenytan och på bottnen. Apparaten
(se fig. 1) består af ett antal
vingar, fästa i ändan af en lättrörlig axel.

Fig. 1. Woltmannska vingarna.

En mindre
del af denna axel är gängad till en "skruf utan ända",
som ingriper i ett räkneverk. Vingarna sitta, såsom
väderkvarnsvingar, något snedt emot axeln. Hela denna
rörliga del af apparaten är vridbar omkring en gröfre
axel, hvilken ställer sig vertikalt, när apparaten
nedsänkes i vattnet. Ett styre, i fast förening med
apparatens rörliga del och parallellt med de båda
axlarna, inriktas härvid
af strömmen så, att den horisontella axeln ställer
sig parallellt med strömriktningen. Räkneverket kan
genom en lina ofvanifrån utlösas från och tillkopplas
till vingarna. Observatören kan således efter behag
börja iakttagelsen, när apparaten kommit i jämn
gång, och afbryta den efter viss tid, efter l, 5, 10
minuter eller när han anser lämpligast.

Fig. 2. Arwidssons strömmätare.

Arwidssonska
strömmätaren (jfr Arwidsson 2) består i
hufvudsak (se
fig. 2) af ett skålkors s och ett räkneverk (å fig:s
baksida), anbragta i en metallram, som är infälld
i träskifvan r. Denna är fritt rörlig omkring
en axel, vid hvilken sänklinan l och tyngden p
äro fästa. Härigenom hålles skifvan vertikalt och
inställer sig fritt i strömmens riktning. Fjädrarna
f₁ och f₂, af hvilka f2 är den starkare, verka på en
häfstång, försedd med en arreteringstapp vid k. Med
linan i kan man följaktligen sköta skålkorsets in- 
och utkoppling på bestämda tider. Strömriktningen
kan ej afläsas på instrumentet, men i vanliga fall
kan man med tillräcklig noggrannhet bestämma den
genom att iakttaga sänklinans afdrift. Arwidssonska
instrumentet måste numera anses ganska otidsenligt,
men på grund af sin enkelhet och lätthandterlighet
används det ännu vid Nautisk-meteorologiska byråns
observationsplatser. Dessutom har man en mängd
dylika instrument, hvilka grunda sig på andra
principer, t. ex. Pitotska röret (se d. o.) och
strömkvadranten l. hydrometriska pendeln, som
utgöres af en pendelkula, som på en tråd nedhänger
i vattnet och som af vattenströmmen föres mer eller
mindre ur lodlinjen, alltefter strömmens hastighet. Af
utslagsvinkeln, som afläses på en skala, kan denna
hastighet beräknas. Instrumentet är icke synnerligen
användbart. Dessa apparater måste vid användning
ha ett fixt läge, hvadan observationen bör ske från
förankrad båt eller fartyg. Man har äfven en annan
metod att bestämma strömhastigheten, nämligen genom
flottörer, som följa med strömmrn och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>