Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stuprör - Stupskott - Stuptygel - Stur, Ljudevit - Sturdee, sir Frederick Charles Doveton - Sturdza (Stourdza) - Sturdza, Ioan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från en byggnads yttertak. Stupröret fästes i
allmänhet vertikalt på väggens utsida med s. k. svep
af plåt, och vattnet inledes genom en tratt vid
rörets öfre ända, öfver hvilken takets fot- eller
hängränna utmynnar. Stuprörets nedre del utföres
ofta af gjutjärn för att vara mindre mottagligt för
åverkan. Vid monumentalbyggnader neddragas stundom
stuprören på yttermurarnas innersidor, men måste då
göras synnerligen solida (ofta af koppar) för att
hindra läckning. Fmn.
Stupskott. Se Skott, krigsv.
Stuptygel. Se Sele.
Stur [Jtor], Ljudevit, slovakisk författare och
politiker, f. 1815, d. 1856, studerade i Pressburg
och Halle och verkade en tid i Pressburg som lärare
i tjechoslovakiska språket och litteraturen. Då
undervisningen motverkades från ungersk sida,
publicerade han i "Augsburger allgemeine zeitung"
1844-45 de uppseendeväckande skrifterna Klagen und
beschwerden der slowaken wider die übergriffe
der magyaren och Das neunzehnte jahrhundert und
der magyarismus och medarbetade i den slovakiska
tidningen "Slovenskje národnje novini". Han deltog
i den stormiga ungerska riksdagsperioden 1847-48
och ledde jämte Hurban och Hodza den nationella
organisationen mot ungrarna. Efter den ungerska
resningens undertryckande höll han sig en tid dold
och skref 1853 en först 1867 på ryska i Moskva tryckt
skrift Slavjanstvo i mir budustjago ("Den slaviska
världen och framtiden"), hvari han kraftigt påyrkade
alla slaviska stammars uppgående i Ryssland. Under
en jakt blef han skjuten af våda. Anhängare af
Hegels filosofi och Kollárs panslavism, skref han
de patriotisk-episka dikterna Svatoboj och Matús z
Trencina samt den lyriska samlingen Spevy a piesne
(1853). För det slovakiska litteraturspråkets
främjande utgaf han 1846 Nárecja slovenis alebo
potreba pskuosanja v tomto nárecí och Nauka reci
slovenskej samt en studie om slaviska folkvisor,
O národnich písních a povéstech plemen slovanskych
(1853). A-d J.
Sturdee [st5’di], sir Frederick Charles Doveton,
engelsk amiral, f. 9 juni 1859, inträdde i marintjänst
1871, deltog i expeditionen till Egypten 1882,
blef captain 1889, var 1905-07 stabschef vid
Medelhafsflottan och 1907 vid kanalflottan samt
kommenderade 1912-13 en kryssareskader. Under
Världskriget tjänstgjorde S. 1914-15 som chef för
flottans krigsstab samt sändes sent på hösten 1914
med en stark eskader till sydamerikanska farvatten
för att bekämpa den lilla tyska kryssareskader, som
under grefve Spees (se denne) befäl 1 nov. utanför
Coronel på Chiles kust vunnit en sjöseger öfver
amiral Cradock. S:s eskader låg i hamnen Port Stanley
på Falklands-öarna, då Spees kryssare nalkades
(8 dec.). Spee sökte, så snart han upptäckt faran,
låta sina lätta kryssare rädda sig åt skilda håll,
medan han med två pansarkryssare ("Scharnhorst"
och "Gneisenau") uppehöll den mångdubbla
öfvermakten. S. lyckades emellertid snart sänka
"Scharnhorst" och "Gneisenau" samt på aftonen äfven de
lätta kryssarna "Nürnberg" och "Leipzig"; kryssaren
"Dresden" och hjälpkryssaren "Prinz Eitel Friedrich"
undkommo. Segraren befordrades till vice amiral och
erhöll 1916 baronetvärdighet. Han nämnes äfven som
deltagare i Skagerakslaget (sjöslaget ufanför Hornsrev)
31 maj-1 juni 1911).
V. S-g.
Sturdza (Stourdza), bojarfamilj i Moldau, som kan
spåras tillbaka till 1400-talet och på 1600-talet
delade sig i två hufvudgrenar.
1. Ioan S., hospodar af Moldau 1822-28, tillsattes
af turkarna, stod i motsats till greker och
ryssvänner och störtades vid den ryska ockupationen
1828; han dog i landsflykt. - 2. Alexandru S.,
politisk skriftställare i rysk tjänst, f. 1791 i
Bessarabien, d. 25 juni 1854 i Mansyr i nämnda
landsdel, erhöll sin utbildning i Tyskland och
trädde i Rysslands tjänst. På uppdrag af ryska
regeringen skref han 1818, vid kongressen i Aachen,
en Mémoire sur l’état actuel de l’Allemagne, hvari
han under förhärligande af Ryssland angrep den tyska
nationen som moraliskt fördärfvad och irreligiös samt
betecknade de tyska universiteten som plantskolor
för de revolutionära idéerna. S var äfven genom
andra broschyrer verksam för ryska regeringens
intressen. Han vistades från 1820 i Ryssland och
fick där sedermera värdigheten af geheimeråd. Efter
hans död utkommo Œvres posthumes religieuses,
historiques, philosophiques et littéraires (5
bd, 1858-61). - 3. Mihail S., hospodar af Moldau
1834-49, f. 14 april 1795, d. 8 maj 1884 i Paris,
utnämndes till finansminister under ryske generalen
Kiselevs regim och utsågs efter hans afresa från
Donaufurstendömena 1834 af Porten i samråd med
Ryssland till hospodar af Moldau. Han fortsatte
Kiselevs arbete på materiella och sociala reformer
och tryggandet af ordningen i landet, hvarjämte han
1835 inrättade ett slags universitet, "den mihailska
akademien", i Jassy. Utpräglad anhängare af Ryssland,
stod han emellertid afvisande mot den nationellt
färgade politiska reformrörelsen, och då den efter
februarirevolutionen började söka göra sig gällande
äfven i Moldau, kväfde han den i dess linda genom
att i mars s. å. häkta och landsförvisa dess ledande
män; kort därefter ockuperades Moldau af ryska
trupper. Omedelbart efter fördraget i Balta-Liman,
hvarigenom Ryssland och Turkiet snäft reglerade
Donaufurstendömenas ställning, abdikerade S. Han
var sedermera hufvudsakligen bosatt i Paris. Hans
kandidatur uppställdes från bojarpartiets sida
vid furstevalet 1859, men utan framgång. Litt.:
A. C. Sturdza, "Règne de M. S." (1907). - 4.
Grigorie S., den föregåendes son, politiker, f. 1821,
d. 1901, tjänstgjorde som officer i turkiska armén,
var jämte fadern en af bojarpartiets kandidater vid
furstevalet 1859 och bidrog genom att icke träda
tillbaka att minska dennes utsikter, utan att själf
lyckas. Han var sedermera en framträdande anhängare
af den ryssvänliga riktningen. - 5. Dimitrie S.,
politiker, f. 10 mars 1833 i Miclauseni (distriktet
Roman), d. 20 okt. 1914, studerade vid akademien
i Jassy och därefter vid olika tyska universitet,
tillhörde sekretariatet vid divanen i Moldau 1857,
antogs af furst Kusa till sekreterare, men blef
sedan en af ledarna för sammansvärjningen mot honom
och inträdde som minister för offentliga arbeten
i den efter hans störtande i febr. 1866 bildade
ministären. Under Karls af Hohenzollern regering var
han alltifrån dennes första kabinett gång på gång
minister på olika poster (arbets-, finans-, utrikes-,
kultus-), särskildt under J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
