Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stöt - Stöta på grund - Stötborrmaskin - Stötbotten - Stötfog - Stöthäfvert - Stöthärd - Stötionisering - Stötkärna - Stötljud - Stötlåda - Stötmaskin - Stötmedelpunkt - Stötmina - Stötsida - Stött - Stötta - Stött fyr - Stötting - Stötton - Stöttponton - Stöttsundet - Stött-talja - Stötvapen - Stötvågor - Stötzer (Stoetzer), Hermann - Stövringgaard - Stöylen, Bernt Andreas - Suada - Suada - Suaeda - Suae quisque fortunae faber est - Suahili
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
används det drifvande vattnets stötkraft som drifkraft
på det uppfordrade passiva vattnet. Och i injektorn,
som används för matning af ångpannor och i hvilken
apparat icke heller några rörliga arbetande delar
förekomma, verkar ångan genom sin stötkraft på
matarvattnet och indrifver detsamma i ångpannan,
ehuru mottrycket är betydande. – Intressanta
stötverkningar förekomma äfven vid spel sådana
som biljard, tennis, fotboll, kägelslagning o. s. v.
2. Ad. N–n. 3. O. E. W.
Stöta på grund, sjöv. Se Grundstötning.
Stötborrmaskin, bergsv. Se Borrmaskiner, sp. 1226.
Stötbotten, krigsv. Se Kanon, sp. 779.
Stötfog, bygnk. Se Fog, sp. 707, och Mur, sp. 1369.
Stöthäfvert, mek. Se Akvapult.
Stöthärd, bergsv. Se Vaskning.
Stötionisering, fys. Se Ionisering, sp. 828.
Stötkärna. Se Smörkärna.
Stötljud, ett stundom användt – olämpligt – uttryck
för hvad, som vanligen kallas explosiva ljud (se d. o.).
Ad. N–n.
Stötlåda, boktr. Se Bestötlåda.
Stötmaskin, mek. Se Perkussionsmaskin.
Stötmedelpunkt, mek. Se Perkussionscentrum.
Stötmina, krigsv. Se Mina 2, sp. 563.
Stötsida, geol. Se Läsida 2.
Stött, en grupp låga småöar och skär v. om den
utskjutande halfön Kunna (äfven kallad Rota), på
gränsen mellan Salten och Nordre Helgeland, Nordlands
amt, Norge. Mellan S. och fastlandet går
Stöttsundet. S. fyr vid norra inloppet tillhör 2:a klassen.
K. V. H.
Stötta (med rodret), sjöv., med rodret minska eller
hindra den svängning, för hvilken ett fartyg för
tillfället visar benägenhet, eller upphäfva pågående,
afsiktlig "gir". – Stött för affall! och stött för
lofven! kommandoord till rorgängaren att ej låta
fartyget falla eller lofva mera (aflägsna sig från
eller närma sig till vinden). De användas mest vid
bidevindsegling.
R. N.*
Stött fyr. Se Stött.
Stötting, skogsh., den främre af de två kälkar,
som användas vid virkestransporter. Stöttingen är
kortare än bakkälken och kan därför stundom användas
vid virkets hopsamlande, vid släpkörning o. d. Se
Skogsafverkning, sp. 1050, 1053–54.
W. E–n.
Stötton, fonet. Se Stöt 2.
Stöttponton, sjöv. Se Docka, sp. 605.
Stöttsundet. Se Stött.
Stött-talja, sjöv. Se Talja.
Stötvapen. Se Vapen.
Stötvågor. Se Haf, sp. 989.
Stötzer (Stoetzer), Hermann, tysk skogsman, f. 1840,
d. 1911, blef 1879 professor i skogshushållning
vid universitetet i Giessen, men öfvergick strax
därefter till skogsstatstjänst i Meiningen, kallades
1890 till direktör för skogsinstitutet i Eisenach
och erhöll 1905 titeln oberlandforstmeister i
storhertigdömet Sachsen-Weimar. S. egnade sig mest åt
skogsmatematiken och var en af de mera kände förkämparna
för markränteläran (se Omloppstid 2).
Bland hans större arbeten märkas
Waldwertrechnung und forstliche statik (1894; 4:e uppl. 1908) och
Forsteinrichtung (1898; 2:a uppl. 1908).
G. Sch.
Stövringgaard [-går], danskt jungfrustift i
Jylland, 10 km. från Randers, upprättadt 1735
af geheimerådinnan Harboe, för 13 jungfrur
(en af dem är priorinna), som äro döttrar af
män i de 5 första rangklasserna. Kapital
1,436,000 kr. (1914). S. är en gammal herrgård,
nämnd redan omkr. 1300. Det har vackert läge
mellan skogar vid Randers fjord.
E. Ebg.
Stöylen, Bernt Andreas, norsk biskop, f. 17
febr. 1858 i Sandöy (Söndmör), teol. kandidat
1885, sjömanspräst i Cardiff och Bristol 1890–94,
föreståndare för Notoddens lärarskola 1895–1902,
lärare i teologi och föreståndare för det med
Kristiania universitet förknippade teol. seminariet
1902–09 och professor i praktisk teologi 1909–13,
är sedan 1913 biskop i Kristiansands stift. Han har
ifrigt agiterat för landsmålet (är den förste biskop,
som gillat detta som kyrkospråk), helnykterheten och
en demokratisk kristlig-social reformpolitik; men i
dogmatiska och kyrkliga frågor är han eljest strängt
konservativ. Bland S:s ej få skrifter må nämnas
Norske döbenavne (1887),
Norske barnerim og leikar med toner (1899),
Utsigt över egteskapsstiftelsens historie (1909),
Utsigt över de geistliges kaldelse (1911) och
Hjælpebok for bibellæsere (1914).
K. V. H.
Suada l. Suadela [sva-], myt. Se Peitho.
Suada. Se Svada.
Suæda Forsk., bot., ett släkte af örter och buskar
med oftast cylindriska eller halfcylindriska, köttiga
blad, hörande till fam. Chenopodiaceæ. De omkr. 40
arterna växa på hafsstränder och saltstäpper. Jämte
de tvåkönade blommorna finnas enkönade, vanligen
honblommor. Ståndarna äro 5, frukten, som är membranös
eller svampig, är omsluten af hyllet. I södra Sverige
förekommer S. maritima (Schoberia maritima), som
är en blågrön eller röd, glatt hafsstrandsväxt
med halftrinda blad och små gröna blommor.
G. L–m.
Suæ quisque fortunæ faber est. Se Faber est quisque fortunæ suæ.
Suahili ("kustbo", af arab. sahil, plur. sawahil,
kust) är det gemensamma namnet på de i flera stammar
splittrade infödingarna på Sansibar och den midt
emot denna ö mellan 2° och 9° s. br. belägna
s. k. Suahilikusten, hvilka lyda under sultanen
af Sansibar och tala suahilispråket. Suahili
(se pl. Afrikanska folk) äro till största delen
en blandning af bantu och araber. Deras språk,
som är ett af de mest utbredda i Afrika och varit
föremål för noggranna studier, tillhör bantuspråken,
men har mer än andra med detsamma besläktade språk
påverkats af arabiskan. Bland de olika dialekterna
märkas ki-ngozi i n., ki-mvita i Mombasaområdet
och ungudja på Sansibar, hvilken senare användts
för litterära ändamål, såsom för öfversättning af
bibeln. Suahilifolkens betydelse är mer social än
etnografisk. Genom sin energi och intelligens ha de
nämligen länge spelat en viktig roll vid utvecklingen
af Afrikas handel och industri. Ett bevis därpå är
den spridning, som deras språk därunder fått. Cameron
fann på sin färd genom Afrika, att han med detta
språk alltid kunde göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
