Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 659-660 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suell, Frans - Suenson, Edouard d.ä. - Suenson, Edouard d.y. - Sues

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

resor fullborda sin utbildning. Återkommen till
Malmö, blef han efter några år (1771) sin styffader
Henrik Falkmans kompanjon och erhöll
1774 burskap som handlande. Hans rika
begåfning, mångsidiga intressen och ovanliga
företagsamhet gåfvo honom inom kort platsen som
stadens främste affärsman. Den redan af hans
farfader grundlagda tobaksfabriken, som förde
en tynande tillvaro, tog genom S:s driftighet
hastigt stark fart och blef, jämte det på
hans initiativ anlagda sockerbruket, stadens
förnämsta industriella företag. 1795 grundade
S. klädesfabriken Concordia, för hvilken engelska
kard- och spinnmaskiner införskrefvos. Fabriken
nådde hastigt rik utveckling och blef den
förnämsta i sin bransch, men nedlades efter en
vådeld 1808. Limhamns kalkbruk och ett tegelbruk
i Lomma, hvilka S. ärft efter sin fader,
drefvos med energi. Någon tid innehade S.
äfven det nuv. Delary järnbruk i Småland och
lät bryta malm vid Taberg. S. idkade äfven
vidsträckt rederirörelse. Jämte R. Macklean är
S. förgångsmannen i det skånska jordbrukets
utveckling. Redan under 1790-talets första
år lät han enskifta egorna till sina hemman i
Hyllie och Hindby utanför Malmö och införde där
sexårigt cirkulationsbruk. Vid inrättandet af
Malmöhus läns hushållningssällskap 1813 blef S. dess
förste vice ordf. För de offentliga företagen i
Malmö var S. nitiskt verksam. 1778-90 beklädde
han posten som förman för stadens äldste och
var medlem af direktionen för Malmö diskont under
dess första tid. Men framför allt är S:s namn
knutet till Malmö hamnbyggnad. Sedan det
af tre kommitterade (däribland S.) framlagda
förslaget till hamnanläggning
1775 fastställts, blef S. företagets drifvande kraft
och innehade fr. o. m. 1777 oafbrutet till sin död
posten som hamndirektionens ordf. Genom sitt arbete
för hamnbyggnaden öppnade han nya framtidsutsikter
för Malmö handel (se Malmö, sp. 672). 1801 kallades
S. till led. af Patriotiska sällskapet och erhöll
1802 kommerseråds titel. - 17 juli 1915 aftäcktes
i Malmö på den s. k. Suellsplatsen midt emot den
äldsta hamndelen hans staty, mod. af skulptören
Edvard Trulsson och rest af Malmö förskönings- och
planteringsförening med bidrag af enskilda personer.
Se L. B. Falkman, "Minnesteckning... öfver
F. S." (1849, 1886). G. Cl.


Suenson. 1. Edouard S. d. ä., dansk sjöofficer,
f. 13 april 1805, d. 16 maj 1887, blef 1823
löjtnant vid flottan, tjänstgjorde 1827 vid franska
flottan i slaget vid Navarino och var 1830 med på
tåget till Algeriet. Som kaptenlöjtnant förde han
1850 ångfartyget "Hekla" och förstörde 20 juli i
Neustadtbukten den
schleswig-holsteinska skrufångaren "von der Tann".
1851-63 var S. chef för sjökadettkåren
och blef 1858 örlogskapten. Som sådan förde
han 1864 Nordsjöeskadern och vann 9 maj vid Helgoland en
lysande seger öfver den österrikiska eskadern under
Tegetthoff, så att den mycket medtagen måste taga sin
tillflykt till engelskt (neutralt) område. 1866 afgick
S. från flottan och blef öfverlots med konteramirals
titel. Då han 1879 tog afsked från denna befattning,
fick han titeln viceamiral. S:s staty restes 1889 i
Nyboder i Köpenhamn. - Från österrikiskt håll har
man på senare tiden velat göra gällande, att det
var Tegetthoff, som segrade; men denne erkände själf
alltid öppet S. som "segraren vid Helgoland".

2. Edouard S. d. y., den föregåendes son,
sjöofficer, f. 26 juli 1842, blef 1861 löjtnant vid
danska flottan och tjänstgjorde 1865-68 i franska
flottan, särskildt i Öst-Asien, men åtog sig 1870
att upprätta Det store nordiske telegrafselskabs
förbindelse med Öst-Asien och var 1873-1908 bolagets
administrerande direktör. Han blef 1901 kammarherre
och var 1908-15 ordf. i Telegrafselskabets styrelse.
1 o. 2. E. Ebg.

Sues l. Suez. 1. (Sues-viken) Vik af Röda hafvet
(se d. o.). – 2. Stad i Egypten, på en udde vid Röda
hafvet, n. v. om S.-kanalens södra ändpunkt. 18,347
inv. (1907). S. består af två stadsdelar, den af
en mur omgifna arabiska och den europeiska vid
redden. Norr om staden utmynnar den från Nilen
kommande sötvattenskanalen, som förser S. med
dricksvatten. Åt s. ö. för en omkr. 3,5 km. lång
stendamm med järnväg öfver den grunda, vid lågvatten
torra viken, till de på en yta af omkr. 20 har
uppförda arsenalerna, magasinen m. fl. hamnbyggnader
och till de två hamnbassängerna, en för handels-
och en för krigsfartyg, den senare Port Ibrahim,
rymmande 500 fartyg, med en bredd af 300 m. och
en längd af 750 m. En torrdocka har en längd af 125
m., en bredd af 30 m. och ett djup af 11 m. Norr om
S. låg i forntiden staden Kolzum (Klysma) vid södra
ändan af den kanal, som gick från Nilen till Röda
hafvet. Den var först af betydelse som genomfartsort
för den europeisk-indiska handeln, men förföll
efter upptäckten af sjövägen till Indien. Efter
S.-kanalens öppnande (1869) reste den sig på nytt.
– 3. (Sueskanalen) Kanal mellan Medelhafvet och Röda
hafvet. Den genomskär det 113 km. breda S.-näset,
som förenar Asien och Afrika. Farleden börjar vid
Port Said vid Medelhafvet med två i hafvet utbyggda
pirer af 2,250 och 1,600 m. längd, leder i rakt
sydlig riktning genom Mensalesjön, numera delvis
uttorkad, och genom den under namnet El-Kantara
bekanta landhöjningen samt fortsätter sedan åt
s. ö. genom Balahsjön och åt s. v. genom den 16
m. höga El-Gisrplatån (se fig.) och Timsâhsjön,
vid hvilken staden Ismailia är belägen. Därefter
böjer kanalen åter åt s. ö., skär Serapeums
klippterrass, passerar de båda s. k. Bittersjöarna
och går slutligen förbi Schaluf till Röda hafvet,
där den ännu fortsättes under 4 km. till staden
Sues’ hamn Port Ibrahim. Kanalen har en längd af
omkr. 161 km., hvaraf 140 km. rak sträcka och 21 km. i
kurvor. Den är sålunda världens längsta hafskanal
(Kejsar-Wilhelmkanalen har en längd af 98,6 km.,
Panamakanalen af 80,5 km.). Den är en s. k. nivåkanal,
d. v. s. med vattenytan belägen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>