Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1157-1158 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inv. 1776–80 till numera öfver 150 pr million. –
Återstående medellifslängden vid födelsen utgjorde,
enligt dödlighetsförhållandena åren 1901–10,
för mankönet 54,53 och för kvinnkönet 56,98 år (mot
resp. 33,9 och 36,6 år 1755–75). Af 10,000 födda barn
uppnådde 8,233 tjugu års ålder, 7,268 fyrtio år, 6,686
femtio år, 5,851 sextio, 4,440 sjuttio, 2,161 åttio,
304 nittio och 4 hundra år.

Kön och åldrar. Mot hvarje tusental män funnos
i S. 1749 ej mindre än 1,136 kvinnor, den största
missproportion härutinnan, som i ett europeiskt land
iakttagits. Genom en stadig, om ock långsam utjämning,
endast för kortare tider afbruten af krigen, hade
kvinnornas öfvertalighet 1864 minskats därhän, att
mot 1,000 män svarade 1,054 kvinnor. Sedermera blef
genom den stora utvandringen missförhållandet ånyo
skärpt, så att vid 1892 års slut man räknade 1,065
kvinnor för hvarje tusental män. Sedan utvandringen
minskats, har utjämningen i proportionen mellan
könen åter kunnat fortgå, så att 1916 mot 1,000
män svarade 1,043 kvinnor (medeltalet för Europa är
1,025). Till utjämningen af proportionen har äfven
bidragit en ökning af mankönets öfvervikt bland de
födde och en minskning af mankönets öfvervikt bland de
aflidne. Kvinnornas öfvertalighet inom befolkningen
begynner först i åldern omkr. 20 år, men ökas sedan
oafbrutet från ålder till ålder. Mot 100 ogifta män
i åldern 20–50 år svara vid pass 120 ogifta kvinnor
i åldern 17–45 år (i Europa i medeltal 108), alltså
5 män mot 6 kvinnor.

Alltsedan den stora utvandringens början afviker
befolkningens åldersfördelning i S. betydligt från
den normala. Då utvandringen företrädesvis bortför
folk ur den yngre medelåldern, har följden blifvit,
att sagda åldersgrupp i S. är fåtaligare, än den
borde vara; i stället har S. ett oproportionerligt
antal åldringar. Tack vare den ringa barnadödligheten
ha äfven barnaålderns grupper varit öfvertaliga,
men i följd af de sista årens låga nativitet håller
denna egendomlighet på att åter försvinna. I äldre
tider voro hos S:s befolkning afvikelserna från den
europeiska åldersfördelningen mindre betydande.

Af 1,000 inv. tillhörde nedanstående åldrar:

Ålder		I Västeuropa (normalt)	I Sverige
			I genomsnitt åren 1751–1900	År 1914
0–15	år	331	331	312
15–30	»	255	253	250
30–50	»	245	244	229
50–65	»	117	116	126
öfver 65	»	52	56	83

Land och stad. Enligt H. Forssells beräkning skola
1571 inom S:s dåv. landskap städerna ha inneslutit
blott omkr. 5 proc. af landets befolkning. Det första
år, för hvilket förhållandet med säkerhet är kändt,
eller 1800, finnes siffran ha stigit till 9,77
proc. Ännu 1840 var proportionen nästan densamma,
t. o. m. något lägre, eller 9,67 proc., nu (1917)
däremot öfver 28 proc. De för stadslifvet allestädes
iakttagna ogynnsammare befolkningsförhållandena
i jämförelse med landsbygden, eller lägre
äktenskapsfrekvens, mindre äkta fruktsamhet, högre
antal oäkta födda, högre dödlighet m. m., ha i äldre
tider funnits ovanligt skarpt utpräglade i de svenska städerna. De
senaste mansåldrarna med sin raska stegring af
städernas folkmängd har emellertid härutinnan medfört
en genomgripande förbättring, och skillnaden mellan
land och stad synes nu till största delen vara på väg
att försvinna. Exempelvis må anföras förändringarna i
dödstalet för städerna, hvilket för perioden 1816–40
uppgick i Stockholm till 45,2 och i landsortsstäderna
till 30,0 pr år och tusen, men 1901–10 finnes ha
sjunkit till resp. 15,7 och 14,6. Samtliga städers
dödstal var under första perioden 54 proc. högre än
landsbygdens, under den sista hade landsbygd och
städer samma dödstal, och enstaka år har detsamma
t. o. m. varit högre på landet än i städerna. Jämför
man emellertid dödligheten inom samma åldrar m. m. i
stad och på land, befinnes landsbygden ännu ha något,
om än ej så stort, företräde.

Befolkningens födelseorter m. m. Af hela folkmängden
voro vid 1910 års folkräkning 47,900 pers. födda
å utrikes ort, nämligen 11,476 i Norge, 8,054 i
Danmark, 8,648 i Finland, 3,104 i Ryssland, 5,913 i
Tyskland, 7,275 i Förenta staterna o. s. v. Ungefär
56 proc. af rikets inbyggare voro födda i samma
kommun, där de voro bosatta vid folkräkningen. Om
härstamningen se Svenskar; af främmande stam funnos
25,290 finnar, nästan alla i Norrbottens län, 7,138
lappar (se d. o.), hufvudsakligen i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län, 6,112 judar
samt 488 zigenare. – Af lytta uppgåfvos vid sagda
folkräkning 9,864 idioter, 13,255 sinnessjuka, 1,535
fallandesjuka (en troligen mycket ofullständig
siffra), 3,404 blinda och 5,229 döfstumma.

E. Ar-s.

Näringar. Jordbruk är S:s hufvudnäring. Det
sysselsatte 1910 i förening med boskapsskötsel, fiske
och skogsbruk 2,673,613 personer, 48,4 proc. af hela
befolkningen. Dess dominerande ställning har dock
varit i ständigt sjunkande de senaste årtiondena. 1870
sysselsatte det 72,1, 1880 67,7, 1890 61,5 och 1900
54,4 proc. af befolkningen. Äfven absolut taget har
antalet af dess idkare oafbrutet gått tillbaka;
det utgjorde 1870 3,004,687 pers. Den odlade jorden
upptar ung. 1/11 af S:s hela landareal eller 46,739
har trädgård och 3,704,817 har åker och annan odlad
jord. Dess omfattning är störst (1914) i Malmöhus län
(350,000 har); därefter följa Skaraborgs (346,000),
Östergötlands (252,000), Kristianstads (249,000),
Älfsborgs (225,000), Värmlands (206,000), Kalmar
(188,000), Södermanlands (178,000), Stockholms
(170,000), Örebro (159,000), Uppsala (158,000),
Västmanlands (156,000), Hallands (142,000), Jönköpings
(141,000), Gäfleborgs (105,000), Kopparbergs
(104,000), Göteborgs och Bohus (103,000), Kronobergs
(98,000), Västerbottens (90,000), Västernorrlands
(88,000), Gottlands (72,000), Blekinge (65,000),
Jämtlands (63,000) och Norrbottens (39,000). I
Stockholms stad utgjorde den odlade jorden s. å. 2,576
har. Hela skördens beräknade värde uppgick 1916 till
1,484 mill. kr. Kvantitativt i första rummet kommer
beträffande spannmål hafre (1,351,194 ton 1916),
därefter råg (581,433 ton), blandsäd (365,107 ton),
korn (318,339 ton), hvete (244,362 ton), ärter
(30,575 ton), vicker (10,938 ton) och bönor (5,298
ton). Af öfrig skörd är den af hö och halm störst
(11,5 mill. ton). Af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>