Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdsriddarorden - Svärdssidan - Svärdstecknet - Svärdström, Julia Kristina - Svärdström-Werbeck, Valborg Josefina - Svärfader - Svärföräldrar - Svaerholt - Svaerholtklubben - Svärja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattmästaren - och drapier, hvilken senare
hade hand om ordensbrödernas beklädnad och
utrustning. Provinsialmästarna, komturerna, voro
två i Riga stift, men sannolikt fanns det äfven en i
hvart och ett af de öfriga stiften. Öfver sina områden
hade dessa högsta ledningen och förvaltningen. Under
dem stodo ordensfogdarna, som i första hand hade
att deltaga i rättskipningen, skatteuppbörden och
handhafvandet af politien m. m.
Redan tidigt fordrade ordensmästaren, att biskopen
skulle inrymma orden en tredjedel af Riga och af de
inkomster han uppbar från denna stad, framför allt
af myntverket och fisket, hvilka fordringar dock
afslogos. Men 1226 ingick orden med staden, under
bemedling af den påflige legaten Vilhelm af Modena
- senare Vilhelm af Sabina - en öfverenskommelse
om ömsesidigt skydd och försvar. Ordensbröderna,
som bodde i Riga, skulle ha samma skyldigheter som
borgarna, dock skulle de ej lyda under stadens
jurisdiktion, utan blott under mästarens och
biskopens. Två ordensbröder skulle ha säte och stämma
i rådet. Fastighetsskatt var orden underkastad för
sina hus, dock ej för dem, i hvilka mästaren och
ordensbröderna bodde. Däremot skulle ordensbröderna
betala samma förmögenhetsskatt som borgarna. Dessa
voro berättigade att i orden inträda som riddare.
A. H-ld.
Svärdssidan, ett genealogiskt uttryck, som
betecknar samtliga de manliga linjerna inom en ätt,
i motsats till spinnsidan, som betecknar de kvinnliga
linjerna. Uttrycket härledes däraf, att svärdet fordom
ansågs utgöra det väsentliga i mannens attribut,
liksom ordet spinnsida bildats med anledning däraf,
att spinna fordom betraktades som den speciellt
kvinnliga sysselsättningen.
Svärdstecknet. Se Svärdsorden.
Svärdström, Julia Kristina. Se Nyberg, sp. 176.
Svärdström-Werbeck, Valborg Josefina, sångerska,
f. 22 dec. 1879 i Gäfle, elev af konservatoriet
och i plastik af Signe Hebbe, debuterade först
som romanssångerska och 1900-01 på k. teatern som
Mignon, Susanna i "Figaros bröllop" och Lakmé samt
var anställd där 1901-04. Därefter for hon som
Jenny-Lindstipendiat till utlandet och uppträdde först
vid H. Marteaus konserter i Genève och Lausanne,
studerade i två år mest på egen hand under resor
i Tyskland, Frankrike och Italien, trädde 1906 i
äktenskap med skriftställaren-impresarion Louis
Werbeck i Hamburg samt gjorde sig 1906-07 ett
namn i tyska, ungerska och österrikiska städer vid
konserter, som hon gaf dels ensam, dels i kvartett med
sina tre yngre, likaledes röstbegåfvade systrar. I
nämnda länders större städer har hon sedan dess vid
hundratals konserter och på operascenerna rönt varmt
erkännande som en af nutidens yppersta sångerskor,
egenartadt fängslande genom naturfriskhet och
intensivt uttryck. Hon har äfven låtit höra sig i
London och Manchester, gett gästspel i hemlandet 1905
och 1907 samt konserterat där 1906 och 1907. - Redan
vid sitt första framträdande intog S. musikvännerna
med sin sopranrösts ovanligt vana och skära klang,
fullkomlig intonationsrenhet, den lätta och fasta
tonansatsen och det
mest tydliga högsvenska textuttal samt icke minst
uttryckets själfulla, rörande innerlighet. Emellertid
yppade sig vid debuterna en viss skygghet i mimik
och spel samt benägenhet att sjunga med "half
röst". Sedermera har rösten under målmedvetet arbete
vunnit bredd och glans, dess naturliga böjlighet har
nått högt inom koloraturen, smidig fraseringskonst
och dramatisk uttrycksstyrka ha förvärfvats. Hennes
förmåga har dock ej på länge kommit hemlandet
direkt till godo, men hon försummar aldrig att i
utlandet framföra våra svenska sångkompositörers
alster. På vår lyriska scen spelade hon vidare
Margareta i "Faust" och "Mefistofeles", Zerlina i
"Don Juan", Julia, Jolantha, Elsa i "Lohengrin",
Eurydike i "Orfeus", Papagena i "Trollflöjten",
Anna i "Friskytten" och Anna i "Värmlänningarna’,
Violetta i "Den vilseförda", Zélida i "Konung för en
dag", Madame Butterfly, Gertrud i "Valborgsmässa",
Prinsessan i "Vikingablod" samt Olympia-Stella-Antonia
i "Hoffmanns äfventyr" m. m. Åtskilliga af dessa
roller har hon utfört äfven på kontinentens scener.
E. F-t.
Svärfader, Svärfar, ens äkta makes fader.
Svärföräldrar, ens äkta makes far och mor.
Sværholt, norskt fiskeläge med ångbåts- och
poststation på nordöstra spetsen af halfön Spierte
Njargga mellan Porsangerfjorden och Laksefjorden,
Finnmarkens amt. Hamnen är liten och dåligt
skyddad. Under annat än fisketiden blott 45
hemmahörande inv. (1910). V. om S. det pittoreska,
branta fågelberget Sværholtklubben, det största
i Norge, med sagolikt talrikt fågelbestånd; det
tjänstgör därjämte som sjömärke.
K. V. H.
Sværholtklubben. Se Sværholt.
Svärja. 1. Med ed (se d. o.) eller annan laglig
försäkringsformel bekräfta sanningen af eget påstående
eller bestrida en annans. - 2. I hvardagslag som ett
slags edsformel (eller förbannelseformel) använda
namn på högre makter, goda eller onda, för att därmed
bekräfta sitt tal. På det sättet användas Guds, Guds
sons eller helgonens namn, de olika akterna i Kristi
historia, den ondes och hans underlydandes benämningar
eller ock förmildringar eller surrogat för allt
detta. Så har skett från urminnes tid, hvilket man
kan sluta däraf, att både gamla testamentet och andra
religioners heliga böcker förbjuda det. I och för
sig äro dessa uttryck, om också de i förfinade öron
klinga rått och obehagligt, ej så illa menta. De äro
väl urspr. och oftast endast bevis på den obildades
ringa förmåga att uttrycka tankens skiftningar och
få sålunda tjäna som hjälpord för att ge emfas eller
trovärdighet åt ett påstående. Då dessa uttryck ju
kunna varieras snart sagdt i oändlighet, må här
endast antydas vissa af dem i de olika klasser,
i hvilka dessa interjektionella talesätt skulle
kunna indelas. Nära den lagliga eden komma sådana
uttryck som forngrek. ne ton Dia ("vid Zeus"),
rom. mehercle ("så Herkules mig hjälpe"), edepol,
ecastor ("vid Pollux", "vid Kastor"), ty. bei Gott}
eng. by God, fr. par Dieu, it. Dio mio o. s. v. Längre
därifrån befinna sig sådana klassiskt atavistiska
försäkringsformler som eng. by Jove l. Jingo
("vid Juppiter"), it. per Bacco, Corpo di Bacco
("Bacchus’ kropp") l. Cospetto di Bacco ("Bacchus’
ansikte"). Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
