Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säd - Säd - Saedemaaned - Sädesand - Sädesblåsa - ädesbroddflyet - Sädesbruk - Sädescell - Sädesdjur - Sädesflytning - Sädesförädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mynnande körtlar. Sädesledaren, vas deferens,
utförsgången för hanliga könskörteln,
är hos människan ett trindt, hårdt, muskulöst,
inuti epitelklädt bindväfsrör, som uppkommer
ur bitestikeln, stiger så jämte kärl och nerver
och omklädt af huden i sädessträngen (funiculus
spermaticus) upp till och in genom bukväggen
i ljumsken, går vidare på bäckenväggens insida
bakåt-nedåt till urinblåsans botten samt slutligen in
i prostata, hvarest det utmynnar i urinröret. Strax
före inträdet i prostata får sädesledaren ett lateralt
bihang i sädesblåsan, ett flerrummigt, grenigt rör,
som är fastlödt vid blåsbottnen; den utgör reservoar
för den småningom ditkommande afsöndringen från sin
sidas testikel och lämnar sannolikt eget bidrag till
formande af den blandning man kallar säd. Jfr Sädesflytning.
G. v. D.*
Säd, landtbr., kallas växter med torra, af
hinnformiga skal omslutna frukter, hvilka
hufvudsakligen malda till mjöl användas
till människoföda och malda eller omalda till
kreatursfoder. Efter tiden för sädesslagens sådd
talar man om höstsäd och vårsäd. Om sädesslagen,
deras odling och handelsomsättning se Spannmål samt
artiklarna om hvete, råg, korn, hafre, blandsäd, majs,
ris, ärter, vicker, bönor, linser, bohvete, höstsäd,
vårsäd. Sädesslagens halm (se d. o.) används
till strö och foder, affallet vid tröskning (agnar,
slösäd) samt vid malning (kli) till foder. Därjämte
odlas samtliga sädesslag äfven till grönfoder, för
hvilket ändamål de skördas före fruktsättningen och
afvissnandet (se Fodermedel, Grönfoder). Sädesodlingen
intog förr hela åkervidden, men har sedermera till
stor del undanträngts af foderodling, så att den förra
numera (1918) intar blott 45 eller, om trädesjorden
medräknats, inemot 53 proc. af åkern mot 41 proc.,
som användas till foderväxtodling (se Sädesbruk,
Växelbruk).
H. J. Dft.
Sædemaaned [-mån-], da. Se Oktober.
Sädesand, sädesskörden. Se And.
Sädesblåsa. Se Säd, anat.
Sädesbroddflyet, Agrotis segetum, zool., en till
underordn. nattflyn (Noctuæ) hörande fjäril,
hvars larv är ett svårt skadedjur på åtskilliga
odlade växter, framför allt på höstsäden. Själfva
fjäriln (se Landtbrukets skadeinsekter, pl. 2,
fig. 3) har framvingarna gulaktigt grå med mörkare,
ehuru föga framträdande teckning; bakvingarna äro
hvita. Vingbredden 37—45 mm. Larven är smutsgrå
med några otydliga rygglinjer och många små svarta
vårtor på ryggen och kroppssidorna, längd som fullväxt
50 mm. Flygtiden infaller under försommaren. Honan
lägger sina ägg på örtartade växters stjälkar och
blad, stundom i jorden. Larverna föra om dagen
ett undangömdt lefnadssätt nere i jorden, då de
vanligen ligga hoprullade under någon sten eller
jordklump, men uppstiga på natten på växterna för att
äta. Särskildt äro sädesbrodd och kålblast utsatta
för angrepp, och som larverna ha för vana att
afbita plantorna vid rothalsen, åstadkomma de ofta stor
förödelse. Särskildt är brodden af höstsäden utsatt
för angrepp, hufvudsakligen på hösten äfven efter
larvernas öfvervintring. Då denna insekt uppträder
öfver större områden, är den särdeles svår att
bekämpa. Som medel mot densamma har
föreslagits att hålla trädan fri från ogräs,
vidare att, om tidigt sådd höstsäd svårt härjas,
verkställa omplöjning och ny sådd. Vid plöjning
och harfning bringas många larver i dagen, som
lätt bli byte för kråkor, kajor och andra fåglar.
Gr. G.
Sädesbruk, landtbr., växtföljder, enligt hvilka
jorden, utan mellankomst af grödor af annan art,
används för odling af mogen säd. Där tillgången på
åkerjord var liten, brukades förr och förekommer
undantagsvis ännu i aflägsna bygder ensädesbruk (se
d. o.), d. v. s. att åkern oafbrutet bar säd. Vanligen
används regelbundet återkommande träda (se d. o.) för
jordens gödsling och rensning. Se Tvåskiftesbruk,
Treskiftesbruk och Fyrskiftesbruk. Sedan det blifvit
nödvändigt att använda åkern äfven för foderodling,
har man måst öfvergå till sädesvallbruk (se
d. o. och Koppelbruk) eller växelbruk (se d. o.).
H. J. Dft.
Sädescell. Se Spermatozoer och Befruktning, sp. 1192.
Sädesdjur, zool. Se Spermatozoer och Befruktning,
sp. 1192.
Sädesflytning, Spermatorré (af grek. sperma,
säd, och rhoe, flytning), med., abnormt utflöde
af sädesvätska. Tillfälliga och ofrivilliga
sädes-uttömningar under sömnen, vanligen framkallade
af sinnliga drömmar (pollutiones nocturnæ, se
Pollutioner) äro icke att betrakta som abnorma och
påverka i regel icke hälsotillståndet. Den sjukliga
sädesflytningen är dels af inflammatorisk, dels
af nervös art, ehuruväl äfven vid den förstnämnda
rubbningar i nervsystemet sekundärt kunna spela en
roll. Den inflammatoriska spermatorrén ansluter sig
vanligen till en gonorré (se d. o.). Då gonorrén
spridt sig till den bakre delen af urinröret,
förekomma ofta sädesceller i afsöndringen, och vid
kroniska inflammationer uppstår lätt en insufficiens i
sädesutförsgången (ductus ejaculatorius). Vid afföring
genom tryck af exkrementer mot sädesblåsorna eller
genom sammandragning af urinblåsan och bakre delen
af urinröret vid urinering utpressas då några
droppar sädesvätska. Vid de nervösa formerna är
mången gång gränsen emellan en normal och sjuklig
sädesafsöndring svår att fastställa. Förekomma de
nattliga pollutionerna ofta och medföra de äfven
en kroppslig och andlig utmattning eller uppträda
de äfven om dagen, äro de gifvetvis allvarliga
sjukdomssymtom. Blott i mycket sällsynta fall
af svår sjukdom i centrala nervsystemet kan
i stället för dessa uttömningar stötvis ett
kontinuerligt sädesutflöde komma till stånd.
L. Mbg.
Sädesförädling, den gren af den använda botaniken,
som har till syfte att åstadkomma nya sädessorter,
som genom ökad afkastning eller genom andra värdefulla
egenskaper, såsom förbättrad kärnkvalitet, större
motståndskraft mot väderleksfaktorer och sjukdomar,
stegrad stråstyfhet (hvilken gör skörden lättare och
nedbringar skördekostnaderna) o. s. v. äro bättre än
förutvarande sorter. Sädesförädlingen i sin mera
primitiva form har säkerligen urgamla anor. Enär
nämligen våra odlade sädesslag icke som sådana äro
funna i vildt tillstånd, måste man antaga, att deras
stamformer bland de vilda arterna efter upptagandet
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
